Varför döljer folk sin sorg på facebook?

Ts, varje människa har sin historia och varje människa har sina motiv.
Om du verkligen vill ha svar på din fråga så är det enda du kan göra är att fråga varje person som du tycker döljer sin sorg.
Sen att det kanske är oförskämt att stövla in i andras privata på det viset är en annan femma.

Du skulle också kunna försöka dig på att leva med att inte förstå, men respektera trots detta.
Man behöver inte förstå allt, det räcker med respekt inför andras val.

Det där hör jag ofta, men jag upplever det inte.
Jag tycker det pratas ganska mycket om döden överallt.
Sen kanske många känner sig obekväma med att närma sig en sörjande, för att man är rädd att göra fel,
Om det är det du menar så håller jag med dig.

Fast det du skriver nu känns mer äckligt för mig.
Klart som fan att man kan känna behov av stöd från andra när man har det som jobbigast.
Vi är ju ändå flockdjur, nu vet jag att inte alla har det, men precis som på alla andra områden är vi olika.
Kan vi inte få vara det utan att få epitet som äckliga påkastade på oss?

Precis så

Jag respekterar att det är så för dig.
Men det betyder inte att andra upplever det på samma sätt.

Jag beklagar din förlust och jag håller med dig helt, du har alldeles rätt att göra så och känna som du känner.
Det är vid din sista meningen du förlorar mig.
För precis som du ska ha all respekt och all rätt att hantera din sorg som du finner bäst utan att få klander eller epitet kastade efter dig, så tycker jag att du borde kunna vara storsint nog att låta andra få sörja som dom vill utan att du ska kalla dom för attentionswhores,
Du vet ju själv hur ont det gör när man förlorat någon man älskar så varför strö salt i såren då?
Det tycker jag är elakt och intolerant.

Du kan ha en poäng där, just när det gäller barn så kan det väcka skräcken som alltid ligger latent hos en förälder att något ska hända ens barn.
Att man ska förlora det viktigaste i ens liv, det gör så ont att man inte ens kan föreställa sig det.

Nä, det var ju för väl att du inte gör det,
Men även när du skriver här så ger du dig ju på människor, du vet ju inte vem som kommer läsa dina ord, då riskerar du att göra illa.
Och visst kan du säga din åsikt, men det kan man göra utan att använda nervärderande tillmälen om andra människor
Du reagerar ju själv på att ts inte visar dig nån respekt i ditt sätt att hantera sorg, men sen gör du precis likadant själv som ts.
Dubbla standards.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad är en god grundregel för alla.

Fast även det är ju upp till var och en.
Jag förstår inte denna nästan obsession med att ha synpunkter på vad människor väljer att gör eller inte göra.
Och nu menar jag inte bara dig Lindsey, det fullkomligt dräller av såna trådar här.
Kan man inte bara respektera att vi är olika och gör olika val.
Hur kan det vara så svårt?

Du vet det ena utesluter inte det andra.
Och du kan aldrig veta hur en människa känner om inte människan väljer att berätta det för dig.
Sorg tar sig så många uttryck och var och en måste få sörja på sitt sätt.
Jag kände till och med en som var förbannad på sin fru när hon hade tagit livet av sig, ren förtvivlan som tar sig det uttrycket.
Då måste man ha empati för att det kan kännas så, för att hon valde att lämna honom på det viset, det gör ONT.
Och vad är det för fel på att söka tröst i sin smärta när det gör ont.

Är det?
Jag vet inte, jag tycker att det kastas skit åt alla håll från dom som väljer att göra annorlunda, jag förstår inte den missunnsamheten mot andra.
Vem det än är riktat mot är det lika illa.