Alltså man hör bara att lärare klagar o klagar och dom orkar inte arbetsbelastningen osv. Det känns som ett oändligt tjat o lidande som framställs i media men hur är det på riktigt? Finns det några lärare här som kan svara på om arbetsmiljön verkligen är så oduglig?
Vad är det bästa vs sämsta med o va lärare? Kanske kan ni berätta oxå vilken ålder ni undervisar :)
Vi ska kräva en tolk tyckte du, men som lärare får man prioritera. Du kan självklart mejla rektorn och be om en tolk. Men det är inget jag får ordna själv bara. Jag tror inte folk förstår hur mycket pengar en lärare kan få lägga på skolan som är från deras privata ficka. Exempelvis material för elever med koncentrationsproblem. Saker som man kan sitta och snurra på exempelvis. Detta kan läraren få betala för att pengarna finns inte.
Eller när klassens basketboll gått sönder, skolan vill inte betala för någon ny, då går en lärare in och betalar.
Att börja bekosta tolkar också för att få fram saker snabbt är ju orimligt. Men misstänker att du aldrig gått på golvet själv som lärare. Varken tiden eller pengarna finns och det är inte rektorns fel.
Att se föräldrar och elever som kunder är ju viktigt utifrån skolpeng. Är eleverna missnöjda och sticker försvinner skolpengen. Men ska vi dela ut glädjebetyg för det?
Jag tror ärligt inte människor förstår. Det är inte bara små störningsmoment. Vissa föräldrar är värre än andra. Ska du hålla dig till reglerna däremot, då blir du inte populär hos rektorn.
Det finns en lag som reglerar en persons rätt till tolk gentemot en myndighet. Det är inget specifikt krav som jag ställer. Skolan räknas till en myndighet. Rätta mej om jag har fel där. Jag jobbar själv inom sjukvården och här har vi inte heller särskilt mycket pengar att spendera. Vi har dock lagkrav på oss att erbjuda alla som behöver tolk. Jag förstår faktiskt inte varför man som lärare har det.
Och jo då, jag vet väl vad det innebär att arbeta med knapp budget, stress och tidsbrist. Har själv hand om och ansvar om 1500 patienter och däri ingår en hel skola upp till klass 6 (inklusive interaktioner med alla föräldrar till dessa barn). Jag har 3 timmar i veckan för att läsa på inför varje patient, skriva journaler, remisser, hantera telefonsamtal och mail. Och jag skriver också anmälningar till soc och är såklart skyldig att uppdatera mej om senaste forskning. Och på det har jag ofta en elev med mej som jag är handledare för.
Personalansvar är en klurig del. Se till att det finns vikarier, kontakt med försäkringskassan, fack, polis, kronofogden m.m. Anställa, avskeda, allt tar tid.
Sedan kan du lägga på allt annat som händer, inspektioner, arga föräldrar, glada föräldrar, personal som försvinner, avlopp som går sönder, nya västar, medarbetarsamtal, planera jul och sommar, beställa mat, kontakt med soc, autismcenter, kommun, skriva, rapporter om typ allt, sortera bland 650 olika ansökningar till en tjänst. Hela tiden något. Men det är också det som är utmaningen och nöjet.
Det finns en lag som reglerar en persons rätt till tolk gentemot en myndighet. Det är inget specifikt krav som jag ställer. Skolan räknas till en myndighet. Rätta mej om jag har fel där. Jag jobbar själv inom sjukvården och här har vi inte heller särskilt mycket pengar att spendera. Vi har dock lagkrav på oss att erbjuda alla som behöver tolk. Jag förstår faktiskt inte varför man som lärare har det.
Och jo då, jag vet väl vad det innebär att arbeta med knapp budget, stress och tidsbrist. Har själv hand om och ansvar om 1500 patienter och däri ingår en hel skola upp till klass 6 (inklusive interaktioner med alla föräldrar till dessa barn). Jag har 3 timmar i veckan för att läsa på inför varje patient, skriva journaler, remisser, hantera telefonsamtal och mail. Och jag skriver också anmälningar till soc och är såklart skyldig att uppdatera mej om senaste forskning. Och på det har jag ofta en elev med mej som jag är handledare för.
Men du har inte 120 elever i veckan. Och ja det är rimligt med tolk, men då exempelvis till planerade utvecklingssamtal eller inbokade möten. Inte dagligen för kortare återkopplingar. Tänk dig en förskola som skulle behöva säga till en förälder att ditt barns skor har blivit för små nu, ni behöver fylla på lådan med ombyteskläder och liknande.
Eller idag har X ramlat från en stol. Ska vi ringa in tolk till alla dessa tillfällen? Så fungerar det inte i sjukvården heller. Däremot när det kommer till viktiga saker så hanteras detta med tolk. Sedan har det ju förekommit väldigt mycket att barn fått komma och tolka till sina föräldrar inom sjukvården. Och detta hade ju knappast hänt om sjukvården varit så enormt generös.
