Är det verkligen så jobbigt o va lärare som alla klagar om?

Du som jag antar jobbar som lärare, hur stort är problemet med föräldrar som ringer hem på kvällstid? 

Och hur har du gjort för att föräldrar ska kunna nå dig? Vet föräldrarna vilken kontaktväg som gäller?

Noll, eftersom föräldrarna på mina platser hittills fattat att man inte hör av sig till någon privat och lärares nummer ges aldrig ut till dem. På min nuvarande har vi särskilda mentorer som sköter föräldrakontakterna. Däremot finns det tydligen de som blir kontaktade av föräldrar på fritiden och det är i så fall ett problem så klart.

Mig ska de öht inte kontakta egentligen, men de kan ringa till skolan, maila till jobbmailen eller skriva via Admentum (systemet för frånvaro och betygsdiagnoser). På andra skolor utan mentor har det varit mail och skolnummer som varit aktuella.

På samma sätt som man inte ringer andra yrkesgrupper i hemmet på deras fritid så ska man lämna lärare ifred också. Är det något riktigt akut så kan man alltid höra av sig till rektorn.

Det som är mest plågsamt är föräldrar. Föräldrar som kräver, kräver och kräver. Som kan skriva aggressiva mejl om precis vad som helst. Det kan handla om precis vad som helst. 

En gång frågade jag några elever om dom ville vara med på en sak utanför skoltid. Typ att rektorn frågat mig om jag hade fyra elever som skulle vilja ställa upp på ett öppet hus för några som skulle komma utifrån och höra elevernas röster. Jag hade inte mycket tid på mig. Jag träffade dessa elever EN gång i veckan. Hade två veckor på mig. Så jag frågade snabbt om dom var intresserade. Då hör en mamma av sig, hennes 13 åring hade blivit tillfrågad och mamman va fly förbannad. Jag skulle pratat med henne först. Jag hade ju inte den tiden att först fråga föräldrarna och sedan fråga eleverna. 

Rektorn ville att jag skulle välja ut dom jag ansåg var mest lämpade dessutom. 

Hennes barn valde att tacka nej. Dom tre andra tackade ja. Deras föräldrar följde jag upp med direkt. Men jag ansåg inte att jag behövde följa upp med en elev som verkligen inte ville själv, då spelar det ju ingen roll vad föräldrarna säger. Och det var en 13 åring. Inget litet barn direkt. 

Det är rätt jobbigt att få dessa mejl. Det är ju inte ofta, men när dom kommer och från samma föräldrar som antagligen har stora psykiska svårigheter. När man får mejl en hel natt med 20 minuters mellanrum om hur hemsk jag är, hur kunde jag ge deras barn det där betyget exempelvis. Deras barn har ansträngt sig. Man får inte betyg för att man anstränger sig, man får Ett visst betyg för att man uppfyller vissa krav för just det betyget. Vissa har saker naturligt med sig och behöver knappt andas för att få ett visst betyg medan andra får kämpa rejält för att ens få ett E. Det är inte rättvist, men jag kan inte grunda ett betyg på vad jag känner, jag får inte det.

Tror ingen förälder kräver att få en lärares privata nummer. Eller för den delen att få ringa kvällstid hur som helst. Tror dem som ändå gör det försökt på annat sätt först. Jag tycker själv det är väldigt dåligt intresse från skolans sida att sköta kontskten på ett bra sätt gentemot föräldrar. Det kräver oftast en massa tid och energi dom gånger man behöver kontakt. För mej har det tex tagit flera veckor att bli uppringd från skolan. Inte ok alls, så jag förstår till viss del dom föräldrar som lackar ur och ringer hem till läraren till slut. 

Har varit med om föräldrar som ringer mig på mitt privata som första hands alternativ?. 

En annan gång hände det en incident på en av mina sista lektioner för dagen. Två elever med olika utmaningar rök ihop på lektionen. Jag hanterade situationen, säkerställde att den killen som fått en smäll var okej, han fick gå till skolsköterskan och jag hade fullt upp med att hantera den andra eleven. Ringa in dennes föräldrar och även göra en anmälan för incidenter i vårt system.  

Då försöker den utsatta elevens förälder kontakta mig. Jag hade ordnat med skolsköterskan Och fixat med allt det men nej, jag hade fullt upp med den andra eleven? Jag skulle självklart höra av mig. Men dom föräldern hann före. 

Jag ringer ibland föräldrar, och de har ju lätt då att anteckna/spara mitt telefonnummer. Ibland ber jag dem ringa tillbaka också. Det har i nuläget inte lett till många samtal från föräldrar, men det skulle kunna vara ett helt annat läge om jag hade hela klasser (har bara språkval och modersmål. Alla modersmålföräldrar har mitt nummer). 

