Flytta från sina barn?

TS, det rimliga är väl att du flyttar ihop med mannen "på prov" och behåller din lägenhet så länge? Då kan döttrarna bo i den. Du åker hem ibland.

Varför skulle en 19-åring och 21-åring inte klara det? Att bo själva? De är unga men vuxna. De verkar ha sina egna liv. Du finns 13 mil bort och deras pappa finns 2 mil bort. Det är inte som att de bor i Sverige, du i USA och pappan i Australien, om du förstår vad jag menar.

Därför tycker jag att en del svarar konstigt, när de skriver att det vore fel av dig att flytta till hösten. Nästan som om döttrarna fortfarande vore bäbisar.

Du överger dem inte för att du flyttar 13 mil bort när de är i 20-årsåldern. Ni kan fortfarande träffas ofta och de kan fortfarande höra av sig till dig om det är något.

MEN låt dem bo kvar i lägenheten åtminstone något år till. Att flytta är ju inte detsamma som att kasta ut dem på gatan, och för både deras skull och din egen skull bör du ha kvar din egen bostad tills vidare.

Sen håller jag med kritiken om att det så ofta är kvinnan som förväntas riva upp sitt liv och flytta till mannen. Som om hans liv är viktigare än hennes?

Men i ert fall kan jag förstå varför du vill flytta till honom och inte tvärtom. Jag tycker inte alls att du gör fel om du väntar till hösten och sedan flyttar på prov.

Anonym (Nej) skrev 2025-01-27 21:41:07 följande:

Jag håller delvis med dig. Om mamman behåller lägenheten som SIN. Att döttrarna inte blir utkastade. Att de har lov att bo hemma. Såklart att de kan betala för sig och sköta hushållet. Men inte att de tvingas flytta eller ta över lägenheten för att mamma vill bo med sin kille. Jag är helt säker på att döttrarna klarar allt rent praktiskt. Men att ställas inför att mamma drar och nu är allt upp till er att lösa är hårt i den åldern. Jag är säker på att mamman kan ha en god relation till barnen. Att de klarar sig. Det är sättet just den här mamman vill göra det på som inte känns ok för mig.

Hur vill hon göra det som inte känns ok? Att låta döttrarna ta över lägenheten och betala för allt? Det låter rimligt på sikt, men under en övergångsperiod bör hon flytta på prov, behålla lägenheten och att de kanske delar på kostnaderna. Inte bara för döttrarnas skull, utan även för sin egen skull. Hon vet ju inte om det håller med mannen, även om allt känns underbart nu. Men förhållandet är relativt nytt.

Hon får prata med döttrarna. De kanske inte ens vill bo kvar i framtiden. De kanske flyttar till annan ort eller flyttar ihop med partner. Men tills vidare är det rimligt att TS behåller lägenheten, för allas skull. Att ställa nyblivna vuxna barn på gatan förespråkar jag absolut inte, inte heller att lämna dem med allt från ena dagen till den andra. Men det är det ju inte fråga om här. Sker detta gradvis kommer det säkert att gå finfint.

Flytta från sina barn?

INNEHÅLL