• Anonym (Tess)

    Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)

    Jag är så vansinnigt avundsjuk på att min kille skaffade barn med en kvinna innan han träffade mig. Känner mig otillräcklig innan jag och han också kommer dit men eftersom vi är relativt nya kommer det ju inte ske på ett tag. Känner så här trots att han visar att han vill vara med mig. Han var den som gjorde slut med henne men ändå kan jag inte sluta tänka på att de älskade varandra i många år och gjorde det största man kan göra ihop. Han vet inte om att jag känner så här och det tänker jag inte berätta heller förstås.
     
    Känns som att hon är den speciella för alltid för att de delade så många år ihop och skaffade barn. Tänker jag fel? Vad ska jag göra för att må bättre? Att göra slut är INTE ett alternativ. 
  • Svar på tråden Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)
  • Anonym (Tess)
    Anonym (Namn?) skrev 2024-12-11 19:37:55 följande:

    Varför så arg och aggressiv? 
    Så har inte jag rätt att tycka att det KÄNNS lite surt när jag ALLTID har vart välkommen innan till hans/deras hem oavsett om han haft barnvecka eller inte? Medans nu syftar han på att jag bara är välkommen när han INTE har barnen den veckan men förekommer om att barnen kan dyka upp plötsligt utan förvarning när som helst ändå och att han därför KNAPPT vågar ses hemma hos honom så vitt hans barn inte är typ utomlands med sin mamma och då vet om att det är omöjligt för dom att dyka upp när jag är där....
    Det är en kontrast från att somsagt alltid varit där oavsett vecka och ha det som ett andra hem till att inget barn ska få syn på min existens i hans närvaro?? Klart att det kan kännas konstigt då man inte är van vid det? 


    Det betyder inte att jag är en fruktansvärd människa som du verkar få mig att framstå som inte är värd att få introduceras på nytt?


    Otroligt elak och okonstruktiv ommentar. Gissar att den som skrivit är en sådär empatisk partner själv om hen resonerar så. Alternativt en bitter biomamma/pappa avundsjuk på sin före dettas yngre partner. Nån slags projektion  verkar det röra sig om i alla fall.

    Jag känner så mycket igen mig i att också vara ängslig till anknytningsmlnstret. En ond cirkel att det triggar partnerns undvikande tendenser.

    Nu är ni preciiis i början av att träffas. Jag tror det en andra gång kan ta längre tid för introduktion då man vill etablera npgot först och sådant tar tid.

    I blrjan var jag SÅ orolig mellan våra dejter  för olika saker t.ex

    1. När kommer han höra av sig igen? Lät ALLTID honom skriva först de första månaderna. Även om det kunde döda mig att inte höra från honom på ett par dagar. Nu sms:ar han mig varje dag. Mitt råd är att verkligen vara disciplinerad här.  Absolut inte som nåt fult spel men för att man som ängsligt lagt helt enkelt känner sig tryggare när den andre hör av sig först. Även gynnsamt i en dynamik där man själv känner att man har ett snabbare tempo än partnern.

    2. Vad ÄR vi och vad betyder dessa träffar? Jag besrämde mig för att låta honom ta upp det oxh rätt som det var ville han ha "snacket" om vad vi är. Då blev vi ett uttalat par, han utrryckte tydlig oro för huruvida jag dejtade fler eller bara honom. Det tog ca 4 månader innan vi hade snacket så det tar TID.

  • Anonym (Mia)
    Anonym (Tess) skrev 2024-12-11 17:29:08 följande:
    Man får ju såklart sålla mellan råden men bland det märkligaste är alla som kommer med rådet att göra slut(iofs vanligt råd på nätet oavsett situation) när jag flera gånger påpekat att göra slut INTE är ett alternativ för mig. 

    Det är också märkligt att göra antaganden om hur jag beter mig IRL baserat på trådarna jag skriver.
    Folk som vet nåt om terapi vet dessutom att det är effektivast när man ÄR i en relation då det är då alla hjärnspöken och anknytningsproblem kommer fram. 

