Varför döljer folk sin sorg på facebook?

jag var på samma begravning som en av dem och samma kväll skrev den hur bra allt va o namnde inte ens dödsfallet...... när hon timmar innan grät mest av alla på begravningen

jag är själv extremt positive, men det får väll finnas gränser, alla måste väll kunna få sörja utan att behöva leva upp till en facebookbild liksom?

blir så kluven, antingen fejkgrät hon på begravningen o bryr sig inte egentligen, men det tror jag inte, varför ska folk spela kan man inte bara va sig själv? blir så förvirrande för oss omkring

jag tror de flesta tappar mer respect för nån som ljuger att allt är toppen och inget hänt o spelar känslokall,

att våga älska o sörja är inte en svaghet, det är modigt och en styrka och fint

ja menar inte att de ska upprepa sig varje dag, men att inte ens nämna det?

eller tanker vissa att om det inte star på facebook så har det inte hänt? kanske blir för verkligt då?

jag förstår folk som inte skriver något alls och på så vis sörjer I tysthet, men när dom skriver på om massa annat strunt och dessutom skriver att denna månaden har varit mitt livs lyckligaste!! när denne har hela sin släkt på facebook som vet hur det är, då lurar man ju bara sig själv.....

I perioder utan sorg har jag varit helt lycklig, 100%
I flera år.

men man kan ju inte va lycklig när någon dött. det är det ju ingen som går på, så varför skriva det på facebook liksom

kanske är det så,
röda pillret`? matrix? en film va? har ej sett, förklara gärna hehe

tack, ska se filmen!

själv tror jag på att våga se problem men att va positiv o ha tilltro att man kan lösa dem alltså vardagsproblem,
men verkliga riktiga problem,katastrofer o sorger våga sörja o känna o landa I sorgen innan man går vidare : )

det som inte spelar nån roll om några månader är ej värt att lägga sin energi på, om nåt går sönder tex eller om man missar bussen : )

beklagar,, har själv förlorat manga jag älskar, tufft

 men du har ju nämnt din sorg iaf, och du skriver nog inte att detta år var mitt bästa nånsin

det är det jag menar,

sorgen är personlig, men att ljuga o saga att man är lycklig o allt är så extremt bra jag har aldrig varit lyckligare

för att hålla uppe en fasad, det är ju bara fel

då kan man ju va tyst eller skriva om vardagen

inte överdriva o hitta på

man skadar bara sig själv då

folk gör som de vill. jag undrar bara varför

det är som att livet är livet och facebooklivet där sker Inga dödsfall liksom.....ett eget liv o egen låtsasvärld