• Anonym (LJ)

    Flytta från sina barn?

    Är jag en dålig mamma?

    Har två tjejer som är 20 och 18 nu men blir 21 och 19 sent i år (fyller i november) bor själv med dom i en lägenhet. Båda har bra relation med sin pappa, men dom vill inte bo där för han bor långt ut på landet och det blir två mil extra till jobb/skola.

    Jag träffade ny man för snart 9 månader sen, allt kändes 100 %rätt från början. Dock bor han 13 mil ifrån mig så vi ses bara på helgen.  Vi börjar prata om att flytta ihop till hösten, då flyttar jag till honom.  Han har bra välbetalt jobb, bra hus med pool och så.  Så självklart flyttar jag dit. Frågan är hur jag gör med mina barn? Dom kommer ju du var 19 och 21. Känns som jag slänger ut dom och tvingar dom att flytta. 21 åringen är väl inga problem men inte många 19 åringar som flyttar så tidigt. Ska lägga förslag att dom kan ta över min lägenhet, om dom vill bo i hop. Ska jag vänta ut dom så kan det ju dröja flera år. Vi är strax över 50 och vi blir ju inte yngre direkt. Hur 17 gör jag? Är rätt säker på att 19 åringen kommer få jobb efter studenten. Känner mig kass samtidigt som jag bara vill flytta ihop med Honom.

  • Svar på tråden Flytta från sina barn?
  • Kvittning

    De allra flesta vill väl slippa att bo med sina föräldrar efter de tagit studenten så gissningsvis så kommer de bara uppskatta att du flyttar och få ta över lägenheten själva (om de vill bo kvar). 

  • Anonym (LJ)
    Anonym (JB) skrev 2025-01-27 12:58:29 följande:

    Att de har kvar lägenheten är väl en jättebra idé så de har tak över huvudet båda två. Även suveränt om det inte funkar med mannen som du känt väldigt kort tid (för att flytta ihop med). 


    Fast hur lång tid tycker du att man ska vara ihop för att flytta ihop? Kommer ju bli ca 1.5 år till hösten/vintern. Är det för kort? Ska man vara ihop i 5 år eller? 
  • Anonym (LJ)
    Anonym (JB) skrev 2025-01-27 13:02:26 följande:
    Vadå ska "få" lägga undan hälften av din lön?

    Döttrarna kanske vill flytta med dig?
    Vi har bara pratat lite om ekonomin än,  men ett bra förslag var att jag inte stort sett bara kommer behöva betala maten. Sen kan jag spara och lägga undan och ha i fall i fall det inte skulle hålla mellan oss. Då har jag en bra slant att starta nytt boende med. Han skulle så för alla räkningar, bilarna och så.  Säg att jag kan lägga undan en 12000 varje månad. Helt ok för mig.  

    Vill dom flytta med så absolut. Men tror absolut inte att dom vill det.  Äldsta har bra jobb inom det hon pluggade till och har kompisar hör. Yngsta har sin kille här och kompisar. Även deras pappa bor ju här. 
  • Anonym (LJ)
    Anonym (Nej) skrev 2025-01-27 13:05:38 följande:

    Att lära sig laga mat och städa etc är det minsta. Den vägen ska alla vandra och de allra flesta blir vettiga vuxna som betalar räkningar och är hela o rena. Däremot att bli utslängda är en annan femma. Yngsta tar alltså studenten och då är det tack o hej. Jag tycker att ett alternativ kan vara att du söker ett jobb på hans ort. Får du det jobbet så får du bo gratis ett tag säg ett halv år/år hos mannen. Döttrarna bor då hemma i din lägenhet men har de jobb betalar de naturligtvis för sig hemma. Då blir det inte så hårt som här ta över lägenheten o klara er själva. Du kan då åtminstone första tiden åka hem en helg i månaden. Hur är bostadsmarknaden där du bor? Kan ungdomarna ens få tag i egna lägenheter?


    Jag har absolut inte tänkt bara "här ta över och tack och hej" har skrivit i många svar här att OM det skulle bli så här så skulle vi ofta åka och hälsa på dom över helgen och nån em med kanske.  Och dom får när dom vill komma till oss och sova över. Har ju liksom inte tänkt säga farväl för alltid till dom.  Det är heller inte partybrudar. Tvärtom. Dem äldsta dricker inte alls. Och den yngsta har en jättebra kille som hellre jobbar än festar. Så hon hänger nästan bara med honom.  Jag kommer ju aldrig tappa kontakten med dom.  Det är 13 mil. Finns väl många som flyttar utomlands eller mycket längre bort än så här.
  • Anonym (LJ)
    Anonym (Nej) skrev 2025-01-27 13:05:38 följande:

    Att lära sig laga mat och städa etc är det minsta. Den vägen ska alla vandra och de allra flesta blir vettiga vuxna som betalar räkningar och är hela o rena. Däremot att bli utslängda är en annan femma. Yngsta tar alltså studenten och då är det tack o hej. Jag tycker att ett alternativ kan vara att du söker ett jobb på hans ort. Får du det jobbet så får du bo gratis ett tag säg ett halv år/år hos mannen. Döttrarna bor då hemma i din lägenhet men har de jobb betalar de naturligtvis för sig hemma. Då blir det inte så hårt som här ta över lägenheten o klara er själva. Du kan då åtminstone första tiden åka hem en helg i månaden. Hur är bostadsmarknaden där du bor? Kan ungdomarna ens få tag i egna lägenheter?


