Varför döljer folk sin sorg på facebook?

Fast även det är ju upp till var och en.
Jag förstår inte denna nästan obsession med att ha synpunkter på vad människor väljer att gör eller inte göra.
Och nu menar jag inte bara dig Lindsey, det fullkomligt dräller av såna trådar här.
Kan man inte bara respektera att vi är olika och gör olika val.
Hur kan det vara så svårt?

Självfallet kan man sakna en förälder som dött i förtid. Den sorgen kommer ju aldrig försvinna för barnet. Att leva med sorgen att ens förälder aldrig får uppleva ens student, bröllop, barnbarn osv. Eller när man förlorar ett barn. Den sorgen försvinner aldrig någonsin. Att tro något annat är bara ett bevis på att man inte har någon aning och ska vara glad för det!

Ja precis! Vi gör olika val och oftast är det de som vågar visa sin sorg som får skiten.

Fast du har ingen rätt att säga att någon sörjer rätt eller fel. 

Hon kanske faktiskt har den förmågan att se ljus i vardagen även fast något hemskt har skett? Det kanske är hennes sätt att sörja? Du har ingen aning.

Det är just det. Det finns inga rätt eller fel när någon sörjer. Det enda felet människor kan göra runt omkring är att säga att någon fastnat i sorgen. För det är omöjligt. Det värsta är att de runt omkring tror att någon fastnat i sorgen när man pratar om den döde eller känslan man känner över saknaden och folk vill inte, orkar inte höra för de vill bara höra bra saker. Tex orden "hur är det" och den som frågar förväntar sig att alla ska svara "bara bra" för man vill inte höra hur det egentligen är.

Du vet det ena utesluter inte det andra.
Och du kan aldrig veta hur en människa känner om inte människan väljer att berätta det för dig.
Sorg tar sig så många uttryck och var och en måste få sörja på sitt sätt.
Jag kände till och med en som var förbannad på sin fru när hon hade tagit livet av sig, ren förtvivlan som tar sig det uttrycket.
Då måste man ha empati för att det kan kännas så, för att hon valde att lämna honom på det viset, det gör ONT.
Och vad är det för fel på att söka tröst i sin smärta när det gör ont.

Är det?
Jag vet inte, jag tycker att det kastas skit åt alla håll från dom som väljer att göra annorlunda, jag förstår inte den missunnsamheten mot andra.
Vem det än är riktat mot är det lika illa.

Jag förstår inte varför man fläker ut allt på FB.
Dödsfall, cancerbesked, arbetslöshet och dylikt. Varför?

Jag behandlar andra precis som jag själv skulle vilja bli behandlad.
Om jag uppförde mig så på nätet hoppas jag innerligt att mina närmaste genast skulle säga till mig.
Jag säger inte att TS är respektlös vad jag säger är att sättet är uppmärksamhetshoreri, inte riktigt samma sak
Inte ens

Du får nog acceptera att vi inte har samma synsätt på saker och ting här i världen

Varför ska Facebook vara en plats för påklistrade leenden och perfekta förhållanden och hem?

Av samma anledning som det är en soptunna för diverse skit.
Varför fläka ut allt?

Jag håller en neutral fasad på Facebook just nu. Min pappa har gått från pigg 64-åring till dement gubbe från en dag till en annan. En förmodad stroke visade sig vara cancer och inget är sig likt. Han kommer aldrig mer hem och vi bara väntar. Det här orkar jag inte dra på Facebook. De som behöver veta vet, övriga får veta så småningom. Det känns så trivialt att dra det där...

Jag känner inte igen mig i att livet beskrivs som toppenbra trots sorgen, men jag håller masken. Det gör jag i och för sig i vardagen också, för det gör så satans ont att skrapa på utan. Bit ihop är mitt mantra.

Jag ser det som att jag har tre "jag" (lite schizofrent kanske). Jag är en person i min profession (på jobbet), en person i det privata och en i de sociala medierna. Mina nära vänner känner alla tre och har helheten. Jag är inte på något sätt falsk i någon av delarna, men tar bara fram olika "jag". Och de flesta av mina vänner verkar vara på det viset.

Och därför kan jag ju räkna ut att en person som bara har rosenskimrande statusar, även har det precis som en själv: Höga berg och djupa dalar mellan varven.

Däremot känner jag ingen som skriver på FB: "Livet är underbart, jag är så lycklig" om de precis mist någon nära. Då blir det nog oftast ingen status alls, alternativt någon neutral bild, alternativt något som lyckades få dem att le mitt i all sorg just då.