Förbjuden kärlek

Ja o för min del så tycker jag att det är bra!
Oavsett om det finns offer eller ej...det KAN bli offer o det är bra att försöka förebygga INNAN det blir barn. Hur man förebygger så gott man kan är tydligen bara att förbjuda sex inom familjen (med varandra)
Annars så får man kanske tvångssterilisera dom?

O vart fick du våldta ifrån?
De straffas kanske för att de är just syskon? Det är vad lagen säger...o JAG tycker att just den lagen är bra för skulle samhället tillåta incest då har vi sänkt oss själva rätt så djupt anser jag!
Vi blir till sist en enda STOR familj! Blir inte lätt på familjeträffarna sen o komma ihåg vem som är vem...
Kan bli svårt o reda ut familjeförhållandena där.

Dom är inte bara syskon till sist utan de är mostrar o fastrar o föräldrar samtidigt till ett o samma barn!

Ja för att inte det ska riskeras att bli offer så får man ju antingen förbjuda som det är nu...eller sterilisera dom så det inte blir några offer som ska ta skada utav vuxnas handlingar!

Stor skillnad med att våldta o sterilisera.
Skulle man tvinga någon att bli våldtagen så skadas den personen o det är inte heller rätt. Du tror att man är personligen emot dessa personer som väljer att leva tillsammans fast de är syskon?

Snurre Sprätt skrev 2008-06-09 11:18:46 följande:

Ja jag ignorerar för att jag har sagt innan att jag anser att det inte är rätt att två personer som har så nära genetiska band ska ha ett förhållande sexuellt...o har poängterat flera ggr att syskon (med olika kön vilket jag tror de flesta har förstått med tanke på då jag har skrivit barn) eller barn o föräldrar kan skaffa barn!

Jag är skpetisk till om man kan eller ska förbjuda kärlek vare när det förekommer i syskonrelationer.
Men det kommer av naturliga skäll alldrig att accepteras av majoriteten av en mentalt frisk befolkning av skällen att det inte är naturligt vare sig hos männsikor eller djur.

Det här var en lång och hätsk diskussion minsann...

Jag såg även jag dokumentären om förbjuden kärlek. Outsiders på Kanal 5. Antar att det är den vi talar om? Eller har det gått nån annan dokumentär nyligen på området?

I den handlade det övervägande om 2 HALVSYSKON i Skottland som träffats i vuxen ålder och blivit kära. De ville leva ihop som ett par, men det är inte tillåtet i Skottland.

Däremot funderade de på att emigrera till Frankrike där det är tillåtet. Även i Belgien och Sverige är detta tillåtet. För åktenskap mellan halvsyskon krävs särskild prövning i åtminstone Sverige.

Men varför ser lagstiftningen ut som den gör tro? I Sverige handlar det mest om kalkylerad risk för missbildningar av avlade barn i närbesläktade relationer.

Statistiken säger att det finns en 25% chans för missbildningar vid barnafödsel av helsyskon. Denna siffra för personer med genetiska ärftliga sjukdomar är 12,5%. Samma 12,5% gäller vid avlande av barn mellan halvsyskon.

Det är alltså lika stor risk för missbildningar för barn avlade av föräldrar med ärftliga genetiska åkommor som det är för haövsyskon. Det är svårt eller nästan omöjligt att förbjuda att personer med ärftliga genetiska sjukdomar att skafa barn särskilt som många ät lyckligt ovetande bärare av sådana sjukdomar. Alltså är det lika orimligt att förbjuda halvsyskon att skaffa barn, eftersom risken är den samma ovetande eller ej. Sedan kan man ju fundera på om det är lämpligt att skaffa barn när man vet om riskerna...
Det är inte kärleksrelationen mellan mor/son, far/dotter, Helsyster/bror som är förbjudna utan handlingen som medför risk för barnafödande. SAMLAGET är straffbart, inte kärleken. Tror ingen skulle dömas för petting heller för den delen...

Vad gäller homosexuella helsyskon så är det ju kanske litet konstigt att dessa drabbas av lagstiftningen, men eftersom hela gay communityt kämpat för lika villkor i sammhället och att inte bli utsatta för diskriminering kanske man får utstå att bli dragna över samma kam här även om det är till nackdel? Man kan inte begära lika villkor och sedan plocka russinen ur kakan, eller hur?

Annsofie 100:

Bevare oss för dina medeltida åsikter! Om vi skall hålla oss till medeltiden kanske vi skall kolla huruvida du flyter eller inte? Du kan inte heller plocka russinen ur kakan med dina åsikter. Santos... har rätt, det kallas utveckling och det vore synd om den inte fortsatte. MEN jag håller med om beroendeställningen mellan hemmavarande barn / föräldrar och eventuella relationer dem emellan. Det är komplicerat. Jag tror däremot att du är helt ute i skogen om vuxna inte skulle få bestämma själva.

Det finns idag 20 halvsyskonpar som lever som äkta makar i Sverige, och som har fått tillstånd efter särskild prövning. Ett typiskt exempel i förarbetet till äktenskapsbalken är halvsyskon som inte har vuxit upp tillsammans utan träffats och blivit kära i vuxen ålder likt de som tas upp i dokumentären. Dessa har alltså aldrig levt under syskonliknande förhållanden, och kan inte förväntas känna för varann som syskon som vuxit upp tillsammans gör, men man kan förvänta sig att känslan av samhörighet, sökandet efter likheter och så vidare gör att dessa halvsyskon snabbt känner en känsla av närhet och tillhörighet som borde finnas i varje hälsosam kärleksrelation. Och att denna samhörighet till och med kan stärka relationen ytterligare likt det som de i dokumentären känner, eller?

Jag tycker att lagarna om relationer mellan syskon och rakt upp/nedstigande led är vettiga, med undantag för homosexuella syskon, och adopterade helsyskon som likställs med biologiska helsyskon. De finns inte för att förbjuda känslor utan för att minimera offer för genetiskt arv.

Detta var en dokumentär som inte gick för så längesen. Kommer inte ihåg vilken kanal det gick på men det handlade om 3 st olika par. Ett syskonpar som inte hade barn...o ett syskonpar som hade fått 4 st barn. 2 av barnen hade fått en skada pga de nära genetiska banden o 2 av dom var friska. Det 3:dje paret var en mamma o son!

Aha, en annan dokumentär än den jag tänkte på då. Likväl passar diskussionen kring detta delvis in även på den dokumentär jag nämnde.

Tja, så länge vi inte gör lagen rimlig, alltså låter den handla om genfel och dess effekt på efterkommande så ser inte jag vitsen med den. Vi ska inte ha morallagar bara för att vissa av oss äcklas av vissa fenomen.

Äcklas? Jag äcklas inte ärligt talat men jag anser inte att det är normalt!

Javisst gör det det!

Fra urbefolkninger vet man at livet var, for oss sett, ufattelig praktisk innrettet. Alt var innrettet på overlevelse i en nådeløs verden, og slik var en genetisk svikt i arvemassen kanskje det samme som en dødsdom. Slik er det ikke i dag, fordi vi har den luksus å kunne velge. Derfor skal vi også kunne velge å ha den kjærlighetspartner vi måtte ønske å ha, uansett kjønn, hudfarge, art eller slekt. Vi kan for eksempel velge ikke å få barn, så derfor. Alt dreier seg om nedarvede forestillinger som kanskje ikke lengere har praktisk relevans; praktisk relevans er alt som egentlig er, og i dag når resultat kan løsrives fra årsak så bør vi få nyte denne frihet selv om den kanskje blir kortvarig.