Varför döljer folk sin sorg på facebook?

Jag håller en neutral fasad på Facebook just nu. Min pappa har gått från pigg 64-åring till dement gubbe från en dag till en annan. En förmodad stroke visade sig vara cancer och inget är sig likt. Han kommer aldrig mer hem och vi bara väntar. Det här orkar jag inte dra på Facebook. De som behöver veta vet, övriga får veta så småningom. Det känns så trivialt att dra det där...

Jag känner inte igen mig i att livet beskrivs som toppenbra trots sorgen, men jag håller masken. Det gör jag i och för sig i vardagen också, för det gör så satans ont att skrapa på utan. Bit ihop är mitt mantra.