Är det verkligen så jobbigt o va lärare som alla klagar om?

Jag förstår inte riktigt. Om lärare jobbar 10 timmar i veckan hemifrån, hur kan man då som lärare ha problem med att man bli kontaktad i hemmet. Har man valt att förlägga sin arbetsplats viss tid i hemmet är den ju under dom timmarna ens arbetsplats.  

Min erfarenhet är att lärare inte går att kontakta när dom är i skolan. Det är lektioner, möten och raster som man inte kan störa på.  Jag har försökt några gånger under mina barns skolgång men alltid fått samma svar. Det finns ingen tid att prata med läraren under tiden läraren är på skolan. 

Och för att inte bli påhoppad. Nej jag har aldrig ringt hem till en lärare. Jag har däremot ringt till skolan och bett om att få bli kontaktad av barnets lärare. 

På mitt barns skola har varje klass en social mentor. Det är en utbildad lärare som inte har någon undervisning. Istället jobbar de hela dagarna med att stötta elever, föräldrar och andra lärare. Ett toppensystem, tycker vi föräldrar som periodvis har daglig kontakt med mentorn! 

(En mentor har några stycken klasser som hen tar hand om.) 

Tror ingen förälder kräver att få en lärares privata nummer. Eller för den delen att få ringa kvällstid hur som helst. Tror dem som ändå gör det försökt på annat sätt först. Jag tycker själv det är väldigt dåligt intresse från skolans sida att sköta kontskten på ett bra sätt gentemot föräldrar. Det kräver oftast en massa tid och energi dom gånger man behöver kontakt. För mej har det tex tagit flera veckor att bli uppringd från skolan. Inte ok alls, så jag förstår till viss del dom föräldrar som lackar ur och ringer hem till läraren till slut. 

Ringer du föräldrar från din privata telefon? Varför i såna fall? Har ni inte tillgång till jobbtelefon? 

En annan fråga. Om föräldern till det barnet du kontaktar inte förstår vad du säger, varför släpper du det och tycker att hen ska fixa någon som översätter? Varför bokar du inte ett möte med tolk och ser till att föräldern förstår? Jag jobbar inom ett annat yrke där jag har hand om barn, i bland med föräldrar som inte kan språket. Dör skulle vi aldrig låta någon själv ta ansvar för att tolka det jag vill säga. Hos oss ses det till och med som ett tjänstefel.

En annan fråga. Om föräldern till det barnet du kontaktar inte förstår vad du säger, varför släpper du det och tycker att hen ska fixa någon som översätter? 

När du har detta på ditt bord, plus allt annat då är det inte så enkelt att bara fixa en tolk. Vem ska betala för tolken? Du måste få klartecken från rektorn och så svarar inte rektorn, för du ska använda en resurs som ni måste köpa. Skolor kan ju inte ha anställda tolkar. Ibland kan man använda annan personal på skolan som kan föräldrarnas modersmål, men då kan det också bli en diskussion. Om högstadiets lärare går till en fritidshemslärare som pratar arabiska och ber den om hjälp att tolka, då blir det en fråga om sekretess för att fritidshemslärarna har inget med högstadiets elever att göra men den kan både arabiska och svenska?.

Det finns en lag som reglerar en persons rätt till tolk gentemot en myndighet. Det är inget specifikt krav som jag ställer. Skolan räknas till en myndighet. Rätta mej om jag har fel där. Jag jobbar själv inom sjukvården och här har vi inte heller särskilt mycket pengar att spendera. Vi har dock lagkrav på oss att erbjuda alla som behöver tolk. Jag förstår faktiskt inte varför man som lärare har det. 

Och jo då, jag vet väl vad det innebär att arbeta med knapp budget, stress och tidsbrist. Har själv hand om och ansvar om 1500 patienter och däri ingår en hel skola upp till klass 6 (inklusive interaktioner med alla föräldrar till dessa barn). Jag har 3 timmar i veckan för att läsa på inför varje patient, skriva journaler, remisser, hantera telefonsamtal och mail. Och jag skriver också anmälningar till soc och är såklart skyldig att uppdatera mej om senaste forskning. Och på det har jag ofta en elev med mej som jag är handledare för.