Alltså, vilka sanningar skulle du som kvinna eller man vilja berätta för det motsatta könet.
Vad önskar du var känt, vilka missförstånd om dig själv upplever du och vad bör det andra könet få veta och känna till. Vad skulle du aldrig säga högt?
Det kan vara vad som helst, vardagligt som djupt..
Som kvinna, egentligen ingenting. Jo, att jag är så jävla tacksam att jag slutat dejta. Det är något seriöst fel på män i dagens samhälle. Där kvinnor ska vara smala, hålla käften. Inte vara självständiga. Finns inga goda män, bara onda.
Och nej, vi kvinnor som slutat dejta. Kan tvärtom on må betydligt bättre. Och alla är inte bittra eller cat ladies
Ser ni dessutom en kvinna ute, som inte uppskattar eran nyfikenhet eller försök att ta kontakt. Gå vidare. Dessutom undviker jag miljöer där män vistas. Och ja, det är riktigt härligt :)
Jag har äntligen gjort mig fri från män och deras behov av att äga och kontrollera kvinnor.
Skulle vilja rikta yen rejäl rövspark till bägge könen. Varför?
Jo detta ständiga dömande av 100% män/kvinnor baserat på sina egna individuella dåliga erfarenheter.
Ja det finns självklart rötägg, bland båda könen, det skall inte stickas under stolen med.
Fast det i sig är varken en ursäkt/förklaring till att behandla män/kvinnor som en enda homogen massa/grupp genom att skriva "alla män/kvinnor.....", och utgå från att "alla (alla= 100%) är precis likadana" för den saken skull båda könen sjunker även så lågt för att hoppa på "alla" genom att greppa efter halmstrån, om EN individ av kön X eller Y skiver något så skall det greppa efter halmstrån och skrivas "det är typiskt av kön x eller y" att skriva så.
Skulle vilja rikta en rejäl spark i baken på både män och kvinnor som väljer att göra män och kvinnor till en homogen massa, baserat individer och subjektiva upplevelser, d.v.s anekdotisk bevisföring, det är inte samma sak som generellt/alla.
Jag var gift i 10 år, födde 4 barn till min man. Han lämnade mig för en yngre kvinna. Och jag var helt utbränd i detta äktenskap. Gjorde allt. Jobba, laga mat, städa, tog hand om barn.Så ja, män kan dra åt h*lvete!
Kära kvinnor:
Detta är en hemsk men ack så sann sanning om män. Men vi har inga problem med att vara ihop med en kvinna, flera år, bo med henne och presentera henne för vår familj trots att vi innerst inne vet att hon INTE är the one. Det brukar ställa sig på sin spets först när hon vill ha barn. Då brukar uppbrottet komma.
Medan ni kvinnor är måna om er tid, att inte spilla tid på en man eller relation där det inte finns progress eller framtid (eller att ni stångar er blodiga på att ni SKA få honom att ändra sig) så har män inte alls samma syn. Vi tjänar på att vara med en kvinna. Vi får kärlek, omtanke, omhändertagande, sex, mat, någon som driver på oss, sociala sammanhang och någon att kunna prata med kring djupa ämnen. Det ni får ut av era bästa väninnor får inte vi ut av våra bästa killpolare. Därför gillar vi ert sällskap, men det betyder inte att vi ser en framtid med er. Ni håller en plats tills den rätta kvinnan kommer in i våra liv. Och då går det snabbt. Medan vi nekat förlovning och barn i flera år med dig kommer hon få inom kort.
Vi män är hellre med fel person än ensamma. För er är det tvärtom. Så tjejer, ställ för helvete krav på era män eller dumpa dem om de inte ger er det NI VILL HA. Där sållar ni ut de som aldrig ville ta sista klivet i relationen.
Och ni förtjänar bättre än att vara ett alternativ än ett första val.
Kvinnor är selektiva sägs det. Men kvinnor verkar riktigt kassa på veta vilka män de ska skaffa barn med... Finns ett otroligt antal ensamstående kvinnor med barn. Att få en annans mans barn på köpet är som att köpa grisen i säcken.
Kvinnor är selektiva sägs det. Men kvinnor verkar riktigt kassa på veta vilka män de ska skaffa barn med... Finns ett otroligt antal ensamstående kvinnor med barn. Att få en annans mans barn på köpet är som att köpa grisen i säcken.