Anonym (LJ)

Mon 27 Jan 05:55

63 svar

Flytta från sina barn?

Är jag en dålig mamma?

Har två tjejer som är 20 och 18 nu men blir 21 och 19 sent i år (fyller i november) bor själv med dom i en lägenhet. Båda har bra relation med sin pappa, men dom vill inte bo där för han bor långt ut på landet och det blir två mil extra till jobb/skola.

Jag träffade ny man för snart 9 månader sen, allt kändes 100 %rätt från början. Dock bor han 13 mil ifrån mig så vi ses bara på helgen. Vi börjar prata om att flytta ihop till hösten, då flyttar jag till honom. Han har bra välbetalt jobb, bra hus med pool och så. Så självklart flyttar jag dit. Frågan är hur jag gör med mina barn? Dom kommer ju du var 19 och 21. Känns som jag slänger ut dom och tvingar dom att flytta. 21 åringen är väl inga problem men inte många 19 åringar som flyttar så tidigt. Ska lägga förslag att dom kan ta över min lägenhet, om dom vill bo i hop. Ska jag vänta ut dom så kan det ju dröja flera år. Vi är strax över 50 och vi blir ju inte yngre direkt. Hur 17 gör jag? Är rätt säker på att 19 åringen kommer få jobb efter studenten. Känner mig kass samtidigt som jag bara vill flytta ihop med Honom.

Anonym (LJ) Trådstartaren

Mon 27 Jan 20:31

#51

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-01-27 18:17:46 följande:

TS, det rimliga är väl att du flyttar ihop med mannen "på prov" och behåller din lägenhet så länge? Då kan döttrarna bo i den. Du åker hem ibland.

Varför skulle en 19-åring och 21-åring inte klara det? Att bo själva? De är unga men vuxna. De verkar ha sina egna liv. Du finns 13 mil bort och deras pappa finns 2 mil bort. Det är inte som att de bor i Sverige, du i USA och pappan i Australien, om du förstår vad jag menar.

Därför tycker jag att en del svarar konstigt, när de skriver att det vore fel av dig att flytta till hösten. Nästan som om döttrarna fortfarande vore bäbisar.

Du överger dem inte för att du flyttar 13 mil bort när de är i 20-årsåldern. Ni kan fortfarande träffas ofta och de kan fortfarande höra av sig till dig om det är något.

MEN låt dem bo kvar i lägenheten åtminstone något år till. Att flytta är ju inte detsamma som att kasta ut dem på gatan, och för både deras skull och din egen skull bör du ha kvar din egen bostad tills vidare.

Sen håller jag med kritiken om att det så ofta är kvinnan som förväntas riva upp sitt liv och flytta till mannen. Som om hans liv är viktigare än hennes?

Men i ert fall kan jag förstå varför du vill flytta till honom och inte tvärtom. Jag tycker inte alls att du gör fel om du väntar till hösten och sedan flyttar på prov.

Tack för ditt svar, ett skönt svar att få.

Anonym (Nej)

Mon 27 Jan 21:41

#52

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-01-27 18:17:46 följande:

TS, det rimliga är väl att du flyttar ihop med mannen "på prov" och behåller din lägenhet så länge? Då kan döttrarna bo i den. Du åker hem ibland.

Varför skulle en 19-åring och 21-åring inte klara det? Att bo själva? De är unga men vuxna. De verkar ha sina egna liv. Du finns 13 mil bort och deras pappa finns 2 mil bort. Det är inte som att de bor i Sverige, du i USA och pappan i Australien, om du förstår vad jag menar.

Därför tycker jag att en del svarar konstigt, när de skriver att det vore fel av dig att flytta till hösten. Nästan som om döttrarna fortfarande vore bäbisar.

Du överger dem inte för att du flyttar 13 mil bort när de är i 20-årsåldern. Ni kan fortfarande träffas ofta och de kan fortfarande höra av sig till dig om det är något.

MEN låt dem bo kvar i lägenheten åtminstone något år till. Att flytta är ju inte detsamma som att kasta ut dem på gatan, och för både deras skull och din egen skull bör du ha kvar din egen bostad tills vidare.