När du har detta på ditt bord, plus allt annat då är det inte så enkelt att bara fixa en tolk. Vem ska betala för tolken? Du måste få klartecken från rektorn och så svarar inte rektorn, för du ska använda en resurs som ni måste köpa. Skolor kan ju inte ha anställda tolkar. Ibland kan man använda annan personal på skolan som kan föräldrarnas modersmål, men då kan det också bli en diskussion. Om högstadiets lärare går till en fritidshemslärare som pratar arabiska och ber den om hjälp att tolka, då blir det en fråga om sekretess för att fritidshemslärarna har inget med högstadiets elever att göra men den kan både arabiska och svenska?.
Det finns en lag som reglerar en persons rätt till tolk gentemot en myndighet. Det är inget specifikt krav som jag ställer. Skolan räknas till en myndighet. Rätta mej om jag har fel där. Jag jobbar själv inom sjukvården och här har vi inte heller särskilt mycket pengar att spendera. Vi har dock lagkrav på oss att erbjuda alla som behöver tolk. Jag förstår faktiskt inte varför man som lärare har det.
Och jo då, jag vet väl vad det innebär att arbeta med knapp budget, stress och tidsbrist. Har själv hand om och ansvar om 1500 patienter och däri ingår en hel skola upp till klass 6 (inklusive interaktioner med alla föräldrar till dessa barn). Jag har 3 timmar i veckan för att läsa på inför varje patient, skriva journaler, remisser, hantera telefonsamtal och mail. Och jag skriver också anmälningar till soc och är såklart skyldig att uppdatera mej om senaste forskning. Och på det har jag ofta en elev med mej som jag är handledare för.
Personalansvar är en klurig del. Se till att det finns vikarier, kontakt med försäkringskassan, fack, polis, kronofogden m.m. Anställa, avskeda, allt tar tid.
Sedan kan du lägga på allt annat som händer, inspektioner, arga föräldrar, glada föräldrar, personal som försvinner, avlopp som går sönder, nya västar, medarbetarsamtal, planera jul och sommar, beställa mat, kontakt med soc, autismcenter, kommun, skriva, rapporter om typ allt, sortera bland 650 olika ansökningar till en tjänst. Hela tiden något. Men det är också det som är utmaningen och nöjet.
det är enormt roligt och givande också. Det vill jag verkligen understryka. Men ibland kan jag känna att förväntningarna hos föräldrarna är något orimliga.
Det är inte lärarna folk generellt borde gå på om inte en lärare agerat djupt problematiskt utan det är politikerna och att driva opinion som är grejen.
Det behövs mer pengar. Att förskolorna går på knäna så att barn dör är mycket allvarligt men detta skedde nyligen. När det inte finns pengar till utomhusbelysning på förskolegårdarna så barnen ska springa runt i mörkret för att det saknas belysning det känns inte heller okej.
Jo men en förälder kan ju både ha en lindrig intellektuell funktionsnedsättning och inte kunna språket, men det finns ändå inte möjlighet att ha en heltidstolk 5 dagar i veckan ifall x föräldrar skulle behöva få den här informationen?. Bättre att ge x en resurs i sådana fall som går med x ständigt för att se till så X inte går inte i klassrum den inte ska vara i?.
Men dessa resurser finns ju inte heller. Det finns en anledning till att vi har otroligt många barn som inte går till skolan. Där skolans miljö gjort dom utbrända och dom inte klarar av att komma till skolan alls. Skolan kan inte göra dom anpassningarna som krävs.
Tillslut kan det finnas pengar till en resursskola och plötsligt går det bra för eleven igen, men efter ett år med fungerande skolgång kan kommunen tycka att det räcker, det kostar för mycket så då blir eleven av med resurs skolan och blir hemmasittare igen. Och nu har jag inte tagit med lidandet för dessa familjer ens eller barnet som inte kan gå till skolan.
Folk utanför skolan kan tycka att allt är sååå enkelt.
Du skrev att hon inte förstod problemet och att orsaken var bristande svenska. Om inte det är kriterier för att man behöver en tolk vad tycker du då gränsen går?
Jo men en förälder kan ju både ha en lindrig intellektuell funktionsnedsättning och inte kunna språket, men det finns ändå inte möjlighet att ha en heltidstolk 5 dagar i veckan ifall x föräldrar skulle behöva få den här informationen?. Bättre att ge x en resurs i sådana fall som går med x ständigt för att se till så X inte går inte i klassrum den inte ska vara i?.
Men dessa resurser finns ju inte heller. Det finns en anledning till att vi har otroligt många barn som inte går till skolan. Där skolans miljö gjort dom utbrända och dom inte klarar av att komma till skolan alls. Skolan kan inte göra dom anpassningarna som krävs.
Tillslut kan det finnas pengar till en resursskola och plötsligt går det bra för eleven igen, men efter ett år med fungerande skolgång kan kommunen tycka att det räcker, det kostar för mycket så då blir eleven av med resurs skolan och blir hemmasittare igen. Och nu har jag inte tagit med lidandet för dessa familjer ens eller barnet som inte kan gå till skolan.
Folk utanför skolan kan tycka att allt är sååå enkelt.
Och om barnet får en resurs innebär inte det att föräldern ska informeras om det? Hur gör man det om föräldern inte förstår svenska?
Och varför skulle man ha en tolk på heltid?