Är det verkligen så jobbigt o va lärare som alla klagar om?

Arbetsbelastningen blir bara högre och högre, i samhället generellt, så det är inte konstigt om även lärare är drabbade. Det är som att ingen längre vill betala för den tid det tar att göra ett jobb ordentligt, vilket gör att alla vi som vill göra ett bra jobb känner oss stressade.

Förstår! Men finns det inget positivt kvar med att vara lärare? Är stressen kopplad till att de för dåligt betalt eller är det för mkt jobb bara? 

Jag har ca 350 examinationer i månaden där ungefär hälften kommer att vara i pappersform. Tack och lov har jag inget klassläraransvar, vi har mentorer som sköter sånt. Dessutom ska jag förbereda lektionerna varje vecka och jobba över flera timmar på fritiden, beroende på avtal upp till tio timmar i veckan. Dessutom kan schemat se ut som ett rent helvete där du springer mellan upp till sex lektioner på en dag och efter det ska du sitta i möte i två timmar. Du kan dessutom åka på pedagogiska luncher på vissa arbetsplatser.

Inte konstigt att jag blev utbränd för tio år sedan... Jag kommer aldrig någonsin att tillfriskna efter det och jag kommer aldrig mer kunna arbeta heltid som lärare. Kanske inom något annat yrke, men det är så pass påfrestande för hjärnan vissa perioder att den där utbrändheten återkommer i mildare former. Det går främst ut över min hjärna och mitt privatliv.

Vad tråkigt att det blivit så för dig hoppas du blir helt återställd från utmattningen någon gång 🙏 vilken ålder undervisade du? Jag funderar på att skola om mig och bli lärare för f-3..

Det finns massor som är roligt och givande med att vara lärare men det är också enorma krav från hela världen, det är väldigt mycket som man inte förstår förrän man står där i klassrummet och känner sig överväldigad.

Om du vill undervisa åk 1-3 kan det bl a handla om: lära ett barn att gå på toa i tid, ta hand om bråk på rasten, föräldrar som skäller på dig för att deras barn var ensam på rasten eller för att läxorna är för svåra, fem barn i klassen kan redan det du lär ut, fem kommer aldrig att lära sig det under de närmaste åren och 15 stycken behöver din hjälp för att reda ut allt. Du måste planera för alla tre grupperna och detta gäller i alla ämnen som du har (vilket kan vara svenska, engelska, matte, no, so och idrott).

På dina kvällar får du ofta mejl och samtal från föräldrar som är oroliga, arga eller ledsna och du ska hantera de vuxnas humör trots att du inte har någon utbildning i det. Du ska ha koll på varje enskilt barn var de ligger i alla ämnen och helst utmana alla på deras nivå, detta kommer föräldrarna att fråga efter på utvecklingssamtalen. 

Dessutom ska du hantera rektor, kollegor och andra professioner på skolan som ger dig extra arbetsuppgifter.

Har jobbat som lärare (högstadiet). Jag pallade det inte. Jag kunde ta eleverna, och hade långt tålamod med dom, gillade målgruppen och trivdes, men det som nötte ner mig var föräldrakontakten. På alla nivåer. Oavsett om det handlade om att något medelklassbarn inte fått "nog högt betyg" eller om det var en elev med mycket problem (socialt och/eller med inlärningen). Samt att behöva ringa hem när något hänt i skolan och behöva bemöta skogstokiga vårdnadshavare.
Jag gick inte in i väggen men det var nära. På slutet hade jag sömnproblem, var irriterad jämt, kände mig aldrig ledig (vårdnadshavare hörde ofta av sig på kvällen). Hade jag inte haft stöttande rektor och bra lärarkollegor hade jag definitivt varit utbränd tidigare.

Förväntningarna på vad jag, som enskild lärare, skulle uträtta för varenda individ var helt orimliga. Det kändes som hur hårt jag än jobbade var det aldrig nog. 

Jag provade jobba i öppen ungdomsverksamhet istället (fritidsgård) och det bytet är det bästa jag gjort. Där får jag träffa högstadieungdomar fast på deras fritid istället. Och det är en helt annan typ av verksamhet, framför allt inte lagstadgad, så vi har en helt annan verktygslåda att jobba med. Det är friare. Men också en utmaning, fast en utmaning som taggar mig istället för nöter ner mig. Har jobbat på fritidsgård i 10 år nu och jag kommer inte gå tillbaka till att vara lärare. När jag är less på att jobba på fritidsgård kommer jag läsa vidare till något annat. 

Jag har arbetat som lärare i 13 år, både högstadiet och gymnasiet. Även min man är lärare. Jag tycker inte arbetsbelastningen är orimlig. Vissa veckor arbetar jag mer och vissa veckor mindre. Inför nationella prov upplever jag arbetsbelastningen som hög men i början av terminer är det ofta ganska lugnt. Min man tycker inte heller att arbetsbelastningen är hög. Både jag och min man anses vara bra lärare av både elever, föräldrar och rektorer. Så det är inte så att vi inte utvecklar nytt material eller tar oss tid för eleverna utan vi är bra på att strukturera upp vår tid och skapa goda relationer till våra elever, som man tjänar tid och kraft på i längden. 
Jag kommer dock lämna yrket i alla fall men det beror på att jag upplever att jag inte utvecklas på det sätt jag vill, det är ganska tråkigt att lära ut samma matte år efter år och ofta på en alldeles för låg nivå eftersom dagens elever ofta har brister i sin matematikförståelse sedan tidigare år i skolan. 

Okej så det verkar som att det är allt "runt om" själva undervisningen som är det tråkiga och jobbiga. Det låter ju sjukt att man ska behöva hantera så mkt efter arbetstid

Ja, det är nog därför så många ändå stannar kvar för att det riktiga jobbet ändå är så givande och roligt.

Lärare jobbar 45 timmar per vecka, 35 timmar på plats och 10 timmar hemma så det är med i beräkningen att det ska vara en hel del jobb hemma men det är väl att mycket av arbetsuppgifterna inte går att förbereda sig för. Du kan inte veta om någon förälder kommer bli missnöjd eller om din nya klass har fyra elever med ADHD. Dessutom tror jag att utbildningen fortfarande inte förbereder studenterna nog på detta och att det blir en chock när man väl står där själv.

Jag kommer som sagt aldrig att bli återställd. Dessutom var det en hårsmån på min förra arbetsplats att dra på mig permanent hjärtfel pga all stress. Jag undervisade då på högstadiet, nu på gymnasiet.