Alltså man hör bara att lärare klagar o klagar och dom orkar inte arbetsbelastningen osv. Det känns som ett oändligt tjat o lidande som framställs i media men hur är det på riktigt? Finns det några lärare här som kan svara på om arbetsmiljön verkligen är så oduglig?
Vad är det bästa vs sämsta med o va lärare? Kanske kan ni berätta oxå vilken ålder ni undervisar :)
det är enormt roligt och givande också. Det vill jag verkligen understryka. Men ibland kan jag känna att förväntningarna hos föräldrarna är något orimliga.
Det här är en knepig grej för mig som förälder. Mitt barn behöver anpassningar. Jag förstår så klart att det innebär extrajobb för lärarna, men mitt barn har ju faktiskt rätt till det och jag är som vilken tigermamma som helst - tänker kämpa till sista blodsdroppen för mitt barn. Detta innebär ibland att jag måste vara jobbig. Jag uttrycker också tacksamhet och vänlighet, men att skärpa tonen har jag ibland upplevt varit nödvändigt (alltså inte skälla och gapa, utan vara tydlig och bestämd). Utan anpassningar blir mitt barn en ångestfylld och underviktig hemmasittare (vi vet för vi har varit där). Anpassningarna är livsviktiga.
Jag vet att läraren kommer i kläm mellan det mitt barn har rätt till och de resurser som finns tillgängliga. Men jag kan ju inte som förälder svika mitt barn och inte försöka hjälpa hen på alla sätt som går.
Och om barnet får en resurs innebär inte det att föräldern ska informeras om det? Hur gör man det om föräldern inte förstår svenska?
Och varför skulle man ha en tolk på heltid?
Då är det ju ett större möte som man självklart bokar in tolk på?. Men nu var ju det mer skämtsamt menat.
Du behöver ju en tolk på heltid om du ska informera varenda dag olika saker och Google translate inte duger. Som barnet saknar vantar, ni behöver köpa nya skor, det behövs overall och så vidare. Om det finns ett stort behov av löpande information och personerna behöver påminnas så behövs ju detta. Men det är ju orimligt att ha någon på heltid. Men om jag mejlar rektorn på måndagen, får ett svar på torsdagen om att den ska återkomma, då kan det ju dröja en månad utan tolk för som sagt små saker. Inte att vi ska ha utvecklingssamtal. .
Det här är en knepig grej för mig som förälder. Mitt barn behöver anpassningar. Jag förstår så klart att det innebär extrajobb för lärarna, men mitt barn har ju faktiskt rätt till det och jag är som vilken tigermamma som helst - tänker kämpa till sista blodsdroppen för mitt barn. Detta innebär ibland att jag måste vara jobbig. Jag uttrycker också tacksamhet och vänlighet, men att skärpa tonen har jag ibland upplevt varit nödvändigt (alltså inte skälla och gapa, utan vara tydlig och bestämd). Utan anpassningar blir mitt barn en ångestfylld och underviktig hemmasittare (vi vet för vi har varit där). Anpassningarna är livsviktiga.
Jag vet att läraren kommer i kläm mellan det mitt barn har rätt till och de resurser som finns tillgängliga. Men jag kan ju inte som förälder svika mitt barn och inte försöka hjälpa hen på alla sätt som går.
Skrev om detta i inlägg 68. Jag förstår att man som förälder krigar. Jag skulle däremot vilja påstå att det är ett systemfel från början. Skolan Skapar tillslut sjuka barn, man ställer krav som är orimliga för barnen och dom som är mest rimliga kanske egentligen är dom som säger att jag klarar inte detta?.
För många barn funkar det ju att ha mindre grupper. Mindre stökiga miljöer och så vidare. Självklart kan det behövas betydligt mer för vissa. Jag kan bara se tillbaka till min egna skolgång. Vi var 20 elever i varje klass på högstadiet och gymnasiet. Han någon elev svårt med ett ämne kunde den gå iväg och få enskild undervisning med max två elever i klassrummet utan att ha en diagnos.
Vi kunde äta lunch i klassrummet i låg och mellanstadiet så det blev mindre stressigt.
Jag har jobbat själv på den här typen av skolor där eleverna ätit i klassrummet istället. Det har blivit en lugn och mysig stämning. Idag så kan det vara bullriga matsalar, stress, man har ex antal minuter att få ner sig maten på och så vidare?