    Men snart kommer det att vara ett alternativ för honom. Han tvekar ju redan, och även om du skulle bli gravid så har han visat att han  utan problem kan lämna en partner trots barn. 


     

  • Anonym (Tess)
    Anonym (Du behöver vård) skrev 2024-12-11 21:43:58 följande:
    Ja det krävs två för att ett barn ska bli till. Men att hoppas att du blir gravid är inte ett sunt tänkande. Du vill inte göra slut för DU mår dåligt om det inte är NI.
    Du vill träffa hans barn och vill göra det nu. DU är svartsjuk på exet. DU mår dåligt  nu och vill inte gå i terapi för det hjälper inte eftersom ni inte är ett par. Du behöver hjälp för att förstå varför DU har ett behov att vara med honom och varför DU mår dåligt och vill nästan dö om ni gör slut.
    Det är inte kärlek, det är som sagt en besatthet.

    Ja vi utgår från  dina trådar och dina svar. Du vill inte inse eller förstå att han behöver tid. Ni har gjort slut en gång och det är DITT behov av att träffa barnet. DU har behov men hans behov då? Har du visat honom dina trådar?

    Det är INTE hans uppgift att få dig att må bra.
    Var står det att vi inte är ett par? Vi ÄR ett par och han var den som initierade "snacket". Vi gör allt som par gör förutom att jag får träffa hans barn. Går på parmiddagar med vänner och han refererar rill mig som sin flickvän. Osv

    Jag är orolig om huruvida han kommer våga satsa fullt ut dvs inkludera mig  med sitt barn igen. Det beror enbart på hans rädsla att skaffa fler barn vilket kan bli en dealbreaker INTE att det är dåligt mellan oss. Min oror är mest pga att en sådan sak kan man vela länge på.

    Vi tjafsar och bråkar inte som förut och stämningen är helt annan. Jag är medveten om att det ännu inte gått så lång tid, om ca 3 månader har vi setts i 1 år.  Då tror jag det är rimligt att ta upp frågan igen men jag är absolut inte "på" om detta just för att jag vill visa respekt för hans önskningar denna gång och gör INTE mina problem till hans.

    Jag har gjort lite internet-KBT men inget som verkar vara mitt i prick för mitt problem. Det kan absolut behövas och det förnekar jag inte.
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Tess) skrev 2024-12-12 07:16:21 följande:
    Får man fråga, hur vet du hur jag AGERAR utifrån det jag tänker?

    En väsenlig skillnad är att jag är betydligt bättre på att hantera känslorna och gör de inte till hand problem. Hade jag agerat så här första omgången hade vi aldrig gjort slut.  Jag märker att han märker av det också då han uppvaktar mig på ett annat sätt, tar mer initativ till att ses och småsaker.Blir aldrig skav mellan oss eller tjafs vilket inte kan sägas om första omgången. Dessutom är dessa negativa känslor INTE lika intensiva och gnager men äter inte upp mig och gör inte att jag förlorar kontrollen. Så ja. Stor skillnad.
    Vi kan ju inte veta, men med tanke på din killes inställning så är det ju inte konstigt att tro att du gör det. Han känner dig och han håller dig på avstånd. Varför, om nu allt är så bra?
  • Anonym (Tess)
    Anonym (Mia) skrev 2024-12-12 08:28:43 följande:

    Men snart kommer det att vara ett alternativ för honom. Han tvekar ju redan, och även om du skulle bli gravid så har han visat att han  utan problem kan lämna en partner trots barn. 


     


    Varför så säker på det? Vad vet du om hur det är mellan oss? Hans ex gjorde det till en mardröm att akaffa barn så det är förståeligt att han  är livrädd att skaffa fler trots sina känslor för mig.

    Han lämnade sitt ex trots att de hade barn men inte utan att till varje pris ha försökt med bland annat parterapi. Han lämnade verkligen inte lättvindigt och skuööe vår relation vara lika harmonisk som nu om jag blev gravid är jag helt övertygad om att den upplevelsen skulle bli SÅ mycket bättre för honom.

