Konflikt om idrottsaktiviteter

Där har du fel. Det är i princip året runt vilket gör det omöjligt att utöva flera idrotter samtidigt. Min son har nyligen fått sluta med en sport pga detta. Djurgården har nyligen infört året runt-träning inklusive alla lov för barn så små som 8 år. Det är ditåt det går. 

Min son går på fotboll 4 dagar i veckan med krav på 80% närvaro. Det slukar enormt mycket tid och därför har vi bestämt att pappan sköter allt med idrotten och jag sköter allt med skolan. 

Hade jag vetat hur jobbigt det skulle vara med idrott så hade jag aldrig låtit min son börja med någon krävande idrott. Det är ett helvete och en ständig källa till gräl mellan oss och har i förlängningen lett till att vi ska separera. 

Pappan har många krav och ett idrottsintresse som går utöver det vanliga och jag längtar tills jag har sonen varannan vecka så att han åtminstone får respit från skitsnacket/indoktrineringen halva tiden.

Säg nej TS. Särskilt som du redan nu vet att du inte kommer få någon tid med ditt barn på helgerna. Ert barn kommer ändå bara vara en bricka i ett spel för en klubb som skiter fullständigt i barn och endast är intresserad av pengar. En vacker dag dumpar de ert barn och då står ni där med en ledsen kille och tomma bankkonton. 

Det där är nog väldigt olika i olika städer.

Min son har t ex fotbollsträning ca 3 kommuner bort i Upplands väsby. Han kan inte ta sig dit eller hem själv. Skulle man då ha ett annat barn med andra tider skulle det bli extremt mkt skjutsande.

Bor man i en småstad är allting förmodligen närmare till hands. 


Det där funkar bara när de är små. Tro mig. 

Att hålla på med tre sporter när man är 12-13 år och uppåt ser jag som helt uteslutet, åtminstone om man är med i ett lag där de spelar i någon högre serie. Hur ska man hinna om man har fyra träningstillfällen varje vecka samt 2 matcher varje helg? Det går ju inte. I högstadiet tar skolan fart också och det är mycket plugg. När ska man hinna vara barn och bara umgås med andra barn utanför idrotten? Gå på kalas? Träffa mormor? Gå och simma med mamma?  

Jag tror att han tänker att han gör rätt - att han önskar att någon hade satsat lika mycket på honom när han var barn osv. 

Det är självklart fler faktorer som spelar in i vårt skilsmässa, men jag tycker inte det är hälsosamt att träna så mycket som vår son gör och bli fixerad vid träning och kost på ett sätt som gränsar till ortorexi ibland. Det är smärtor i knäna och i höfterna, folk som är oförskämda på planen (inklusive föräldrar), tränare som försöker trycka ner barnen och särbehandlar vissa, nääää jag ser inget positivt med idrotten. Tyvärr! Jag är nog den mest negativa till det på det här forumet haha! Jag är ledsen om jag sprider dåliga vibbar, det är bara såhär jag känner. Och då är jag ändå en person som gymmar 3-4 ggr i veckan och lever hälsosamt, så kost och träning är viktigt för mig. Men inte på den nivån. Intressant nog tränar inte min man överhuvudtaget, trots att han var professionell inom sin sport när han var ung. 

Jag vill bara att min son ska vara en fri person och leva ett helt vanligt liv.  

Det låter ju bra att det selekteras så pass sent. Det är lite vettigare.

Det är en sjuk hets inom fotbollen, speciellt i pojklagen. 

Det sorgliga är ju att 99% av dessa barn inte blir proffs. Ballongen spricker när de är 17-18 år och blir petade ur laget eller skadade och så vidare. 

Förr var det barnen som var drivande när det handlade om världsstjärnor som Björn Borg, Tomas Brolin med flera. Tomas trixade med bollen efter skolan på egen hand. Björn stod och spelade tennis mot garagedörren i timmar. Ingen behövde åka någonstans och han kom från en enkel bakgrund utan stora pengar. Idag ligger årskostnaden för en tennispojke på upp till 100000 kr med många obligatoriska träningar och matcher. Ändå har vi inga tennisspelare på toppnivå. Förstår du hur det hänger ihop? 

Segmentet av barn att välja på blir smalare och smalare (endast de som har råd och tid kan delta), föräldrarna mer hysteriska och dedikerade. Pengarna som snurrar i de stora sporterna blir allt större på ungdomsnivå. Resultatet blir sämre och sämre. Vi vinner inga medaljer längre. 

Fråga. Mår barnen bra i allt detta? Jag tror ju inte det.