Sen håller jag med kritiken om att det så ofta är kvinnan som förväntas riva upp sitt liv och flytta till mannen. Som om hans liv är viktigare än hennes?

Men i ert fall kan jag förstå varför du vill flytta till honom och inte tvärtom. Jag tycker inte alls att du gör fel om du väntar till hösten och sedan flyttar på prov.

Jag håller delvis med dig. Om mamman behåller lägenheten som SIN. Att döttrarna inte blir utkastade. Att de har lov att bo hemma. Såklart att de kan betala för sig och sköta hushållet. Men inte att de tvingas flytta eller ta över lägenheten för att mamma vill bo med sin kille. Jag är helt säker på att döttrarna klarar allt rent praktiskt. Men att ställas inför att mamma drar och nu är allt upp till er att lösa är hårt i den åldern. Jag är säker på att mamman kan ha en god relation till barnen. Att de klarar sig. Det är sättet just den här mamman vill göra det på som inte känns ok för mig.

Anonym (Jag)

Mon 27 Jan 21:47

#53

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-01-27 18:17:46 följande:

TS, det rimliga är väl att du flyttar ihop med mannen "på prov" och behåller din lägenhet så länge? Då kan döttrarna bo i den. Du åker hem ibland.

Varför skulle en 19-åring och 21-åring inte klara det? Att bo själva? De är unga men vuxna. De verkar ha sina egna liv. Du finns 13 mil bort och deras pappa finns 2 mil bort. Det är inte som att de bor i Sverige, du i USA och pappan i Australien, om du förstår vad jag menar.

Därför tycker jag att en del svarar konstigt, när de skriver att det vore fel av dig att flytta till hösten. Nästan som om döttrarna fortfarande vore bäbisar.

Du överger dem inte för att du flyttar 13 mil bort när de är i 20-årsåldern. Ni kan fortfarande träffas ofta och de kan fortfarande höra av sig till dig om det är något.

MEN låt dem bo kvar i lägenheten åtminstone något år till. Att flytta är ju inte detsamma som att kasta ut dem på gatan, och för både deras skull och din egen skull bör du ha kvar din egen bostad tills vidare.

Sen håller jag med kritiken om att det så ofta är kvinnan som förväntas riva upp sitt liv och flytta till mannen. Som om hans liv är viktigare än hennes?

Men i ert fall kan jag förstå varför du vill flytta till honom och inte tvärtom. Jag tycker inte alls att du gör fel om du väntar till hösten och sedan flyttar på prov.

Håller med

Anonym (Man)

Mon 27 Jan 22:07

#54

Anonym (H) skrev 2025-01-27 08:01:30 följande:

Förstår din situation och tankar. Självklart ska man som vuxen kunna satsa på sitt eget liv också. Samtidigt är jag kanske inte rätt person att ge råd då jag är väldigt biased. Alla lägger upp det som dem vill men bara detta att du uttrycker stress över vardagen och ändå ska lägga varje ledig stund att åka till honom. Betalar han någonting för dessa resor? Åker han till dig? Har han erbjudit sig att flytta till dig eller att ni skulle flytta till en stad mittemellan? Ja hon är 18 men man är ju ändå flyttbar och hon har också en bra relation till mamman. Han har ett barn och du två. Känns som att det alltid är så att kvinnan ska anpassa sig och ge upp saker.
Men som sagt har stött på så många egoistiska bekväma män där det går ut över kvinnan och hennes barn och fd. Självklart säger jag inte att det är fallet för er. Varför stressa egentligen? Om ni har en stabil relation och hans dotter är 18 och dina vuxna kan ju ett par år göra skillnad för dem då det händer mycket i den åldern. Då hinner de etablera sig mer och landa i saken. Förstår att det kan vara frustrerande att bo isär men om målet ändå är att flytta ihop och sådär? Ponera att ni säger att ni ska flytta ihop om två år och ni åker varannan gång så blir det inte lika stressigt och båda får tid med barnen och varandra.

Är det vanligare att kvinnan gör den största uppoffringen, kanske det men inget som jag tänkt på.

