Anonym (TS)

Wed 8 Jan 19:43

97 svar

Konflikt om idrottsaktiviteter

Jag och mina barns pappa är i en vild diskussion om våra barns framtida fritidsaktiviteter. För min man är en viss idrott en identitet, ens liv och något mer eller mindre gudalikt.

Fritidsaktiviteten är dyr, krånglig och jag tycker verkligen inte det är värt detta. Han är uppvuxen med det med alla sina tre syskon. Alla deras (syskonen) barn har också ägnat sig åt denna sport och nu kräver han att mina barn ska göra samma sak. Min partner hävdar att det är viktigt att röra sig? han utövar aldrig sporten själv, han tränar aldrig själv däremot går han, hans kompisar och syskon och tittar på sporten och dricker öl. Jag har svårt att se det hälsosamma med detta. Jag tycker barnen kan gå på typ gymnastik som ligger 5 minuter ifrån oss med en promenad?. Barnen kan gå dit själva efter förskolan. Den andra aktiviteten kräver att man skjutsar, åker på matcher varje helg m.m

Jag säger att vi kan cykla tillsammans med barnen så kan vi röra oss med barnen så vi själva får motion istället. Han blir arg och upprörd. Hur ska jag få honom att förstå det orimliga i detta? Framför allt att det är snordyrt och jag inte vill betala det kalaset.

Anonym (sportler)

Thu 9 Jan 13:01

#41

Anonym (Micke) skrev 2025-01-09 12:56:35 följande:

Ja, alla har inte samma förutsättningar att lägga om sitt liv för barnens hobbys.

Ja vi prioriterar alla olika

Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 9 Jan 13:03

#42

Anonym (TS) skrev 2025-01-09 08:51:30 följande:

Ja, alltså jag vet ju redan nu att barn som är dåliga får sitta utanför plan och vänta?. Det kan knappast handla om att det är hälsosamt att röra sig. Det känns mer som en sekt än att det faktiskt handlar om att barnen ska få röra på sig. Röra sig kan man göra med löpträning, cykla eller gymnastik och man har även tid under helgen för att äta mysiga frukostar Och göra saker man vill.

Är barnen intresserade kanske de i alla fall kan få prova på sporten? Om pappan tar ansvaret.

Är de inte intresserade, är ju hela diskussionen meningslös. Vill de inte så vill de inte, hur mycket pappan än brinner för sporten.

Sannolikheten är också stor att de tröttnar om det inte går bra och / eller pappan pressar dem för hårt.

Låt dem pröva sina vingar, men var en motvikt om den aktuella sporten mer är pappans önskan än deras.

Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 9 Jan 13:10

#43

Mrs Moneybags skrev 2025-01-09 08:32:19 följande:

Där har du fel. Det är i princip året runt vilket gör det omöjligt att utöva flera idrotter samtidigt. Min son har nyligen fått sluta med en sport pga detta. Djurgården har nyligen infört året runt-träning inklusive alla lov för barn så små som 8 år. Det är ditåt det går.

Min son går på fotboll 4 dagar i veckan med krav på 80% närvaro. Det slukar enormt mycket tid och därför har vi bestämt att pappan sköter allt med idrotten och jag sköter allt med skolan.

Hade jag vetat hur jobbigt det skulle vara med idrott så hade jag aldrig låtit min son börja med någon krävande idrott. Det är ett helvete och en ständig källa till gräl mellan oss och har i förlängningen lett till att vi ska separera.

Pappan har många krav och ett idrottsintresse som går utöver det vanliga och jag längtar tills jag har sonen varannan vecka så att han åtminstone får respit från skitsnacket/indoktrineringen halva tiden.

Säg nej TS. Särskilt som du redan nu vet att du inte kommer få någon tid med ditt barn på helgerna. Ert barn kommer ändå bara vara en bricka i ett spel för en klubb som skiter fullständigt i barn och endast är intresserad av pengar. En vacker dag dumpar de ert barn och då står ni där med en ledsen kille och tomma bankkonton.

Det är inte så konstigt att man vill introducera sina barn till det man själv brinner för.

Men det kan bli väldigt fel om man beter sig som din man verkar göra. Krav och indoktrinering.

Förstår han själv att det gör mer skada än nytta? Särskilt om det till och med leder till skilsmässa.

Anonym (Micke)

Thu 9 Jan 13:12

#44

Anonym (sportler) skrev 2025-01-09 13:01:33 följande:

Ja vi prioriterar alla olika

Precis, livspusslet ska gå ihop.

