• Anonym (LJ)

    Flytta från sina barn?

    Är jag en dålig mamma?

    Har två tjejer som är 20 och 18 nu men blir 21 och 19 sent i år (fyller i november) bor själv med dom i en lägenhet. Båda har bra relation med sin pappa, men dom vill inte bo där för han bor långt ut på landet och det blir två mil extra till jobb/skola.

    Jag träffade ny man för snart 9 månader sen, allt kändes 100 %rätt från början. Dock bor han 13 mil ifrån mig så vi ses bara på helgen.  Vi börjar prata om att flytta ihop till hösten, då flyttar jag till honom.  Han har bra välbetalt jobb, bra hus med pool och så.  Så självklart flyttar jag dit. Frågan är hur jag gör med mina barn? Dom kommer ju du var 19 och 21. Känns som jag slänger ut dom och tvingar dom att flytta. 21 åringen är väl inga problem men inte många 19 åringar som flyttar så tidigt. Ska lägga förslag att dom kan ta över min lägenhet, om dom vill bo i hop. Ska jag vänta ut dom så kan det ju dröja flera år. Vi är strax över 50 och vi blir ju inte yngre direkt. Hur 17 gör jag? Är rätt säker på att 19 åringen kommer få jobb efter studenten. Känner mig kass samtidigt som jag bara vill flytta ihop med Honom.

  • Svar på tråden Flytta från sina barn?
  • Anonym (Skäringers katt)

    Varför är det alltid kvinnan som flyttar och river upp hela sitt nätverk och inte mannen?


    Har du en egen vilja?

    Luktar det gammal intorkad navelsträng i hans garderob?
  • Anonym (Nej)
    Anonym (LJ) skrev 2025-01-27 07:32:28 följande:
    Varför? 

    Jag känner stress av att hinna med allt här hemma med. Då jag åker till honom varje fredag och kommer hem på söndag. Så på måndag till torsdag ska jag hinna med allt här hemma plus träning..sånt som jag innan gjorde på en hel vecka. Har en inre jobbig stress över det. 

    Det är så svårt detta.
    Det är inte värt det för dina barn även fast de är myndiga kommer känna sig övergivna. Sänk kraven på vad du ska göra hemma. Jobba på att de ska ta ansvar på helgen hemma över städ o tvätt. Hur otacksamt det än känns med ungdomar o unga vuxna som knappt hänger med en alls hemma så är du deras trygghet. 
  • Anonym (Skäringers katt)
    Anonym (LJ) skrev 2025-01-27 07:03:51 följande:
    Jag flyttade när jag var 17, flyttade ihop med min kille jag hade då. Men jag har aldrig bott själv så vet inte hur ungdomar tar att bo själv då jag aldrig gjort det. Menar att dom ska lära sig laga mat och så. 
    Den stora fick börja betala direkt när hon fick jobb, vilket hon fick direkt efter studenten. Att dom ska lära sig att allt kostar har jag redan tänkt. Hon som pluggar än får vänta tills hon fått jobb vilket hon nog kommer få efter studenten i sommar. 

    Jag ska prata med dom, men funderar på om syskon vill bo ihop själva så.
    Laga mat borde väl du och pappan ha lärt dem innan de blev 18?

    Kan man inte laga mat är man inte vuxen, vare sig man är 18 eller 62.
  • Anonym (Flytta)

    Jag flyttade nyss ifrån min 19åring. Bor nu utomlands, 2t bort med flyg. Hon fick flytta från villa till studentrum och kan laga mat, tvätta och ta hand om sig. Hon är ändå ung vuxen nu med eget liv och trivs bra. Vi träffas en gång i månaden ungefär, hos henne eller hos mig.

    Trist att hon inte kan komma till barndomshemmet på helgen och träffa mig, och hon var ju tvungen att flytta med sig allting i ett svep. Men hon träffar pojkvän, kompisar, äldre halvsyskon eller pappa på helgerna. Saknar henne jättemycket men det var ju ändå dags att släppa, ångrar inte flytten. 


    Jag tycker du ska flytta. 

  • Anonym (LJ)
    Anonym (Skäringers katt) skrev 2025-01-27 07:38:21 följande:

    Varför är det alltid kvinnan som flyttar och river upp hela sitt nätverk och inte mannen?


    Har du en egen vilja?