Jag är i ungefär samma sits med min yngsta i samma ålder och ungefär samma avstånd till kvinnan jag träffat. Jag åker oftare till henne då hon har mindre barn. Men jag ser absolut ingen anledning att hon ska bidra till mina resekostnader. När jag är där står hon för maten.

Vi har träffats i snart två år och i vårt fall blir det jag som flyttar. Men det blir först efter min yngsta flyttat hemifrån. Skulle tro det sker i slutet av året men det får ske här han känner för det själv och jag tror han vill flytta ihop med sin tjej.

Anonym (Varför inte)

Mon 27 Jan 22:28

#55

Om tjejerna klarar sig bra på egen hand och vill det så ser jag inga problem. Min mamma gjorde liknande grej när jag var 17. Jag bodde kvar i lägenheten och hon flyttade till sin gubbe. Dock i samma förort men jag tyckte det var helt perfekt! 😆

Anonym (Nej)

Tue 28 Jan 07:19

#56

Anonym (Varför inte) skrev 2025-01-27 22:28:24 följande:

Om tjejerna klarar sig bra på egen hand och vill det så ser jag inga problem. Min mamma gjorde liknande grej när jag var 17. Jag bodde kvar i lägenheten och hon flyttade till sin gubbe. Dock i samma förort men jag tyckte det var helt perfekt! 😆

Tog du över lägenheten och fick betala själv?

Anonym (LJ) Trådstartaren

Tue 28 Jan 13:06

#57

Anonym (Nej) skrev 2025-01-28 07:19:22 följande:

Tog du över lägenheten och fick betala själv?

Fast om dom har heltidsjobb så är det väl inget konstigt att en som är 21 år och en som är 19 år får betala hyra på en lägenhet eller? För förstår att du inte tycker att mina barn ska behöva betala hyran.

Anonym (Nej)

Tue 28 Jan 19:15

#58

Anonym (LJ) skrev 2025-01-28 13:06:52 följande:

Fast om dom har heltidsjobb så är det väl inget konstigt att en som är 21 år och en som är 19 år får betala hyra på en lägenhet eller? För förstår att du inte tycker att mina barn ska behöva betala hyran.

Jag tycker absolut att de ska betala hyra om de har lön o jobbar. Men som hemmaboende om de önskar inte som att ta över lägenheten. Jag tycker det är för hårt. Att mamma flyttar ihop med sin kille och inte har lägenheten kvar. Är det din lägenhet du åker hem ibland så absolut ska de kunna betala skälig hyra och fixa sin mat själva. De klarar det såklart. Det är väl det där att inte erbjuda sina barn att bo hemma jag tycker blir hårt. Kanske framförallt barnet som nu tar studenten. Föräldrar ska man liksom alltid kunna falla tillbaka på.

Anonym (Tvillingmorsan)

Tue 28 Jan 19:28

#59

Anonym (Nej) skrev 2025-01-27 21:41:07 följande:

Jag håller delvis med dig. Om mamman behåller lägenheten som SIN. Att döttrarna inte blir utkastade. Att de har lov att bo hemma. Såklart att de kan betala för sig och sköta hushållet. Men inte att de tvingas flytta eller ta över lägenheten för att mamma vill bo med sin kille. Jag är helt säker på att döttrarna klarar allt rent praktiskt. Men att ställas inför att mamma drar och nu är allt upp till er att lösa är hårt i den åldern. Jag är säker på att mamman kan ha en god relation till barnen. Att de klarar sig. Det är sättet just den här mamman vill göra det på som inte känns ok för mig.

Hur vill hon göra det som inte känns ok? Att låta döttrarna ta över lägenheten och betala för allt? Det låter rimligt på sikt, men under en övergångsperiod bör hon flytta på prov, behålla lägenheten och att de kanske delar på kostnaderna. Inte bara för döttrarnas skull, utan även för sin egen skull. Hon vet ju inte om det håller med mannen, även om allt känns underbart nu. Men förhållandet är relativt nytt.

