Flytta från sina barn?

Förstår din situation och tankar. Självklart ska man som vuxen kunna satsa på sitt eget liv också. Samtidigt är jag kanske inte rätt person att ge råd då jag är väldigt biased. Alla lägger upp det som dem vill men bara detta att du uttrycker stress över vardagen och ändå ska lägga varje ledig stund att åka till honom. Betalar han någonting för dessa resor? Åker han till dig? Har han erbjudit sig att flytta till dig eller att ni skulle flytta till en stad mittemellan? Ja hon är 18 men man är ju ändå flyttbar och hon har också en bra relation till mamman. Han har ett barn och du två. Känns som att det alltid är så att kvinnan ska anpassa sig och ge upp saker. 
Men som sagt har stött på så många egoistiska bekväma män där det går ut över kvinnan och hennes barn och fd. Självklart säger jag inte att det är fallet för er. Varför stressa egentligen? Om ni har en stabil relation och hans dotter är 18 och dina vuxna kan ju ett par år göra skillnad för dem då det händer mycket i den åldern. Då hinner de etablera sig mer och landa i saken. Förstår att det kan vara frustrerande att bo isär men om målet ändå är att flytta ihop och sådär? Ponera att ni säger att ni ska flytta ihop om två år och ni åker varannan gång så blir det inte lika stressigt och båda får tid med barnen och varandra. 

Jag vet en tjej vars föräldrar flyttade när hon tagit studenten och hon kände sig väldigt övergiven och det påverkade deras relation väldigt negativt. 

Nu ska du inte flytta så långt bort som den tjejens föräldrar gjorde (utomlands), men lämnar dem ändå att klara sig helt själva i vardagen. 

Jag hade pratat med dem och berättat att jag funderade på att flytta i framtiden. Ge det något år till, eller två. Se till att båda har liv som rullar på på ett bra sätt. Gr dem tid stt förbereda och planera. Ett åt för dig är kort tid. Ett år för en 19-åring är lååångt. 

Jag flyttade hemifrån när jag var 18. Men det är skillnad på att flytta hemifrån och att ens hem försvinner och man tvingas skaffa eget. Jag kunde tex komma hem under studieuppehåll på somrarna.

Jag vill ju vara med honom varje ledig stund, längtar så efter honom nu och är en ren ångest varje söndag då jag måste hem. 
Han betalar inte för resorna men jag äter istort sett gratis. Han betalar nästan all mat. Kan vara ibland dom jag köper nåt. Men som sagt, han står för nästan all mat. Han åker ibland hit, han kommer i helgen. Men det är mest jag som åker.  Jag sover på en bäddsoffa I rummet. Är trångt hemma då min yngsta är hemma med sån kille ibland. Den äldsta kommer med kompisar. Så det är jobbigt att vara här istället för ett stort hus med egen sängkammare och stort kök. 
Jag vin flytta dit och nä, inte varit tal på att han ska flytta. Han har alldeles för bra jobb. Jag jobbar på fabrik och han har ett jobb med dubbelt så mycket lön som mig. Ett jobb som inte finns på många ställen. Så vore korkat att han säger upp sig och söker nytt och jag står kvar på min fabrik. 

Vi är strax över 50 båda. Om två år är vi nästan 55.. känner mig redan gammal.  Vin inte förlora mer tid med honom.  Därför vill jag flytta inom ett år helst. 

Kanske bäst om du tar ett samtal om det här med döttrarna. Tänk på att det här förmodligen är den sista perioden som ni kommer leva tillsammans - ha inte för brått med att avsluta den för den kommer inte tillbaka. Trots allt har du bara varit ihop med din kille i nio månader så det är väl inte så himla bråttom? Att han har pool betyder ju ingenting. Kanske ni kan bo hos varandra varannan helg en tid och se hur ni funkar ihop? Det kan också vara ett test för att se hur mycket han är villig att ge upp för dig.

Ja..Jag tänker på det med,. Att denna tid inte kommer tillbaka. Men dom är ju knappt hemma ändå. 
Jag ska prata med dom med såklart innan vi tar ett riktigt beslut. Bara ville slänga ut frågan här och få lite tankar om det. 

Sen är det inte poolen som gör att vi väljer att bo hos honom utan hans jobb. Han har ett väldigt bra och välbetalt jobb och jag står och nöter på en fabrik med dålig lön. 
Sen vi blev ihop så hänger vi ju varje helg och ledig dag så vi testar så mycket vi kan på att bo ihop.

1. Det handlar om 13 mil! Han kan pendla från dig till sitt jobb varannan vecka. Det är många som har längre pendling till sitt jobb.

2. Du är 50+ inte 19. Du kan vänta 2 år iaf, varför kan inte han ?kasta ut? sitt barn? Varför ska dina barn få stå tillbaka pga av hans? Är hans unge viktigare än dina egna? 

3. 50 000kr är en ok lön, men verkligen inget ovanligt. Får avsmak när jag läser hur desperat du klamrar dig fast vid honom och drar upp hans välbetalda jobb som en anledning till att han inte är flyttbar. HAN kan pendla! 

4. Ditt val att nöta på fabrik. Du kan läsa en utbildning eller söka annat om du vill få upp din lön.

Kan du få ett nytt jobb på hans ort? Det är inte alltid så lätt att få när man är över 50.

Alla är olika men det kan vara en känslig ålder när man ska lämna skolan och gå ut i vuxenlivet. Det är många som mår dåligt i den åldern. 

Jag säger inte att du inte ska flytta men det är en hel del att ta med i beräkningen. Det är viktigt att ni pratar ihop er om ekonomin och andra praktiska frågor.