Konflikt om idrottsaktiviteter

Om barnen inte vill så är det ju ingenting att diskutera ens. 

Jag ser inget orimligt i att man vill att ens barn ska syssla med den sport man själv brinner för. Tycker att barnen självklart ska få börja på och introduceras för sporten. Sen väljer barnen själva om de vill fortsätta. Gillar barnen sporten är det ju värt alla pengar som ni kommer att lägga ner. 

Jag har en son som tävlar i en ganska ovanlig men ändå OS-sport.
Mycke tid, planering och pengar behövs.
Men detta kunde jag ju räknat ut innan vi skaffade barn eftersom både far och farfar gillar den sporten.
Absolut har våra barn valt fritidsintressen själva men det går att styra dom till viss del.
TS låt din man och barn träna så kan du ta en och annan spahelg som avkoppling.

Som förälder styr man ju lite vad man så att säga "erbjuder" sitt barn. Eller introducerar. I det här fallet verkar det vara där som skon klämmer? Dvs barnet har inte själv plötsligt sagt att hen vill börja spela hockey/gå på ridning/spela tennis eller whatever utan det är pappan som tycker att det här är vad barnet ska göra på sin fritid?
Då håller jag mer om att han i så fall ska vara huvudansvarig! Visst, ett antal tillfällen kommer hamna på dig om han blir sjuk eller jobbar över typ. Och era helger kommer vara uppbokade för x antal år framöver om barnet blir intresserad och aktiv. Men att saker sker på helger, typ cuper och liknande, kommer vara ett faktum oavsett om det är just hockey, fotboll, bandy eller handboll det handlar om. 

Vår äldsta son var väldigt nyfiken och intresserad och provade allt från showdans till amerikansk fotboll, basket, fotboll och ishockey. Hockeyn var dyrast och gav minst för det spelar ingen roll vilket väder - man gick in i den där kalla ishallen och sen satt man där. I vårt fall fanns inget intresse för någon sport alls i form av att vara åskådare och gå på matcher så något sådant incitament åt endera sport saknades. Men han ville testa så han fick. Så småningom blev han tvungen att välja och då blev det fotboll. Sista åren var han även knattetränare. 

Jag är glad att han testade alla de här sakerna för med sina olika lag har han utvecklats som individ. Han lärde sig åka skridskor och han byggde en grundkondition och en känsla för hur bra man mår  när man har en aktiv vardag. 

MEN det mutade ju in i princip varenda vardagkväll och nästan varenda helg. Det är svårt att komma ifrån men så är det. Vissa grejer kunde man ju lösa genom att han åkte med andra men dels vill man ju innerst inne faktiskt vara med och heja fram barnet och laget och dels fick man återgälda det genom att ta med andra barn när deras föräldrar kanske inte kunde...
Så det får man nog ta som förälder.
Man vill att barnet ska vara aktivt, växa som person, hålla sig borta från skit och istället ägna sig åt sin idrott och sitt lag men då kommer det med vissa nackdelar för en själv och ens egna intressen. Det får man ta liksom. 

Yngsta barnet har vi försökt förmå att testa men han är inte alls lika intresserad. Han är väldigt fysisk och har inget "emot" att röra på sig men lagidrott går fetbort. Han vill inte. Så vi cyklar mycket och gör annat och tror att downhill eller skateboard eller parkour eller så kan bli mer hans grej. 

Låter onekligen som hockey. 

Vill barnen testa och ni har möjlighet- låt pappan ta det ansvaret då. Fråga barnen on de vill gå på hockey eller gymnastik så kan de få välja. 

2 eller fler barn så är kalendern snart fulltecknad. 

Ett par jag känner har delat upp barnen. Pappa har hand om ena barnets aktiviteter och mamman det andra. Du ser sällan, typ aldrig,  den andra föräldern på det andra barnets aktiviteter. Funkar för dem. Kanske ett alternativ för er också?

Mina barn spelar hockey. Jag och barnens pappa är separerade. Han bor så han har barnen varannan helg (ungefär) och på lov. Det är matcher nästan varje helg och då får vi helt enkelt pussla. Denna helg åker ena barnet till pappa på fredagen och det andra barnet på lördag förmiddag efter sina matcher. Barn 1 har match på söndag eftermiddag och lämnas då där och jag har mött upp med trunk. 

Allt går att lösa om man vill, under förutsättning att barnet i fråga vill hålla på med idrotten i fråga. 

Men sporter som hockey, fotboll, basket eller vad det nu handlar om har ju säsonger. De mindre barnen spelar ju sällan året runt.
Var glad han inte har egen häst och vill de ska rida - det kan ju påga varje dag alla årets dagar hela året runt.

Tyvärr är det ju så att idag, ganska tidiga åldrar, ska det tränas året runt. Säsonger finns knappt. 

Hade själv uppehåll i fotbollen flertalet veckor både sommar och vinter upp till ca 10-12 år så man kunde hålla på med en "vinteridrott" också som handboll, basket osv. Undantag för någon inomhuscup. 

Mina barn har tränat fotboll också. Från 7 års ålder har det varit träning varje vecka med undantag för typ jullovsveckorna och industrisemestern (mindre klubb på mindre ort.) Lägg till att de börjar spela träningsmatcher redan i januari vid ca 10 års ålder. Vi började spela träningsmatcher i mars även på seniornivå. 

Allt fler idrotter kör året runt för att de är svinoroliga för att tappa spelare till en annan idrott när i själva verket flera olika idrotter är det bästa man kan göra. 

Där har du fel. Det är i princip året runt vilket gör det omöjligt att utöva flera idrotter samtidigt. Min son har nyligen fått sluta med en sport pga detta. Djurgården har nyligen infört året runt-träning inklusive alla lov för barn så små som 8 år. Det är ditåt det går. 

Min son går på fotboll 4 dagar i veckan med krav på 80% närvaro. Det slukar enormt mycket tid och därför har vi bestämt att pappan sköter allt med idrotten och jag sköter allt med skolan. 

Hade jag vetat hur jobbigt det skulle vara med idrott så hade jag aldrig låtit min son börja med någon krävande idrott. Det är ett helvete och en ständig källa till gräl mellan oss och har i förlängningen lett till att vi ska separera. 

Pappan har många krav och ett idrottsintresse som går utöver det vanliga och jag längtar tills jag har sonen varannan vecka så att han åtminstone får respit från skitsnacket/indoktrineringen halva tiden.

Säg nej TS. Särskilt som du redan nu vet att du inte kommer få någon tid med ditt barn på helgerna. Ert barn kommer ändå bara vara en bricka i ett spel för en klubb som skiter fullständigt i barn och endast är intresserad av pengar. En vacker dag dumpar de ert barn och då står ni där med en ledsen kille och tomma bankkonton. 

Ja, alltså jag vet ju redan nu att barn som är dåliga får sitta utanför plan och vänta?. Det kan knappast handla om att det är hälsosamt att röra sig. Det känns mer som en sekt än att det faktiskt handlar om att barnen ska få röra på sig. Röra sig kan man göra med löpträning, cykla eller gymnastik och man har även tid under helgen för att äta mysiga frukostar Och göra saker man vill.