• Anonym (S.)

    Otrogen och gravid

    Jag har tabbat till det. Rejält!
    Livet är helt snurrigt och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

    Jag är sambo med en underbar kille. Han är pappa till mitt barn som är dryga året gammal. Vi har varit ett par i 4 år och har haft det jättebra ända tills för att par månader sen.
    Då ställdes mitt liv på sin kant och jag gick igenom ett par jobbiga månader. Allt utan att jag upplevde att jag fick någon respons eller några tröstande ord av sambon. Jag började tvivla på min kärlek för honom. Var jag bara tillsammans med honom för barnets skull? Fanns det överhuvudtaget någon äkta kärlek kvar?
    Jag började helt leva för vårt barn.

    I samma veva började jag prata med en kille som jag varit bekant med ett tag. Han har ett barn som är ett par månader yngre än mitt, så där hittade vi massor gemensamt.
    Vi pratade flera timmar om dagen på MSN och tillslut träffades vi.
    Det ena ledde till det andra och vi inledde något av en affär. Alla känslor fanns där, från bådas sidor.
    Jag stod i valet och kvalet och visste inte alls vad jag skulle göra. Skulle jag lämna min sambo och ta bort min och vårat barns trygghet. Vad skulle hända med allt och alla? Vem skulle vårat barn bo med? Så otroligt många frågor och INGA svar.
    Allt mellan min och 'den andra killen' var väldigt mycket upp och ner. Ena dagen visste vi båda vad vi ville. Andra dagen så tvekade jag. Om och om igen!

    Vi hade sex. En gång.
    En gång, som visade sig räcka. Jag blev gravid.
    Killen blev glad, och ville mer än gärna ha barnet.
    Min första spontana känsla var abort.
    Fort, fort, fort! Bort med barnet och alla bevis på min idioti.
    Men sen började jag tänka. Barnet gjorde sig påmint konstant genom illamående och yrsel..

    Jag drog mig för att ringa till sjukhuset. Men tillslut gjorde jag det.
    Fick en tid för undersökning och VUL.
    Barnet var 7 mm långt, dvs vecka 6+4. Fick tid imorgon att komma in och få tabletter för att avbryta graviditeten och sen tabletter att ta med mig hem för att stöta ut barnet...

    Och det gör ONT! Mitt hjärta gråter. Min själ skriker efter barnet, men mitt samvete låter mig inte behålla det.
    Skulle jag stå ut med allt skitsnack som skulle pratas om mig?
    Hur ska jag kunna berätta för min sambo att jag är gravid, men att det inte är hans barn? Han som inte ens anar att jag träffat någon annan.. Hur ska våra föräldrar reagera?
    Hur ska allt lösa sig mellan mig och barnets pappa?

    Så otroligt många frågor. Och INGA svar.
    Det jag vet är att jag inte vill ta bort barnet, men att jag med största sannolikhet kommer göra det iallafall.
    Jag är feg.
    Och jag är ledsen.

    Vet att jag bara svammlar, men jag behövde få skriva av mig.
    Finns det någon som varit i liknande situation som kan komma med solskenshistorier?
    Jag behöver få höra att det löser sig, för i nuläget tvivlar jag på det...
    Jag VET att jag har tabbat till det, så det behöver jag inte höra igen.
    Jag var dum och otänksam. Gjorde allt som man inte ska göra. Men det är såhär mitt liv ser ut just nu.

  • Svar på tråden Otrogen och gravid
  • Anonym (S.)

    Men jisses vad folk har åsikter.. Nästan lite skrattretande hur vuxna mäniskor beter sig!

    JA, jag vet att det jag gjort är otroligt dumt. Jag vet att många har åsikter om det, och att jag inte kan förvänta mig en klapp på axeln och ett enkelt 'Det ordnar sig'.
    Det kräver jag inte heller!
    Men påhopp?!? Det var kankse inte vad jag räknade med från sk. vuxna människor!

    Anonym (tissetå): Du har rätt i att tråden spårat ut, men jag ser det inte som mobbing.
    Jag är mest bara glad att jag inte känner sådanna trångsinta människor i mitt verkliga liv, och tycker faktiskt lite synd om dem.
    Kan inte alls vara kul att vara så himla prettto genom hela livet.
    När dom själva är mänskliga och felar, den dagen kan dom komma till mig och spy galla över mig.
    När dom vet min situation utan och innan och fortfarande dömmer mig så pass hårt; DÅ får dom säga vad dom vill till mig...