    Luktar det gammal intorkad navelsträng i hans garderob?
    Absolut inte!! Han är lite av en pedant, jäkel på att laga mat och har bra koll på allt. Jag vill flytta till honom,  allt känns bara toppen...förutom barnen då. Men han har ju sin dotter hemma med så i så fall skulle han "slänga" ut henne.  Plus att det är en ekonomisk fråga med.  Han tjänar dubbelt så mycket som mig. Mycket pengar. 
  • Anonym (LJ)
    Anonym (Nej) skrev 2025-01-27 07:41:06 följande:
    Det är inte värt det för dina barn även fast de är myndiga kommer känna sig övergivna. Sänk kraven på vad du ska göra hemma. Jobba på att de ska ta ansvar på helgen hemma över städ o tvätt. Hur otacksamt det än känns med ungdomar o unga vuxna som knappt hänger med en alls hemma så är du deras trygghet. 
    Jag försöker sänka kraven men svårt. Och försöker få dom att fixa hemma på helgerna med,  och dom gör lite.  Men dom är inte heller hemma mycket. Den lilla hänger bara med pojkvännen och den stora är hos kompisar eller hos pappan. 
  • Anonym (LJ)
    Anonym (Skäringers katt) skrev 2025-01-27 07:43:07 följande:
    Laga mat borde väl du och pappan ha lärt dem innan de blev 18?

    Kan man inte laga mat är man inte vuxen, vare sig man är 18 eller 62.
    Beror på vad du menar med att laga mat.  Ja dom kan koka pasta och ris men annars blir det bara halvfabrikat. Laga mat från grunden är dom inte bra på
     Viljan finns inte till det. Så kommer ju bara bli halvfabrikat. Och det gillar jag inte. 
  • Anonym (LJ)
    Anonym (Flytta) skrev 2025-01-27 07:45:57 följande:

    Jag flyttade nyss ifrån min 19åring. Bor nu utomlands, 2t bort med flyg. Hon fick flytta från villa till studentrum och kan laga mat, tvätta och ta hand om sig. Hon är ändå ung vuxen nu med eget liv och trivs bra. Vi träffas en gång i månaden ungefär, hos henne eller hos mig.

    Trist att hon inte kan komma till barndomshemmet på helgen och träffa mig, och hon var ju tvungen att flytta med sig allting i ett svep. Men hon träffar pojkvän, kompisar, äldre halvsyskon eller pappa på helgerna. Saknar henne jättemycket men det var ju ändå dags att släppa, ångrar inte flytten. 


    Jag tycker du ska flytta. 


    Tack, sånt behövde jag höra. Känner ju att jag kommer sakna dom enormt mycket om jag flyttar. Men kommer ju att hälsa på dom ofta. Och min syster bor granne med oss som det är nu. Deras pappa bor bara ca 2mil bort så dom har ju trygghet här med.
  • Anonym (H)
    Anonym (LJ) skrev 2025-01-27 07:32:28 följande:
    Varför? 

    Jag känner stress av att hinna med allt här hemma med. Då jag åker till honom varje fredag och kommer hem på söndag. Så på måndag till torsdag ska jag hinna med allt här hemma plus träning..sånt som jag innan gjorde på en hel vecka. Har en inre jobbig stress över det. 

    Det är så svårt detta.
    Förstår din situation och tankar. Självklart ska man som vuxen kunna satsa på sitt eget liv också. Samtidigt är jag kanske inte rätt person att ge råd då jag är väldigt biased. Alla lägger upp det som dem vill men bara detta att du uttrycker stress över vardagen och ändå ska lägga varje ledig stund att åka till honom. Betalar han någonting för dessa resor? Åker han till dig? Har han erbjudit sig att flytta till dig eller att ni skulle flytta till en stad mittemellan? Ja hon är 18 men man är ju ändå flyttbar och hon har också en bra relation till mamman. Han har ett barn och du två. Känns som att det alltid är så att kvinnan ska anpassa sig och ge upp saker. 
    Men som sagt har stött på så många egoistiska bekväma män där det går ut över kvinnan och hennes barn och fd. Självklart säger jag inte att det är fallet för er. Varför stressa egentligen? Om ni har en stabil relation och hans dotter är 18 och dina vuxna kan ju ett par år göra skillnad för dem då det händer mycket i den åldern. Då hinner de etablera sig mer och landa i saken. Förstår att det kan vara frustrerande att bo isär men om målet ändå är att flytta ihop och sådär? Ponera att ni säger att ni ska flytta ihop om två år och ni åker varannan gång så blir det inte lika stressigt och båda får tid med barnen och varandra. 
  • Anonym (K)

    Jag vet en tjej vars föräldrar flyttade när hon tagit studenten och hon kände sig väldigt övergiven och det påverkade deras relation väldigt negativt. 


    Nu ska du inte flytta så långt bort som den tjejens föräldrar gjorde (utomlands), men lämnar dem ändå att klara sig helt själva i vardagen. 


    Jag hade pratat med dem och berättat att jag funderade på att flytta i framtiden. Ge det något år till, eller två. Se till att båda har liv som rullar på på ett bra sätt. Gr dem tid stt förbereda och planera. Ett åt för dig är kort tid. Ett år för en 19-åring är lååångt. 


    Jag flyttade hemifrån när jag var 18. Men det är skillnad på att flytta hemifrån och att ens hem försvinner och man tvingas skaffa eget. Jag kunde tex komma hem under studieuppehåll på somrarna.

Svar på tråden Flytta från sina barn?