
-
Jag är så vansinnigt avundsjuk på att min kille skaffade barn med en kvinna innan han träffade mig. Känner mig otillräcklig innan jag och han också kommer dit men eftersom vi är relativt nya kommer det ju inte ske på ett tag. Känner så här trots att han visar att han vill vara med mig. Han var den som gjorde slut med henne men ändå kan jag inte sluta tänka på att de älskade varandra i många år och gjorde det största man kan göra ihop. Han vet inte om att jag känner så här och det tänker jag inte berätta heller förstås.Känns som att hon är den speciella för alltid för att de delade så många år ihop och skaffade barn. Tänker jag fel? Vad ska jag göra för att må bättre? Att göra slut är INTE ett alternativ.
-
Svar på tråden Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)
-
Säger det igen, sök hjälp. Din besatthet av denna man och hans ban samt ex är inte sund.Anonym (Tess) skrev 2024-12-10 11:15:34 följande:Han har ett barn som jag inte träffat ännu. Jag har sktivit på forumet tidigare så några känner nog igen berättelsen. Vi var ihop och gjorde slut men han har inte återintroducerat mig till barnet än. Jag fungerade väldigt bra med barnet när jag var en del av hens liv. Han är inte helt 100% på att han vågar skaffa fler barn men lutar mer åt ja säger han. Vi skyddar oss slarvigt och han har sagt att det vore inte en katastrof om det hände en "olycka". Han verkar inte våga fatta beslut generellt och oroar sig mycket.
Jag vill ha barn med honom men vet inte om det är en genuin barnlängtan eller att jag bara vill bli mer speciell än barnets mamma. Aldrig haft barnlängtan som singel eller ihop med andra.
Tacka fasiken för att han inte involverar barnet, det fungerade ju inte förra gången. -
Tyvärr blir det så när man träffas i en ålder där den andra har haft ett liv innan man träffades.Anonym (Tess) skrev 2024-12-10 10:52:42 följande:Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)Jag är så vansinnigt avundsjuk på att min kille skaffade barn med en kvinna innan han träffade mig. Känner mig otillräcklig innan jag och han också kommer dit men eftersom vi är relativt nya kommer det ju inte ske på ett tag. Känner så här trots att han visar att han vill vara med mig. Han var den som gjorde slut med henne men ändå kan jag inte sluta tänka på att de älskade varandra i många år och gjorde det största man kan göra ihop. Han vet inte om att jag känner så här och det tänker jag inte berätta heller förstås.Känns som att hon är den speciella för alltid för att de delade så många år ihop och skaffade barn. Tänker jag fel? Vad ska jag göra för att må bättre? Att göra slut är INTE ett alternativ.
Är själv man, och kan säga att det blir ett speciellt förhållande till en kvinna man har barn med.
Trots att det gått snart 20 år sedan jag gjorde en kvinna gravid för första gången minns jag varenda detalj kring när barnet blev till. Hur vi körde missionären och tittade varandra i ögonen. Hur hon pratade lite lagom snuskigt. När det var dags att komma i henne frågade jag "vill du bli med barn" och hon upprepade saker som "gör mig gravid", "fyll mig", "kom i mig" och liknande under tiden det gick för mig. Minns att det kändes som att orgasmen aldrig skulle ta slut, har aldrig varit så kåt någonsin och kommer aldrig att kunna bli det igen.
Om jag senare under åren haft svårt att komma i en annan kvinna för tillfället, typ om jag är trött eller seg, så brukar jag tänka tillbaks på detta tillfälle och då brukar det lösa sig direkt.
Sorry, kanske inte det du vill höra men så är sanningen för mig och många andra män som har gjort kvinnor gravida. -
Det fungerade bra med barnet förra gången. Det var av andra anledningar vi gjorde slut. Besatthet och besatthet, jag vill ju ha en framtid med honom men denna tråd handlar om rena hjärnspöken. Jag är ganska "normal" utåt sett.Anonym (Mia) skrev 2024-12-10 11:40:26 följande:Säger det igen, sök hjälp. Din besatthet av denna man och hans ban samt ex är inte sund.