Hon får prata med döttrarna. De kanske inte ens vill bo kvar i framtiden. De kanske flyttar till annan ort eller flyttar ihop med partner. Men tills vidare är det rimligt att TS behåller lägenheten, för allas skull. Att ställa nyblivna vuxna barn på gatan förespråkar jag absolut inte, inte heller att lämna dem med allt från ena dagen till den andra. Men det är det ju inte fråga om här. Sker detta gradvis kommer det säkert att gå finfint.

Xenia

Wed 29 Jan 00:02

#60

Anonym (LJ) skrev 2025-01-27 07:57:06 följande:

Beror på vad du menar med att laga mat. Ja dom kan koka pasta och ris men annars blir det bara halvfabrikat. Laga mat från grunden är dom inte bra på
Viljan finns inte till det. Så kommer ju bara bli halvfabrikat. Och det gillar jag inte.

Jag tycker definitivt du ska flytta. Så länge du bor kvar hos dina barn, kommer de aldrig att bli riktigt vuxna. Mamma fixar allt de inte orkar att fixa.

Min dotter flyttade hemifrån vid 18 års ålder och inte tyckte jag hon "övergav" oss. Men om en vuxen kvinna flyttar ifrån sina vuxna barn, då känner hon att hon "överger" dem.

Är det en hyreslägenhet? Har de rätt att överta ditt kontrakt? Har de råd att betala hyran?

Anonym (17)

Fri 31 Jan 10:05

#61

Jag har varit tillsammans med min i 2 år och det är först nu som det på riktigt kommit på tal om att flytta ihop. Jag har en hemmaboende dotter som går i gymnasiet och blir ju inte flytt isåfall förrän om 1-2 år.

En tanke jag har innan dess är att försöka få tag i en mindre lägenhet som jag och dottern bor i samtidigt som jag provbor hos min partner. Sen om det funkar bra så flyttar jag dit på riktigt och då kan dottern ta över lägenheten helt.

Helst hade jag väl velat att dotter själv hade flyttat hemifrån innan jag själv hade flyttat till honom.

Anonym (Flytta utan dåligt samvete)

Fri 31 Jan 12:15

#62

Tjejerna är ju stora, fattar inte att man räknar en 19- och 21-åring som barn i dag. Vänta tills yngsta gått ut gymnasiet och fått jobb och packa väskorna sedan utan dåligt samvete. Nån av dom kanske vill plugga på annan ort, flytta eller ge sig ut och resa så då är de ju ändå inte hemma. Hade det varit jag hade jag jublat över att få ta över lägenheten och äntligen leva vuxenliv.

På 70- och 80-talet skämdes man ju över att bo kvar hemma efter 19 år men i dag är man typ inkapabel att ta hand om sig själv innan man är 30 enligt vissa. Helt sjukt hur man infantiliserar ungdomar i dag...

Och 13 mil är ju ingenting - 130 eller 1300 hade varit något annat. Du kan ju hälsa på dem och de dig utan besvär så kör!

Anonym (Nja)

Tue 4 Feb 22:47

#63

Tycker inte det är konstigt att du vill flytta till honom och döttrarna verkar ju båda vara i en ålder där det är normalt att flytta hemifrån.

Däremot hade jag känt mig lite bortvald som dotter om det inte var jag som flyttade hemifrån utan min mamma som flyttade från mig och mina syskon till en ny man. Kände två tjejer vars mamma gjorde så men dom var lite yngre, 17 och 19 tror jag Och deras mamma flyttade från Stockholm till Norrland så inte direkt pendligsavstånd. Ända familjen dom hade var pappan och hans nya familj men dom gillades inte av hans nya fru så de kände sig ganska oönskvärda. Båda fick vissa destruktiva beteenden och sökte bekräftelse av andra.

om möjligt så hade jag personligen väntat med att flytta ihop tills döttrarna flyttat hemifrån, känns som att förälskelse håller längre när man inte bor ihop också. Detta förutsatt att du ser att dina döttrar är på gång att flytta och att de inte planerar att stanna till 30 om du inte säger till 😅.

Flytta från sina barn?

INNEHÅLL