Mrs Moneybags

Thu 9 Jan 13:29

#45

Studentpappa skrev 2025-01-09 12:43:17 följande:

Har ni väldigt långt till ishallen eller varför går det inte ha ett vanligt arbete? Jag är bara nyfiken, jag känner många som har ungar i både alpint och hockey men ändå vettiga jobb. Sen att dom måste stå i en skidbacke och huttra varje helg är inget jag avundas

Det där är nog väldigt olika i olika städer.

Min son har t ex fotbollsträning ca 3 kommuner bort i Upplands väsby. Han kan inte ta sig dit eller hem själv. Skulle man då ha ett annat barn med andra tider skulle det bli extremt mkt skjutsande.

Bor man i en småstad är allting förmodligen närmare till hands.

Anonym (Hockeymorsa) skrev 2025-01-09 12:45:24 följande:

Det är inga som helst problem att inte vara med på exakt varje träning eller exakt varje match. De flesta i mina barns lag håller på med minst en sport till, vissa två, och ibland krockar det. Ibland är det nej pga annat.

Vi hade inga planer på att bli hockeyföräldrar utan anmälde barnen för att de skulle lära sig att åka skridskor.

Vad vill barnet i fråga? Hur gammalt är barnet? De flesta idrotter (så även hockeyn) brukar ha att man kan testa ett par gånger innan man behöver betala. I början (om barnet är litet) kostar det inte speciellt mycket heller och väldigt mycket utrustning går att hitta begagnat i bra skick.

Det där funkar bara när de är små. Tro mig.

Att hålla på med tre sporter när man är 12-13 år och uppåt ser jag som helt uteslutet, åtminstone om man är med i ett lag där de spelar i någon högre serie. Hur ska man hinna om man har fyra träningstillfällen varje vecka samt 2 matcher varje helg? Det går ju inte. I högstadiet tar skolan fart också och det är mycket plugg. När ska man hinna vara barn och bara umgås med andra barn utanför idrotten? Gå på kalas? Träffa mormor? Gå och simma med mamma?

Anonym (Hockeymorsa)

Thu 9 Jan 13:36

#46

Mrs Moneybags skrev 2025-01-09 13:29:37 följande:

Anonym (Hockeymorsa) skrev 2025-01-09 12:45:24 följande:

Det är inga som helst problem att inte vara med på exakt varje träning eller exakt varje match. De flesta i mina barns lag håller på med minst en sport till, vissa två, och ibland krockar det. Ibland är det nej pga annat.

Vi hade inga planer på att bli hockeyföräldrar utan anmälde barnen för att de skulle lära sig att åka skridskor.

Vad vill barnet i fråga? Hur gammalt är barnet? De flesta idrotter (så även hockeyn) brukar ha att man kan testa ett par gånger innan man behöver betala. I början (om barnet är litet) kostar det inte speciellt mycket heller och väldigt mycket utrustning går att hitta begagnat i bra skick.

Det där funkar bara när de är små. Tro mig.

Att hålla på med tre sporter när man är 12-13 år och uppåt ser jag som helt uteslutet, åtminstone om man är med i ett lag där de spelar i någon högre serie. Hur ska man hinna om man har fyra träningstillfällen varje vecka samt 2 matcher varje helg? Det går ju inte. I högstadiet tar skolan fart också och det är mycket plugg. När ska man hinna vara barn och bara umgås med andra barn utanför idrotten? Gå på kalas? Träffa mormor? Gå och simma med mamma?

Tja, mina är 11 nu och än så länge uppmuntras de att hålla på med annat. Samma sak med vännens 12-åring i samma klubb. Det är väl typ från U15/U16 som det verkligen blir allvar från klubbens sida. Redan från U13 (helplan) ligger inte alla matcher på helgen heller.

Men där är ju hockeyn lite annorlunda från fotbollen som gärna selekterar långt tidigare.

Mrs Moneybags

Thu 9 Jan 13:37

#47

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-01-09 13:10:08 följande:

Det är inte så konstigt att man vill introducera sina barn till det man själv brinner för.

Men det kan bli väldigt fel om man beter sig som din man verkar göra. Krav och indoktrinering.

Förstår han själv att det gör mer skada än nytta? Särskilt om det till och med leder till skilsmässa.

Jag tror att han tänker att han gör rätt - att han önskar att någon hade satsat lika mycket på honom när han var barn osv.

Det är självklart fler faktorer som spelar in i vårt skilsmässa, men jag tycker inte det är hälsosamt att träna så mycket som vår son gör och bli fixerad vid träning och kost på ett sätt som gränsar till ortorexi ibland. Det är smärtor i knäna och i höfterna, folk som är oförskämda på planen (inklusive föräldrar), tränare som försöker trycka ner barnen och särbehandlar vissa, nääää jag ser inget positivt med idrotten. Tyvärr! Jag är nog den mest negativa till det på det här forumet haha! Jag är ledsen om jag sprider dåliga vibbar, det är bara såhär jag känner. Och då är jag ändå en person som gymmar 3-4 ggr i veckan och lever hälsosamt, så kost och träning är viktigt för mig. Men inte på den nivån. Intressant nog tränar inte min man överhuvudtaget, trots att han var professionell inom sin sport när han var ung.