Tacka fasiken för att han inte involverar barnet, det fungerade ju inte förra gången.
Tror inte han väntar med att involvera sitt barn pga något jag gör utan pga erfarenhet, både med mig och exet. Komplicerad situation på alla sätt. -
Jag vet att han inte älskar sitt ex vilket jag är glad för. Men handlar mer om "älskar han mig nu lika nycket som han älskade henne då?" Har du aldrig tänkt såna tankar?Anonym (L) skrev 2024-12-10 11:27:04 följande:
Ja, du tänker fel. Antingen får du acceptera att det är så här eller så får du skaffa en kille som inte har några ex eller barn, förmodligen får du leta rätt långt ner i åldrarna eller på ett incelforum.
Min kille har både varit gift och har barn, som många i vår ålder. Det betyder inte att han älskar mig mindre bara för det. Nu ska vi inte ha några barn ihop, men gifta oss har vi tänkt göra.
Din kille har valt att vara med dig. Du får se det som en bekräftelse på att han INTE älskar sitt ex eller vill vara med henne längre.
-
Låter inte som att barnet var planerat utan råkade bli så?Anonym (Bocken) skrev 2024-12-10 11:52:24 följande:Tyvärr blir det så när man träffas i en ålder där den andra har haft ett liv innan man träffades.
Är själv man, och kan säga att det blir ett speciellt förhållande till en kvinna man har barn med.
Trots att det gått snart 20 år sedan jag gjorde en kvinna gravid för första gången minns jag varenda detalj kring när barnet blev till. Hur vi körde missionären och tittade varandra i ögonen. Hur hon pratade lite lagom snuskigt. När det var dags att komma i henne frågade jag "vill du bli med barn" och hon upprepade saker som "gör mig gravid", "fyll mig", "kom i mig" och liknande under tiden det gick för mig. Minns att det kändes som att orgasmen aldrig skulle ta slut, har aldrig varit så kåt någonsin och kommer aldrig att kunna bli det igen.
Om jag senare under åren haft svårt att komma i en annan kvinna för tillfället, typ om jag är trött eller seg, så brukar jag tänka tillbaks på detta tillfälle och då brukar det lösa sig direkt.
Sorry, kanske inte det du vill höra men så är sanningen för mig och många andra män som har gjort kvinnor gravida. -
Jo, det var planerat i högsta grad. Men det blev ändå en väldigt speciell grej.Internetpirat skrev 2024-12-10 12:00:58 följande:Låter inte som att barnet var planerat utan råkade bli så?
Vi visste att hon hade ägglossning just då, och vi hade inte kunnat träffas på ett par dagar pga tjänsteresa så det var första gången på typ en vecka.
Vi ville båda ha barn, men jag visste att hon ville ha det extra mycket. Därför blev det en "stor grej" av just den gången. Kombinationen av inget sex på en vecka och att vi visste att hon hade ägglossning och det därför var stor chans att det skulle bli ett barn av just det sprutet.
Andra barnet jag fick blev inte samma sak. Då tömde jag i tjejen dagligen så jag vet inte vilken av gångerna som ledde till barnet. Fortfarande nice, men det var ändå en speciell känsla att veta att det var just spermierna i just den satsen som simmade upp i hennes äggledare. -
Men det där är ju bara onödiga grubblerier. Vad ska dom vara bra för? Vad hjälper det er i ert förhållande att du tänker så? Du håller på och skapa ett problem mellan er, av vilken anledning vet jag inte. Nu råkar det vara så att han har ett barn och ett ex. Du får förhålla dig till det. Det går inte att ändra på. Har aldrig tänkt som du. Om jag var din kille så skulle jag tycka att du letar fel på mig för att du kanske egentligen inte vill vara i förhållandet.Anonym (Tess) skrev 2024-12-10 11:55:27 följande:Jag vet att han inte älskar sitt ex vilket jag är glad för. Men handlar mer om "älskar han mig nu lika nycket som han älskade henne då?" Har du aldrig tänkt såna tankar?
