Jimmyh skrev 2010-03-05 23:56:12 följande:
Haha varför skämmas över att köpa barnvagn ? jag tycker det är härligt att kolla på barngrejer :) många killar i min ålder vill väll leva sitt ungdomsliv med alkohol och byta flickvän varannan helg. sen är väll inte så många redo att förändra sin livscituation och börja ta ansvar för en annan människa. Jag kunde knappt ta hand om mig själv när jag träffade min flickvän för 19 månader sen. och titta bara nu. jag tar hand om alla jag kan. Ser till att min flickvän har det bäst. Bryr mig om mina föräldrar vilket jag aldrig gjorde tidigare. jag har mognat väldigt fort sen jag träffade min underbara :) och som min pappa säger. "man väljer inte vart man hamnar, men hur man hanterar" Och nu har jag valt att hantera detta genom att göra allt för min flickvän och mitt blivande barn :) jag ser det som en självklarhet att göra allt jag kan för min familjs bästa. det är det nog inte många 16 åringar som gör. Men nu är jag här och jag är väldigt lycklig :) aldrig mått bättre :) Ja det är riktigt synd att många unga pappor skiter i sitt ansvar. Men det är ju underbart att du har en sådan kanon sambo :)
Innan jag berättade för någon att jag var gravid brukade jag smita in i Baby Planet som låg 2 min ifrån min skola när ingen såg.. :P Jag älskade det! Jag gjorde i ordning allting tidigt och det var en pina att vänta i 9 jävla månader på att han skulle komma - och dessutom kom han en vecka försent!! Alla i vår föräldragrupp han få barn innan oss!
Men så är det, man växer in i rollen.. min sambo var en liten skitunge när vi blev ihop hehe. Mammas pojke, hade aldrig haft en flickvän, kunde inte göra något själv.. men nu är han en ansvarstagande pappa och sambo :) Man mognar hur snabbt som helst. Jag tog studenten när min son var 4 månader.. jag gick inte på en enda studentskiva, inte ens min egen, jag hade absolut ingen lust. Mina kompisar övertalade mig om att åka flak på studenten och jag hade ångest hela tiden, jag ville bara hem till min bebis :( När jag äntligen kom av flaket bröt jag ihop och bara grät.. jag hade öl överallt, kände mig skitäcklig och saknade min son som jag ALDRIG hade lämnat ifrån mig förut. Jag har aldrig saknat festandet (har iofs aldrig varit en partyprisse), o mina RIKTIGA kompisar har inte lämnat mig för det. Jag tog med min son till plugget och alla blev störtkära i honom och sa tusen gånger om att jag var så duktig osv. Han var med på lektioner ibland o till och med de "coola" killarna i klassen sa "åååh, jag vill ha 7 såna!" :P De ville hålla honom, pussa honom, leka med honom.. Man blir helt enkelt en annan person, kanske både på gott o ont, fast för mig har det bara varit positivt :) Jag trivs med att ha familj, att alltid ha någon att komma hem till.. jag går ut ibland, men tänker alltid på min son. Jag tycker mer om att ligga hemma o mysa med familjen, käka godis o titta på barnfilm hehe :D Min son är det bästa som har hänt mig. Jag hoppas verkligen att det håller mellan er, och att även om det inte gör det, att du får en jättebra relation till ditt barn :) Det är det viktigaste.