Jag vill bara att min son ska vara en fri person och leva ett helt vanligt liv.

Mrs Moneybags

Thu 9 Jan 13:38

#48

Anonym (Hockeymorsa) skrev 2025-01-09 13:36:55 följande:

Tja, mina är 11 nu och än så länge uppmuntras de att hålla på med annat. Samma sak med vännens 12-åring i samma klubb. Det är väl typ från U15/U16 som det verkligen blir allvar från klubbens sida. Redan från U13 (helplan) ligger inte alla matcher på helgen heller.

Men där är ju hockeyn lite annorlunda från fotbollen som gärna selekterar långt tidigare.

Det låter ju bra att det selekteras så pass sent. Det är lite vettigare.

Det är en sjuk hets inom fotbollen, speciellt i pojklagen.

Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 9 Jan 14:23

#49

Mrs Moneybags skrev 2025-01-09 13:37:06 följande:

Jag tror att han tänker att han gör rätt - att han önskar att någon hade satsat lika mycket på honom när han var barn osv.

Det är självklart fler faktorer som spelar in i vårt skilsmässa, men jag tycker inte det är hälsosamt att träna så mycket som vår son gör och bli fixerad vid träning och kost på ett sätt som gränsar till ortorexi ibland. Det är smärtor i knäna och i höfterna, folk som är oförskämda på planen (inklusive föräldrar), tränare som försöker trycka ner barnen och särbehandlar vissa, nääää jag ser inget positivt med idrotten. Tyvärr! Jag är nog den mest negativa till det på det här forumet haha! Jag är ledsen om jag sprider dåliga vibbar, det är bara såhär jag känner. Och då är jag ändå en person som gymmar 3-4 ggr i veckan och lever hälsosamt, så kost och träning är viktigt för mig. Men inte på den nivån. Intressant nog tränar inte min man överhuvudtaget, trots att han var professionell inom sin sport när han var ung.

Jag vill bara att min son ska vara en fri person och leva ett helt vanligt liv.

Hur gammal är din son och vad vill han själv?

Du kanske inte vill skriva för mycket här, men det är skillnad om han älskar sporten, eller om han mest vill göra sin pappa nöjd. Även om fixering och risk för ätstörningar, aldrig är bra oavsett.

Dessutom låter det som han tränar för hårt. Jag är ingen expert, men unga växande kroppar ska inte få smärtor på det sättet.

Har du frågat pappan vad han skulle säga om sonen ville lägga av? Skulle han älska sonen lika mycket och skulle han visa det?

Anonym (Tvillingmorsan)

Thu 9 Jan 14:30

#50

Mrs Moneybags skrev 2025-01-09 13:37:06 följande:

Jag tror att han tänker att han gör rätt - att han önskar att någon hade satsat lika mycket på honom när han var barn osv.

Det är självklart fler faktorer som spelar in i vårt skilsmässa, men jag tycker inte det är hälsosamt att träna så mycket som vår son gör och bli fixerad vid träning och kost på ett sätt som gränsar till ortorexi ibland. Det är smärtor i knäna och i höfterna, folk som är oförskämda på planen (inklusive föräldrar), tränare som försöker trycka ner barnen och särbehandlar vissa, nääää jag ser inget positivt med idrotten. Tyvärr! Jag är nog den mest negativa till det på det här forumet haha! Jag är ledsen om jag sprider dåliga vibbar, det är bara såhär jag känner. Och då är jag ändå en person som gymmar 3-4 ggr i veckan och lever hälsosamt, så kost och träning är viktigt för mig. Men inte på den nivån. Intressant nog tränar inte min man överhuvudtaget, trots att han var professionell inom sin sport när han var ung.

Jag vill bara att min son ska vara en fri person och leva ett helt vanligt liv.

Sen är det för jävligt hur det hetsats och kränks i vissa sporter, du är en vettig förälder som reagerar mot det!

Att kraven ökar och att sporten blir mer tävlingsinriktad när barnen blir äldre, är naturligt. Men det borde inte behöva inkludera oförskämda föräldrar eller tränare som trycker ner. Då skapas dessutom osunda machoideal och mobbningstendenser, som förs över på barnen.

Jag trodde att man hade jobbat mer med sånt här i klubbarna? Efter åratal av kritik, särskilt i fotboll och hockey.

Konflikt om idrottsaktiviteter

INNEHÅLL