Det som jag däremot har tyckt var negativt är att föräldrar inte har brytt sig om att ringa tillbaka. Då orkar jag inte jaga dem. T.ex jag har lämnat meddelande att sonen har fuskat och måste göra omprov.  Och jag har pratat tidigare med föräldern om att sonen inte sköter ämnet. Uppenbarligen var de inte intresserade att få veta närmare. Eller tvärtom - jag skrev till en förälder till en elev som jag INTE har -  för att pojken kommer in och stör lektionerna. Mamman förstod inte detta i mail och bad mig ringa. Hon verkade fortfarande inte förstå problemet. Där berodde det på bristande svenska. Hon kunde ha bett någon översätta mejlet. Hon förstod nog inte i telefon heller. 

Om det inte blir för mycket, så kan jag prata med föräldrar ibland, även hemma på kvällarna. Men just nu har jag föräldrar som inte är så aktiva där. Jag har också tidigare varit med om när det blir lite mycket. När föräldrar ringer när man egentligen är upptagen/hemma, då bör de inte förvänta sig att man har koll på allt, eller har alla papper tillgängliga. Nyligen mailade en mamma och undrade vad sonen hade fått i provet (sonen har diagnos). Och jag hade inte dessa uppgifter med mig hem. Jag kunde bara säga att det hade gått bra, men inte mer exakt. Det får föräldrar också förstå. 

Där kan jag tycka att man som lärare ringer den utsatta elevens föräldrar innan man sätter sig ner och skriver en rapport. Det är inte jättekonstigt att föräldrarna blir oroliga i det läget. Det behövs inget mer än ett kort samtal där man talar om att allt är under kontroll och att man återkommer senare för ett  samtal

Klart som förälder att man blir orolig när ett barn får en smäll av den kalibern att skolsystern måste uppsökas. Och naturligtvis vill man som förälder i det fallet ha en rapport om vad som hänt. Det är ju inte säkert att barnet som fått smällen är helt oskyldig och offer i sammanhanget. För att kunna uppfostra och tillrättavisa sitt barn behöver man veta.

 

Vi hantera ju eleverna först Och nej skolsköterskan blev mer inkopplad för att jag inte kunde hantera en hel klass samtidigt som vi hade en fortsatt våldsam och arg elev m.m 

Eleven som var våldsam behövde hanteras. Och det är inte så lätt när man är själv. Vad skulle du själv göra med nästan 30 elever i den situationen? 

Ärendet med den våldsamma eleven behövde hanteras och andra tog hand om den utsatta och vi behövde fylla i rapporten akut för att få eleven att agera skyndsamt för att stänga av eleven. Men det måste in en rapport för detta. 

Ringer du föräldrar från din privata telefon? Varför i såna fall? Har ni inte tillgång till jobbtelefon? 

En annan fråga. Om föräldern till det barnet du kontaktar inte förstår vad du säger, varför släpper du det och tycker att hen ska fixa någon som översätter? Varför bokar du inte ett möte med tolk och ser till att föräldern förstår? Jag jobbar inom ett annat yrke där jag har hand om barn, i bland med föräldrar som inte kan språket. Dör skulle vi aldrig låta någon själv ta ansvar för att tolka det jag vill säga. Hos oss ses det till och med som ett tjänstefel.

 

 

Jobbtelefon? Det har jag aldrig haft på 30 år. Det är några stycken, arbetslagsledare och några till som har det. 

Varför skulle jag boka en tolk om det inte är min elev? Men jag kommer att prata med elevens mentor och då får mentorn ta det vid nästa tillfälle, och mentorn kan ta in en tolk om det behövs. Det skulle bli ett jäkla liv om jag skulle ta in en tolk för att prata med föräldrar vars barn jag inte undervisar.

Jag tror dessutom att hon faktiskt förstod att hennes son hade varit inne och stört en lektion där han inte ska vara. Om hon har förstått att han gör det regelbundet, det är jag inte säker på. Däremot verkade hon inte förstå att elever kan gå runt fritt i skolan. Hon frågade vem som släppt in honom. Och varför han inte hade lektion (om jag förstått henne rätt). Och då förstår hon inte att vi inte låsa in oss med eleverna och att vi inte har alla lektioner samtidigt, eller kanske trodde hon att vi har vakter i korridorerna? Men, kanske kan en tolk förklara sånt också. Det handlar mer om att inte veta hur det fungerar i en svensk högstadieskola.