Och nej allt kommer inte lösas av att alla elever äter i sitt klassrum eller att det är färre elever. Men nog upplevde jag inte samma svårigheter med hemmasittare tidigare? Det var inte ett så stort problem som det är idag. Och kritiken borde riktas till skolorna och inte föräldrar och barn. Barnen krigar och kämpar tills dom slutligen gått sönder. Och så får dom inte sjukskrivas heller för det får dom inte för att dom är barn. Sedan säger många skolor att det är skolplikten som gäller, utan att anpassa skolan, men så kan dom inte anpassa för att då måste dom dra ner på något annat i skolan? så grundproblemet är politikerna.
Nu får du nog förtydliga. Behöver du en tolk på heltid i kontakten med ett barn vars föräldrar inte förstår språket? Hur mycket tid lägger du egentligen på såna samtal?
Nu får du nog förtydliga. Behöver du en tolk på heltid i kontakten med ett barn vars föräldrar inte förstår språket? Hur mycket tid lägger du egentligen på såna samtal?
Och hur tänker du att en förälder ska kunna ta tag i problemet med barnet om inte skolan kan prata med föräldern? Varför är det inte viktigt att föräldern ska förstå den informationen?
Och hur tänker du att en förälder ska kunna ta tag i problemet med barnet om inte skolan kan prata med föräldern? Varför är det inte viktigt att föräldern ska förstå den informationen?
Och föräldrar ansvaret då?
Ni beter som att ni bär det minsta ansvaret!
Och hur tänker du att en förälder ska kunna ta tag i problemet med barnet om inte skolan kan prata med föräldern? Varför är det inte viktigt att föräldern ska förstå den informationen?
Men hur tänker du att läraren ska lösa detta?
Läraren mejlar rektorn på måndagen, får ett svar på torsdagen om att rektorn ska undersöka saken. Och sedan kanske det blir tyst. Det handlar ju inte om att man som lärare inte tycker informationen är viktig. Och sedan när man inte får använda lärare som tolkar på skolan som inte har med eleven att göra för då kan det ses som problematiskt utifrån sekretess.
På detta har du Y elev som inte kan gå till skolan, som slutat äta, som skär sig i armarna och hatar sig själv..? den eleven ska också få stöd och hjälp.
Och fem elever som riskerar att få F i fyra betyg, sedan har vi E som är på ett SiS hem och misstänks för att ha sprängt en trappuppgång och som lärarna ska skicka underlag till deras skola.
Och så har vi 5 föräldrar som under när eleverna får jullov.
En tjej i 8an har tagit sitt liv och lärarna ska anordna en tyst minut.
Som lärare kan du inte bara fokusera på en elev. Om du har skickat ett mejl, fått som svar att rektorn ska undersöka saken?. Hur ofta ska du jaga om den saken då för att få säga mindre saker?
Lärare står inför massa utmaningar. Har vänner som jobbat på skolor där det skett mord på skoltid i skolan?.
Du ska hantera dig själv som lärare då, följa upp allt skolarbete, ta hand om flera hundra elevers trauma? föräldrar m.m
Det lättaste sättet skulle nog ändå vara att satsa mer på kvalificerad SFI undervisning så föräldrar slipper använda tolk
Och föräldrar ansvaret då?
Ni beter som att ni bär det minsta ansvaret!
Syftar du på mej eller generellt? Du får gärna förtydliga vad du menar.
Du får också gärna förklara hur man ska kunna ta ansvar för något man inte fått information om?
Det här är en knepig grej för mig som förälder. Mitt barn behöver anpassningar. Jag förstår så klart att det innebär extrajobb för lärarna, men mitt barn har ju faktiskt rätt till det och jag är som vilken tigermamma som helst - tänker kämpa till sista blodsdroppen för mitt barn. Detta innebär ibland att jag måste vara jobbig. Jag uttrycker också tacksamhet och vänlighet, men att skärpa tonen har jag ibland upplevt varit nödvändigt (alltså inte skälla och gapa, utan vara tydlig och bestämd). Utan anpassningar blir mitt barn en ångestfylld och underviktig hemmasittare (vi vet för vi har varit där). Anpassningarna är livsviktiga.
Jag vet att läraren kommer i kläm mellan det mitt barn har rätt till och de resurser som finns tillgängliga. Men jag kan ju inte som förälder svika mitt barn och inte försöka hjälpa hen på alla sätt som går.
Alltså man hör bara att lärare klagar o klagar och dom orkar inte arbetsbelastningen osv. Det känns som ett oändligt tjat o lidande som framställs i media men hur är det på riktigt? Finns det några lärare här som kan svara på om arbetsmiljön verkligen är så oduglig?