    Det vore ju skitkobbigt att ha barn på halvtid med två olika mammor så tror nog han förstår risken av att inte skydda sig, han är varken korkad eller oansvarig.
  • Anonym (Tess)
    Anonym (Mia) skrev 2024-12-12 08:33:19 följande:
    Vi kan ju inte veta, men med tanke på din killes inställning så är det ju inte konstigt att tro att du gör det. Han känner dig och han håller dig på avstånd. Varför, om nu allt är så bra?
    Pga allmänna rädslor att skaffa fler barn som sagt. Det kan bli en dealbreaker då jag inte har några egna.

    Om hans son fäster sig vid mig (han blev otroligt ledsen när vi gjorde slut sist) och vi gör slut om  säg, 2 år pga barnfrågan, hur kul blir det för hans barn då?
  • Anonym (Mia)
    Anonym (Tess) skrev 2024-12-12 08:39:33 följande:
    Pga allmänna rädslor att skaffa fler barn som sagt. Det kan bli en dealbreaker då jag inte har några egna.

    Om hans son fäster sig vid mig (han blev otroligt ledsen när vi gjorde slut sist) och vi gör slut om  säg, 2 år pga barnfrågan, hur kul blir det för hans barn då?
    Med det tänket så kommer han aldrig att låta dig träffa sonen igen. 
  • Anonym (J)
    Anonym (Tess) skrev 2024-12-10 14:08:31 följande:
    Vi gjorde slut pga att jag ville skaffa barn med honom alledeles för fort innan förhållandet var moget för det och stämningen blev jättedålig. Han fick panik och kände sifg trängd. Är inte stolt över mitt agerande. Vi hade kommit överens om att föröska  om ca 1.5 år men jag kunde inte vänta pga ångest över att känna mig underlägsen exet. 

    Nu känns han ganska velig men DÅ gjorde han inte det. Då introducerande han mig för familjen och sitt barn i lagom takt medan jag stressade på pga hjärnspöken. Så känner mig absolut otrygg i var vi står just nu men hoppas han bäbara behöver mer tid att känna sig trygg med mig. Har varit återförenade i ca 9 månader.
    Har fått lite internet-KBT men mycket jobb kvar.
    Du borde nog gå och prata med någon  
  • Anonym (J)
    Anonym (Tess) skrev 2024-12-12 08:39:33 följande:
    Pga allmänna rädslor att skaffa fler barn som sagt. Det kan bli en dealbreaker då jag inte har några egna.

    Om hans son fäster sig vid mig (han blev otroligt ledsen när vi gjorde slut sist) och vi gör slut om  säg, 2 år pga barnfrågan, hur kul blir det för hans barn då?

    Ni har nyss träffats och du funderar på om ni ska göra slut igen. Alltså, herregud. Du ska inte ens tänka så du ska vara nykär nu.


    Men med det bagaget ni har så är det väl tveksamt på om det kommer hålla

  • Anonym (J)
    Anonym (Tess) skrev 2024-12-12 08:37:41 följande:
    Varför så säker på det? Vad vet du om hur det är mellan oss? Hans ex gjorde det till en mardröm att akaffa barn så det är förståeligt att han  är livrädd att skaffa fler trots sina känslor för mig.

    Han lämnade sitt ex trots att de hade barn men inte utan att till varje pris ha försökt med bland annat parterapi. Han lämnade verkligen inte lättvindigt och skuööe vår relation vara lika harmonisk som nu om jag blev gravid är jag helt övertygad om att den upplevelsen skulle bli SÅ mycket bättre för honom.

    Det vore ju skitkobbigt att ha barn på halvtid med två olika mammor så tror nog han förstår risken av att inte skydda sig, han är varken korkad eller oansvarig.
    Inte oansvarig? Ni slarvar. Ni har nyss blivit ihop, igen. Då kan jag tycka att han är det. 
Svar på tråden Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)