KAN alla kvinnor amma?

Jag maste tillhora den dar 1% som inte kan producera tillrackligt med mjolk da.. Ammade och ammade och ammade.. Fick jattebra tag, det gjorde inte ont alls.. Fick bra hjalp pa sjukhuset, allt sag perfekt ut. Sen efter ett tag slutade bebis att kissa och bajsa och var sa uttorkad att lapparna var spruckna och rasade i vikt langt over de normala 10 procenten och gick knappt att fa honom att vakna alls. Ammade mer, pumpade efter amningen.. Inte fan fick jag mer mjolk, det lilla som kom var som vatten och bebis holl pa att do innan jag gav upp och gick over till ersattning... :( Grinade i flera veckor och ar totalt traumatiserad av denna amning.. Usch.

Vet inte vetendkapligt men alla kan nog inte amma eller får inte igång amningen. Om man tar andra länder där det är fattigare så dör många barn av att de inte får någon mjölk från sin mamma då hennes mjölk sinar för tidigt av olika orsaker, ex stress mår dåligt eller helt änkelt inte har resursher i kroppen för stt det ska bli tillräkligt med mjölk. I sverige löser man deta med mjölk ersättning. Men i andrs länder är det väldigt vanligt att de barnen blir ammade av en annan kvinna som fått barn och hsr mjölk i brödsten eller att man gör olika majdvällingar osv. För att kunna amma så måste man få ro i kroppen och lagt på sig en del under graviditeten . Kvinnor som går ner mycket i vikt snabbt eller är underviktiga eller äter dåligt sinar mjölken efter ca 3-4 mån iblqnd tidigare. Och visa barn lär sig inte sugtekniken och därför prodoserar inte kroppen mer och tillräkligt med mjölk och den börjar sina. Imånga länder säger dom att kvinnor som inte mår bra eller sörjer bör inte amma sitt barn då mjölken inte blir bra. Dom barnen bruksr bli ammade av amerskor. Kvinnor i sverige väljer när dom känner ingen ro i amningen eller att dom inte mår bra ersättning då.

Det låter onekligen som om du kanske tillhör de där 1%. Vad tråkigt att höra! Jag hoppas att det inte hann gå så långt att bebisen faktiskt var nära döden och att han/hon mår bra nu. Jag hoppas också att du lyckats ta dig förbi nedstämdheten pga utebliven mjölk och att du inte känner dig som en "dålig" mamma för det. Det är en bra mamma som känner när något är fel och som gör något åt det. 

Alltså, om du inte vet så varför gissa? I "fattigare" länder så är andelen ammande mammor mycket högre än i så kallade I-länder. Till och med där mammor ofta får gå hungriga så funkar amningen eftersom mammans kropp prioriterar mjölken. Vi är designade så att vi ska kunna mata våra barn trots svåra tider.

Däremot så ska man inte försöka gå ner i vikt när man ammar, det är sant. Om man vill göra sig av med gravidkilona så är amning jättebra. Och om man har några kilo över ändå så är det bäst att vänta med att banta tills man slutat amma.

Om man känner att man inte vill/kan amma av olika anledningar, fysiska eller mentala, och därför väljer ersättning så är det en sak. Men om man vill amma så går det för de allra allra flesta. 

Jag har ammat alla mina fyra barn utan några som helst problem, första och andra barnet valde själva att avsluta amningen när dom var 10 resp 9 månader gamla, tredje och fjärde barnet långtidsammade, 21 resp 23 månader, jag har fri ammat mina barn. Jag är glad att jag lyckades amma mina barn då det var det jag ville , men jag tror inte alla kvinnor kan amma nej av olika anledningar och jag tror inte på att tvinga på en mamma amning, tycker att det är kvinnans eget val och om en kvinna inte vill amma av olika anledningar tex av att hon helt enkelt inte vill så tycker jag att omgivning och sjukvård ska hålla tyst, är verkligen inget fan av amningstvånget som finns i detta land, men det är mycket viktigt och bra att det finns amningshjälp till dom kvinnor som verkligen vill amma men har problem med det av olika anledningar.

Jag själv ammade på och alla sade att jag hade mycket mjölk, men mina tuttat har alltid varit fylliga så egentligen hade jag ingen mjölk. Tösen vick ner så vi fick läggas in på neo för sondmatning.
Jag ville verkligen amma och min barnmorska sade bara att alla som vill kan amma.  Hon frågade om jag inte ville ge mitt barn en bra start i livet och talade om att hon skulle bli allergisk.

Ammade var annan timma och tilläggsmatade efter att ha varit på neonatalen, i en månad efter det matade vi tösen och pumpade var annan timma  men jag släppte inte mer än som mest en gång 10 ml.
Var så trött och bara grät. Påhejjad av barnmorskan.

Till slut kom min underbara svärmor hem och tog över, vi körde tillbaka pumpen, gav tillägg och tösen snuttade på mej  före matningarna.

Jag ringde barnmorskan o bad om en tid, talade om för henne att jag tydligen inte ville ge mitt barn riktig mat så nu fick hon tillägg, punkt. Hon började tala om att ALLA KAN och allergier och så vidare. Men då tog svärmor över och bad att få tala med vårdcentralens chef, han kom in och jag fick en ny barnmorska direkt och hon innan slutade efter en tid.        