Vad är det bästa vs sämsta med o va lärare? Kanske kan ni berätta oxå vilken ålder ni undervisar :)
Syftar du på mej eller generellt? Du får gärna förtydliga vad du menar.
Du får också gärna förklara hur man ska kunna ta ansvar för något man inte fått information om?
Men hur tänker du att läraren ska lösa detta?
Läraren mejlar rektorn på måndagen, får ett svar på torsdagen om att rektorn ska undersöka saken. Och sedan kanske det blir tyst. Det handlar ju inte om att man som lärare inte tycker informationen är viktig. Och sedan när man inte får använda lärare som tolkar på skolan som inte har med eleven att göra för då kan det ses som problematiskt utifrån sekretess.
På detta har du Y elev som inte kan gå till skolan, som slutat äta, som skär sig i armarna och hatar sig själv..? den eleven ska också få stöd och hjälp.
Och fem elever som riskerar att få F i fyra betyg, sedan har vi E som är på ett SiS hem och misstänks för att ha sprängt en trappuppgång och som lärarna ska skicka underlag till deras skola.
Och så har vi 5 föräldrar som under när eleverna får jullov.
En tjej i 8an har tagit sitt liv och lärarna ska anordna en tyst minut.
Som lärare kan du inte bara fokusera på en elev. Om du har skickat ett mejl, fått som svar att rektorn ska undersöka saken?. Hur ofta ska du jaga om den saken då för att få säga mindre saker?
Lärare står inför massa utmaningar. Har vänner som jobbat på skolor där det skett mord på skoltid i skolan?.
Du ska hantera dig själv som lärare då, följa upp allt skolarbete, ta hand om flera hundra elevers trauma? föräldrar m.m
Det lättaste sättet skulle nog ändå vara att satsa mer på kvalificerad SFI undervisning så föräldrar slipper använda tolk
Det är väl upp till läraren eller skolan att lösa? Varför i hela friden frågar du mej om det? Har läraren lämnat över problemet till rektorn att lösa är det naturligtvis rektorn som bär ansvaret för problemet.
Jag förutsätter att om en lärare ringer hem till en förälder om en incident där en elev är inblandad har läraren gjort bedömningen att incidenten är av den karaktär att föräldern behöver informeras. Vad gör du gör bedömning? Att det plötsligt inte är lika viktigt att informera om tolk behövs för att göra sej förstådd?
Skrev om detta i inlägg 68. Jag förstår att man som förälder krigar. Jag skulle däremot vilja påstå att det är ett systemfel från början. Skolan Skapar tillslut sjuka barn, man ställer krav som är orimliga för barnen och dom som är mest rimliga kanske egentligen är dom som säger att jag klarar inte detta?.
För många barn funkar det ju att ha mindre grupper. Mindre stökiga miljöer och så vidare. Självklart kan det behövas betydligt mer för vissa. Jag kan bara se tillbaka till min egna skolgång. Vi var 20 elever i varje klass på högstadiet och gymnasiet. Han någon elev svårt med ett ämne kunde den gå iväg och få enskild undervisning med max två elever i klassrummet utan att ha en diagnos.
Vi kunde äta lunch i klassrummet i låg och mellanstadiet så det blev mindre stressigt.
Jag har jobbat själv på den här typen av skolor där eleverna ätit i klassrummet istället. Det har blivit en lugn och mysig stämning. Idag så kan det vara bullriga matsalar, stress, man har ex antal minuter att få ner sig maten på och så vidare?
Och nej allt kommer inte lösas av att alla elever äter i sitt klassrum eller att det är färre elever. Men nog upplevde jag inte samma svårigheter med hemmasittare tidigare? Det var inte ett så stort problem som det är idag. Och kritiken borde riktas till skolorna och inte föräldrar och barn. Barnen krigar och kämpar tills dom slutligen gått sönder. Och så får dom inte sjukskrivas heller för det får dom inte för att dom är barn. Sedan säger många skolor att det är skolplikten som gäller, utan att anpassa skolan, men så kan dom inte anpassa för att då måste dom dra ner på något annat i skolan? så grundproblemet är politikerna.
Okej, du kanske trodde det var bara muntligt, men det var både och. Och hon hade förstått det nödvändiga.
Och det jag menade här är just - varför kan en sån förälder då inte säga till sitt barn att lyssna på läraren? Jag har varit med om en annan förälder där jag var lite orolig för att den föräldern knappt förstod något alls i telefon. Men han bara sa: "Okej, säga han: inte få göra! "