    Ha en riktigt GOD JUL allesammans.
    Ta väl vara på det ni har!

  • Anonym (Kille nr 2)

    Anonym (irrterad):
    Okey. Det var jätteintressant att veta vad du tycker. Det gör säkert saken bättre och det är ju precis vad denna tråd handlar om? Att folk ska säga vad de tycker om otrohet?

  • Anonym

    Anonym s
    Jag var i samma sits som dig för 3 år sedan men jag var inte gift då sak samma. Jag har pojkvän. Blev gravid men var osäker på vem som var fadern så jag valde abort. Jag förstår dig till 110% om du väljer abort. Du har ju redan en familj.
    God Jul!
    Lycka till!

  • Anonym

    Jag har också varit i samma sits. Hade legat med en annan man, inte en gång utan ganska regelbundet under en tid. Jag blev gravid (trots att jag åt p-piller) och förstod genast att det troligen inte var sambon som var pappan.

    Jag ville inte ha barn då, men det var heller inget jag ens funderade över. Eftersom min sambo och den andre hade olika hudfärg var det uteslutet att föda barnet. Jag var lycklig med min sambo och ville för allt i världen inte lämna honom.

    Otrohet är inget brott, som en del tycks tro. Det behöver inte alltid vara fel heller! Det beror väl på vilken typ av relation man har med sin partner och vad man tillsammans kommit överens om.

    Oavsett vad man tycker om ortohet så är i alla fall inte abort något brott. Alla skäl en kvinna har till grund för att välja abort är goda nog, oavsett vilka de är.

  • Anonym (irriterad)

    TS:
    "Men jisses vad folk har åsikter.. Nästan lite skrattretande hur vuxna mäniskor beter sig!

    Jadu et är dina egna ord du skrivit,tycker du ska föjlja dina egna ord du...inte direkt vuxet av dig som du betett dig heller....

  • Anonym (irriterad)

    TS:
    "Men jisses vad folk har åsikter.. Nästan lite skrattretande hur vuxna mäniskor beter sig!

    Jadu et är dina egna ord du skrivit,tycker du ska föjlja dina egna ord du...inte direkt vuxet av dig som du betett dig heller....

  • Anonym (irriterad)

    TS:
    "Men jisses vad folk har åsikter.. Nästan lite skrattretande hur vuxna mäniskor beter sig!

    Jadu et är dina egna ord du skrivit,tycker du ska föjlja dina egna ord du...inte direkt vuxet av dig som du betett dig heller....

  • Anonym

    TS...

    Varför starta en sån här tråd, om man inte kan ta andras värderigar?

  • Anonym (123123)

    Anonym! Även de som ser rött så fort man nämner otrohet måste väl acceptera att alla kanske inte ser på det på samma sätt. Jag skulle bli väldigt ledsen om min sambo var otrogen, men jag skulle inte lämna honom om det var en grej på fyllan. När min sambo var utomlands och jobbade några månader så sa jag faktiskt till honom att om han gör några felsteg så berättade det inte för mig då jag inte kommer att lämna dig i varje fall, och jag bara kommer att bli sårad. Däremot så hade jag nog lämnat honom ifall det var en relation.

    Som jag ser det så har vi byggt upp så mkt tillsammans att det inte kan raseras av att nån av en sån situation. Och jag vet att jag kanske har en lite udda syn på det hela men jag tycker inte att otrohet är det värsta som kan hända vårt förhållande.

    Folk har olika syn på vad som är superviktigt i deras förhållande. Man kan väl respektera varandra ändå. Jag är en vuxen människa även fast jag inte känner som en del av er gör.

  • Anonym (irriterad)

    Anonym (123123)
    "När min sambo var utomlands och jobbade några månader så sa jag faktiskt till honom att om han gör några felsteg så berättade det inte för mig då jag inte kommer att lämna dig i varje fall, och jag bara kommer att bli sårad"

    Det låter som om det är fritt fram för han o ligga runt på fyllan, för om man säger så till sin sambo så är det ju nästan som att man accepterar att det är okej att va otrogen i fyllan bara han inte säger det till dig,det låter knäppt i mina öron!
    Det lär han nog göra oxå om han vet att han inte behöver ha dåligt samvete för att han hemlighåller det,för då du sagt det till han.....

    skyll dig själv!