Så NEJ jag tror inte alla kan, men säkert de flesta om man får tid och kunskap för det är ett hantverk som man lär sig. Sedan är det så i vårt samhälle att vi ligger inte och vilar och ägnar tiden åt bara barnet nu som förr i tiden.  Vi förväntas poppa upp, sminkade och snygga och se glada ut hela tiden, gärna jobba när barnet är tre månader också. Det kan bidra till stressen.  

Jag håller med dig helt om att föräldrar ska få välja själva hur de vill göra med sina barn, men det var inte det som var frågan här. Frågan var om alla kvinnor kan amma och svaret är att ja, med få undantag så kan de allra flesta amma.

Tack för att du delade med dig av din positiva upplevelse förresten; det brukar mest vara de negativa upplevelserna som man hör om. Naturligtvis ska de negativa också höras, men eftersom man sällan hör de andra så verkar det som om majoriteten har problem. Så är det tack och lov inte. 

Såhär gick det för mig:
Min dotter tog bröstet inom tjugo minuter från födseln (ej kejsarsnitt). Först fick hon inte ordentligt tag, men en barnmorska visade hur jag kunde ligga på sidan och ha bebisen på sängen bredvid mig, och sedan visade hon hur jag kunde guida tösen så att hon fick rätt grepp. Först kändes det som om jag tvingade på tösen bröstet, men det var bara nödvändigt att hinna få in så mycket av bröstet som möjligt innan tösen stängde munnen igen. De första dagarna var ganska svåra med lite onda bröstvårtor och amning ofta och så.

När mjölken kom in ett par-tre dagar senare så blev mina bröst sprängfyllda så att tösen hostade och spluttrade och fick gas i magen av att mjölken kom för häftigt. Detta löste jag genom att "amma uppåt", dvs jag satt tillbakalutad i sängen och hade henne ovanpå mig så att tyngdkraften åtminstone inte skulle vara emot oss. Det hjälpte något den första veckan och sedan lugnade mjölken ner sig lite. Och sedan lärde sig tösen att "öppna ventilen" och sen ta bort huvudet i några sekunder så att det värsta trycket skulle kunna lägga sig lite.

Efter det liggammade jag i åtta veckor eftersom jag inte lyckades få henne att få rätt grepp när jag sittammade. Jag visste att jag skulle lägga hennes huvud på underarmen och inte i armvecket så att hon lätt kunde röra på huvudet, men ändå gjorde det bara ont när jag försökte. Men vid åtta veckor någonstans så klickade det plötsligt när jag flyttade henne en cm i sidled.

Jag ammade sedan utan problem tills tösen började få för sig att bita. Jag försökte vänja henne av med det men hon tyckte bara det var roligt när jag sade ifrån. Och sen kom tänderna vid åtta månaders ålder. Då gjorde det plötsligt väldigt ont när hon bet till och jag började känna en ordentlig press på mig att få mjölken att komma fram snabbt. Det i sin tur gjorde att det tog längre och längre tid innan mjölken kom och jag kände hela tiden att "nu biter hon mig snart"! Till slut lyckades jag komma över det med genom andningsövningar och ett slags meditation, och det hjälpte så klart också att tösen slutade bita efter ett par dagar av någon anledning. Dock tog det mig säkert en månad att sluta stressa inför varje amningstillfälle.

Nu är tösen drygt tio månader gammal och jag ammar fortfarande. Jag trivs väldigt bra med att amma henne och ser verkligen fram emot morgonamningen varje dag när vi ligger och myser i sängen. Jag tänker fortsätta amma henne tills hon inte vill längre.

Så allt som allt så har det varit en väldigt positiv upplevelse för mig, trots några småproblem på vägen, och jag kommer att sakna det när hon slutar.

Tack snalla du! Nar jag markte att han borjade ma sadar och sag pulver i blojan istallet for kiss sa gick jag over till ersattning, det tog mig 3-4 timmar att mata honom varenda gang (han somnade hela tiden och ville inte ata) och fick i honom knappt 100 ml per dygn men till slut vande det! Jag gick ju saklart till lakaren med honom ocksa dagen efter jag borjat ge honom ersattning och lakaren sa att jag tagit helt ratt beslut som 'gav upp' amningen, fyra dagar senare borjade han ga upp i vikt igen och var mer vaken :)

Jag grat oavbrutet i nastan 3 veckor och kande mig som varldens samsta mamma och helt oduglig som kvinna som inte kunde amma men det ar battre nu.. Ibland tycker jag det ar riktigt skont att ge ersattning (tex for att maken kan mata honom sa jag far sovmorgon) men da far jag daligt samvete.. Men men.. Hellre en ersattningsbebis som lever och mar bra an en dod amningsbebis!

Han ar 9 veckor nu och 60 cm lang och vager 5.9 kg (52 cm 3.1 kg nar  han vagde som minst).. Han mar jattebra nu sa jag ar bara tacksam for att jag har en frisk bebis :)

Alla kvinnor kan amma sedan är det inte säkert att bebisen har rätt sugteknik.

Kraaaam! Jag vet precis hur hemskt det ar.. Var i precis samma sits.. forutom att vi slapp sondmatningen (men det var nara ogat). Skont att din snalla svarmor hjalpte dig ocksa!

Men va? Var får du det här med 3mån ifrån?

Jag stannade i 4. När jag fick sonen var det helt tomt på BB så vi hade fått stanna ännu längre om vi velat.