    Och japp, här finns lägenheter att få tag på rätt lätt. Bor i mindre samhälle och här är ofta lediga lägenheter lediga. 
  • Anonym (LJ)
    Anonym (Nej) skrev 2025-01-27 13:05:38 följande:

    Att lära sig laga mat och städa etc är det minsta. Den vägen ska alla vandra och de allra flesta blir vettiga vuxna som betalar räkningar och är hela o rena. Däremot att bli utslängda är en annan femma. Yngsta tar alltså studenten och då är det tack o hej. Jag tycker att ett alternativ kan vara att du söker ett jobb på hans ort. Får du det jobbet så får du bo gratis ett tag säg ett halv år/år hos mannen. Döttrarna bor då hemma i din lägenhet men har de jobb betalar de naturligtvis för sig hemma. Då blir det inte så hårt som här ta över lägenheten o klara er själva. Du kan då åtminstone första tiden åka hem en helg i månaden. Hur är bostadsmarknaden där du bor? Kan ungdomarna ens få tag i egna lägenheter?


    Jag har absolut inte tänkt bara "här ta över och tack och hej" har skrivit i många svar här att OM det skulle bli så här så skulle vi ofta åka och hälsa på dom över helgen och nån em med kanske.  Och dom får när dom vill komma till oss och sova över. Har ju liksom inte tänkt säga farväl för alltid till dom.  Det är heller inte partybrudar. Tvärtom. Dem äldsta dricker inte alls. Och den yngsta har en jättebra kille som hellre jobbar än festar. Så hon hänger nästan bara med honom.  Jag kommer ju aldrig tappa kontakten med dom.  Det är 13 mil. Finns väl många som flyttar utomlands eller mycket längre bort än så här.
  • Anonym (H)

    Kärlek i den åldern är en stark dragningskraft med en stor kompott av olika drivkrafter. Du har väl ändå bestämt dig. Han kan inte flytta på sig han har en viktig dotter. Du är fabriksarbetare, bor i lya osv. Bara te o flytt. 

  • Anonym (H)

    I värsta fall kan man gå i förtidspension alt. ta en anställning i hans hus. 

  • Anonym (Tvillingmorsan)

    TS, det rimliga är väl att du flyttar ihop med mannen "på prov" och behåller din lägenhet så länge? Då kan döttrarna bo i den. Du åker hem ibland.

    Varför skulle en 19-åring och 21-åring inte klara det? Att bo själva? De är unga men vuxna. De verkar ha sina egna liv. Du finns 13 mil bort och deras pappa finns 2 mil bort. Det är inte som att de bor i Sverige, du i USA och pappan i Australien, om du förstår vad jag menar.

    Därför tycker jag att en del svarar konstigt, när de skriver att det vore fel av dig att flytta till hösten. Nästan som om döttrarna fortfarande vore bäbisar.

    Du överger dem inte för att du flyttar 13 mil bort när de är i 20-årsåldern. Ni kan fortfarande träffas ofta och de kan fortfarande höra av sig till dig om det är något.

    MEN låt dem bo kvar i lägenheten åtminstone något år till. Att flytta är ju inte detsamma som att kasta ut dem på gatan, och för både deras skull och din egen skull bör du ha kvar din egen bostad tills vidare. 

    Sen håller jag med kritiken om att det så ofta är kvinnan som förväntas riva upp sitt liv och flytta till mannen. Som om hans liv är viktigare än hennes?

    Men i ert fall kan jag förstå varför du vill flytta till honom och inte tvärtom. Jag tycker inte alls att du gör fel om du väntar till hösten och sedan flyttar på prov.

  • Anonym (J)
    Kammen320 skrev 2025-01-27 06:53:27 följande:

    Är väl inte ovanligt att flytta hemifrån direkt efter studenten? Gjorde jag, o nästan alla jag känner. Man börjar plugga på annan ort t.ex. Jag längtade hela sista året på gymnasiet att äntligen få flytta hemifrån (o nej, jag hade ingen strulig eller dålig uppväxt med missbrukande föräldrar eller nåt sånt). Kan döttrarna dessutom få överta lägenheten så slänger du ju inte ens ut dom. Kanske kan vara bra att börja ta lite hyra av dom redan nu så dom vänjer sig dock. Dom pengarna kan du ju spara så dom har ett litet sparkonto var när du flyttar? Bara så dom vänjer sig att betala hyra.


    Rent psykiskt blir de övergivna ändå och det är nog den som är mest jobbig, hade jag tyckt 
Svar på tråden Flytta från sina barn?