Anonym (TS) skrev 2025-01-09 10:34:26 följande:
Ja alltså jag ser mer att jag vill kunna åka till mormor, gå och fika m.m.
Min mans argument är att detta handlar om rörelse och att man är en del av en gemenskap? att sjunga i en kör kan man väl göra om man vill ha gemenskap i en grupp, finns många sånna aktiviteter Som inte kostar 40 tusen om året och där man ändå kan ha ett normalt liv.
Jag förstår inte heller det där men rörelse. Det är ju inte så att det bara är hockey eller fotboll som är en aktivitet där man är i rörelse. Om man cyklar med familjen så är man väl också i rörelse. Känner flera personer som ägnat sig åt helt andra sporter, typ orientering som kan cykla mellan Nyköping och Uppsala för att dom ska träffa en kompis?. Så då cyklar dom fram och tillbaka. Kräver ju en hel del av kroppen för detta, det är ingen elcykel heller. Dessutom tränar ju inte föräldrarna när dom sitter i timmar i bilen och skjutsar, hämtar, lämnar, sitter och tittar och sen åker hem. I min värld är det ju mer rimligt att efter skolan och efter middagen går ut och springer själv som vuxen och låter barnen cykla bredvid eller springa med? Ingen restid, frisk luft och ingen stress.
Min mans vänner som också ägnat sig åt samma sport utövar ingen sport idag mer än promenaden till någon arena och sedan är ölen väldigt central i denna sportaktivitet. Jag får inte ihop detta. Vad är poängen? Jag missar något helt, för argumenten håller inte. Mer än att det bara är såhär. Som att man är med i en strikt religös församling.
Det är väl förmodligen så att din man har sett detta framför sig, att hans barn ska gå samma väg som han. Kanske nå den där högre nivån som alla småpojkar (o pappor) ser där borta nånstans men som han själv aldrig nådde.
Gemenskapen inom gruppaktiviteter ska man inte förminska eller förakta, den kan vara nog så viktig. Nu valde vårt barn fotboll framför hockey efter att ha kört parallellt i tre terminer å jag slapp ishallen. MEN på totalen så har de åren inom idrotten från ca 6 år och fotbollsknattis genom St Erikscupen och sen som hjälptränare när han var 16-17 år, hållit sonen borta från annat skit. För han har helt enkelt inte haft tid. Och han var väldigt dedikerad.
Och fotbollen var klart trevligare för mig som mamma. Sonen ville gärna att man skulle vara med i början, sen fick man absolut inte titta och mot slutet av träningarna var det lite match - då fick man gärna titta igen. Så jag tog alltid med mig träningskläderna och sprang några varv i skogen bredvid sportfältet när han hade fotboll. Och sommartid då det inte var schemalagd fotbollsträning var vi ute och sprang tillsammans.
Annars har du helt rätt i att ska man vara aktiv hockeyförälder om vi nu tar det exemplet och se till att all utrustning är i ordning, barnet har mat att äta på alla udda tider inför och efter träning, ska hinna/kunna transporteras mellan skola hem och träningar (vissa träningar ligger tidigt på e-m så det blir i princip direkt från skolan), planera inför cuper (inte bara för laget/barnet utan även planera för familjen om det ligger dop, födelsedagar etc framåt), hålla ordning hemma OCH sen hinna klämma in sin egen träning, återhämtning, tid för relationen.. Inte konstigt om man går in i väggen. Om inte hockeyn i det fallet är hela familjens intresse så att båda föräldrarna engagerar sig i laget, i klubben, går med i styrelsen, hänger i ishallarna varenda match osv. Men så verkar det inte här