-
Vi gjorde slut pga att jag ville skaffa barn med honom alledeles för fort innan förhållandet var moget för det och stämningen blev jättedålig. Han fick panik och kände sifg trängd. Är inte stolt över mitt agerande. Vi hade kommit överens om att föröska om ca 1.5 år men jag kunde inte vänta pga ångest över att känna mig underlägsen exet.Anonym (Myra) skrev 2024-12-10 11:26:42 följande:
Ja, alltså speciell är hon väl på det sättet att hon är hans barns mamma. Visst hade de många år tillsammans men han gjorde ju slut av en orsak. Han är med dig nu. Hade han velat vara med henne så hade han varit det, men han vill vara med dig. Eller? Varför gjorde ni slut sist, något allvarligt? Var det han som gjorde slut? Har du svårt att känna tillit isf? Kanske därifrån avundsjukan och svartsjukan kommer ifrån? Kände du såhär förra ggn ni var ihop också? Är han en person som gör slut till höger och vänster för minsta lilla eller? Är han velig och gör att du känner dig känslomässigt otrygg på något sätt? Oavsett så kan det vara bra att söka hjälp hos t.ex psykolog som kan hjälpa dig att få ordning på tankarna och känslorna. Det är bäst. Avundsjuka, svartsjuka är extremt toxiska och kan äta upp dig inifrån, få dig att må dåligt och bli någon du inte vill vara samt förstöra en relation. Kram
Nu känns han ganska velig men DÅ gjorde han inte det. Då introducerande han mig för familjen och sitt barn i lagom takt medan jag stressade på pga hjärnspöken. Så känner mig absolut otrygg i var vi står just nu men hoppas han bäbara behöver mer tid att känna sig trygg med mig. Har varit återförenade i ca 9 månader.
Har fått lite internet-KBT men mycket jobb kvar. -
Han känner väl att du, som du själv skriver, vill "skaffa" barn för att "bli mer speciell än exet, inte av nån barnlängtan". Du kan aldrig bli som hon. Hon är sin person och du är din.
Tänk så här: OM hon är "mer speciell", vad gör det? Det går ändå inte att ändra på.
Du borde inte vara i ett förhållande. För er bådas skull.
Du kommer må bättre av att vara singel ett tag, jobba på sin egen självkänsla och få släppa de där tankarna. -
Men du. Jag förstår att du använder forumet som din personliga terapeut, men det funkar ju inte. Du mår ju inte bättre.Anonym (Tess) skrev 2024-12-10 11:15:34 följande:Han har ett barn som jag inte träffat ännu. Jag har sktivit på forumet tidigare så några känner nog igen berättelsen. Vi var ihop och gjorde slut men han har inte återintroducerat mig till barnet än. Jag fungerade väldigt bra med barnet när jag var en del av hens liv. Han är inte helt 100% på att han vågar skaffa fler barn men lutar mer åt ja säger han. Vi skyddar oss slarvigt och han har sagt att det vore inte en katastrof om det hände en "olycka". Han verkar inte våga fatta beslut generellt och oroar sig mycket.
Jag vill ha barn med honom men vet inte om det är en genuin barnlängtan eller att jag bara vill bli mer speciell än barnets mamma. Aldrig haft barnlängtan som singel eller ihop med andra.
Du är fixerad vid den här mannen och hans barn och du behöver verkligen, verkligen söka hjälp.
Du behöver hjälp inte bara i den här relationen utan även för din egen del, för du lider av något som förmodligen behöver en diagnos.
Jag hoppas att du tar hand om dig och söker hjälp, för såhär kan du inte ha det. Alla förtjänar vi lugn och ro och själslig frid i våra liv.