Inlägg från: Anonym (Freja) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Freja)

    Är det verkligen så jobbigt o va lärare som alla klagar om?

    567890 skrev 2024-12-25 17:03:20 följande:
    Du kan inte veta om någon förälder kommer bli missnöjd eller om din nya klass har fyra elever med ADHD. Dessutom tror jag att utbildningen fortfarande inte förbereder studenterna nog på detta och att det blir en chock när man väl står där själv.

    För mig som har barn med adhd är det tydligt att de inte har det. Vi tycker om vårt barns lärare, för de vill verkligen hjälpa. Men det märks att många saknar kunskap. Samma engagemang som de har plus lite utbildning i npf hade gett en mer hanterbar skolsituation. 


    Det här gör ju också att lärarna känner stress och press. Bland npf-föräldrar är det välkänt att man måste vara en jobbig förälder. Annars får inte barnen den hjälp de har rätt till. Med npf-utbildade lärare skulle kanske föräldrarna slippa tjata och lärarna slippa känna lika stor stress. 


    Så det är kanske ett tips till dig, TS. Se till att få npf-kunskaper inom din utbildning. Du kommer att behöva det! Vi hade haft det mycket lättare om vårt barns lärare hade läst till exempel När det enkla blir svårt, av Pia Rehn Bergander. 

  • Anonym (Freja)
    AndreaBD skrev 2024-12-25 17:45:12 följande:
    Jag tycker inte det är så svårt att förstå. I skolan har lärarna ofta inte tid att prata, eftersom det kan vara lektion efter lektion, eller olika möten också. 

    Hemma - visst man jobbar också hemma (är själv lärare) men inte när som helst. Det funkar inte att ringa en när som helst. Många har egna barn, kanske småbarn, och det kan vara helt omöjligt just då pga av barn, eller pga matlagning eller för att man är under duschen. Att maila tillbaka inom något dygn eller två - det bör vara möjligt, eller att ange när det passar att prata i telefon. Precis som alla andra människor kan vi inte prata i telefon precis när som helst. 

    På mitt barns skola har varje klass en social mentor. Det är en utbildad lärare som inte har någon undervisning. Istället jobbar de hela dagarna med att stötta elever, föräldrar och andra lärare. Ett toppensystem, tycker vi föräldrar som periodvis har daglig kontakt med mentorn! 


    (En mentor har några stycken klasser som hen tar hand om.) 

  • Anonym (Freja)
    Anonym (Föräldrar) skrev 2024-12-26 20:50:24 följande:

    det är enormt roligt och givande också. Det vill jag verkligen understryka. Men ibland kan jag känna att förväntningarna hos föräldrarna är något orimliga. 


    Det här är en knepig grej för mig som förälder. Mitt barn behöver anpassningar. Jag förstår så klart att det innebär extrajobb för lärarna, men mitt barn har ju faktiskt rätt till det och jag är som vilken tigermamma som helst - tänker kämpa till sista blodsdroppen för mitt barn. Detta innebär ibland att jag måste vara jobbig. Jag uttrycker också tacksamhet och vänlighet, men att skärpa tonen har jag ibland upplevt varit nödvändigt (alltså inte skälla och gapa, utan vara tydlig och bestämd). Utan anpassningar blir mitt barn en ångestfylld och underviktig hemmasittare (vi vet för vi har varit där). Anpassningarna är livsviktiga. 


    Jag vet att läraren kommer i kläm mellan det mitt barn har rätt till och de resurser som finns tillgängliga. Men jag kan ju inte som förälder svika mitt barn och inte försöka hjälpa hen på alla sätt som går. 

  • Anonym (Freja)
    Anonym (Föräldrar) skrev 2024-12-26 21:23:34 följande:

    Skrev om detta i inlägg 68. Jag förstår att man som förälder krigar. Jag skulle däremot vilja påstå att det är ett systemfel från början. Skolan Skapar tillslut sjuka barn, man ställer krav som är orimliga för barnen och dom som är mest rimliga kanske egentligen är dom som säger att jag klarar inte detta?.

    För många barn funkar det ju att ha mindre grupper. Mindre stökiga miljöer och så vidare. Självklart kan det behövas betydligt mer för vissa. Jag kan bara se tillbaka till min egna skolgång. Vi var 20 elever i varje klass på högstadiet och gymnasiet. Han någon elev svårt med ett ämne kunde den gå iväg och få enskild undervisning med max två elever i klassrummet utan att ha en diagnos.

    Vi kunde äta lunch i klassrummet i låg och mellanstadiet så det blev mindre stressigt. 


    Jag har jobbat själv på den här typen av skolor där eleverna ätit i klassrummet istället. Det har blivit en lugn och mysig stämning. Idag så kan det vara bullriga matsalar, stress, man har ex antal minuter att få ner sig maten på och så vidare?

    Och nej allt kommer inte lösas av att alla elever äter i sitt klassrum eller att det är färre elever. Men nog upplevde jag inte samma svårigheter med hemmasittare tidigare? Det var inte ett så stort problem som det är idag. Och kritiken borde riktas till skolorna och inte föräldrar och barn. Barnen krigar och kämpar tills dom slutligen gått sönder. Och så får dom inte sjukskrivas heller för det får dom inte för att dom är barn. Sedan säger många skolor att det är skolplikten som gäller, utan att anpassa skolan, men så kan dom inte anpassa för att då måste dom dra ner på något annat i skolan? så grundproblemet är politikerna.


    Hade missat det inlägget! Stort tack för det du skriver! Det värmer mer än du kanske förstår! 
Svar på tråden Är det verkligen så jobbigt o va lärare som alla klagar om?