  • zebran i Stilla havet

    Vadda, skulle du vara otrogen mot din snubbe bara for att han sa att han inte skulle lamna dig om du var det? Och vill du verkligen att din snubbe inte ar otrogen mot dig, inte for att det ar nagot han sjalv valjer utan for att han vet att han skulle ma sa daligt annars? Later knappt i MINA oron.

  • Anonym (irriterad)

    Anonym (123123)
    såg att du oxå hade skrivit "att man kan respektera varandra ändå"
    Men sårar man sina närmsta medvetet så respekterar man inte den personen på grund av att man sårat personen.

  • Anonym (irriterad)

    zebran i Stilla havet
    nej det va inte så jag menade,utan jag menar att hennes sambo kan ju faktiskt ta henne lite för "givet" o då vet han kan vara otrogen utan att säga nått ,för hon har gett han "möjlighet" till det.
    Jag tycker det låter knäppt att en säga så till sin sambo,att man inte vill veta om han är otrogen för det sårar henne.Sånt brukar man "vilja" veta.

  • Malibecka

    Om man är tillsammans med någon så
    är man trogen eller otrogen efter sin läggning
    vad partnern än må säja om saken.

    Man blir inte mer otrogen för att partnern "tillåter" att man är det
    och man blir inte mindre otrogen för att det är "förbjudet".

    Ingen äger någon annan. Den som tror att man gör det är snart ensam igen.

  • Engeln

    Jag tycker man ska va överens hur man vill ha det å det angår ingen annan.
    Men man ska inte välja åt sin partner..... jag ska va otrogen man jag vill inte att han ska va det så därför säger jag inget, eller för att jag inte står för det jag gör/gjort.

    Personligen skulle jag aldrig klara av att komma hem å se min partner i ögonen UTAN att berätta vad jag gjort om jag varit otrogen. Det skulle bara va å säga som det är luta huvet fram å vänta in endera en förlåtelse eller ett yxhugg över nacken (bildligt talat). Inte förrän då skulle jag få "ro". Men man är olika....

  • honnybonny

    oj, vad starka åskiter detta ämne drar upp...

    tänker inte predika, alla har sina egna värderingar o moraliska aspekter, utan tänker helt enkelt bara säga att jag inte alls tycker du är feg, tvärtom, du tänker lite längre och vill inte sätta dig eller ditt blivande barn i en konstig situation.

    Ok, du har som säger: strulat till det, men du gör ju det bästa av sistuationen nu...

    tänk så ist..

  • Anonym

    Anonym 123123!!, så då har ni alltså ett öppet förhållande eller? Han får göra snesteg på fyllan och det tycker du är helt ok, så då betyder det att du gör sammasak mot han med eller hur? Man börjar att undra lite. Aja du tar det inte så hårt om din sambo gjort så mot dig flera ggr, om du skulle få reda på det? Är det inte bättre att få veta det ändå? Otrohet är det värsta jag vet och sånt vill man veta om man lever i ett äktenskap eller i ett seriöst förhållande och om man verkligen älskar varandra.

    Så olika alla kan se på otrohet, för dom flesta är det som ingenting har hänt och för dom flesta lämnar sin man kvinna/sambo på en gång. Visst är det en mycket stor skillnad om man har barn och man är otrogen, många går till familjerådgivningen för att få hjälp och kan lappa ihop det. Ex om jag hade blivit bedragen av min man, det spelar ingenroll om det är ett förhållande han har med en annan eller bara strul/one night stand. Jag skulle blivit så sårad att hela världen skulle ha rasat i från mig. Många kan gå vidare, men det tror inte jag hade kunnat kanske. Jag kan inte bara glömma bort sånt, man skulle bara ha värsta tankarna i sitt huvud helatiden 24 timmar om dygnet, att min man legat med en annan kvinna. Jag skulle aldrig kunna leva lycklig igen som innan. Livet skulle inte ha varit så bra som innan. Så hårt hade jag tagit det.

  • Anonym (Galet)

    Så hur slutade det? Förblev det en hemlighet för sambon? Både affären och aborten? Är ni fortfarande ett par?

Svar på tråden Otrogen och gravid