Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)

Att han avvaktar med introduktion handlar inte om mitt mående. Det handlar om hans generella rädsla att skaffa fler barn. Om han introducerar sitt barn och jag vill ha barn om säg 2 år och lämnar, då blir hans barn sårad i processen, igen. Därför har han svårt att ta steget.

Ja du har rätt. Jag hade en variant av detta problem med mitt ex som inte hade barn. Då hängde jag upp mig på nåt annat med hans ex. Höll detta för mig själv och han visste aldrig om det men mådde dåligt de första två åren av vår relation. När vi senare blev mer seriösa försvann de känslorna dock.

Min nuvarande (inte ovan nämnda ex heller för den delen) har aldrig gjort nåt som tyder på att han skulle föredra sitt ex över mig.

Vad är namnet på denna man? Börjar hans namn på C?

Dejtar en precis likadan man med barn, exfru, som inte vill inkludera mig på nytt än för gått mycket upp och ner...
Han säger att han inte vill ha fler barn egentligen men om det skulle bli så blir det typ. 

Nej haha, inte C. Vi är ett par så vi träffar bara varandra. Min kille har ingen exfru pga var inte gift med mamman. Men verkar som att den här situationen är ganska vanlig. Hur gamla är ni, är du också lite yngre och utan barn? Många som har dålig erfarenhet av att skaffa fler barn är nog rädda att ta beslut och därför låter "ödet bestämma". Tror jag...

Ja jag är också yngre jämfört med honom, det skiljer 15 år på oss. Jag har inga barn, han har 3. 

Men om ni är ett par varför vill han inte introducera dig för hans barn på nytt? Hur ofta ses ni? Ses ni bara när han är fri från barn?

12 år mellan oss, han har ett barn. Träffar du din killes bar

Vi ses mellan 1-4 ggr/vecka beroende på olika faktorer som schema etc. När vi gjorde slut blev hans barn väldigt ledsen. Pga hans osäkerhet att skaffa fler är han tveksam till att blanda in honom igen. Då jag inte har egna barn kan ju detta bli en dealbreaker och då måste sonen vara med om ännu en separation.  Knepig sits då vi aldrig slutade ha känslor för varandra men omständigheterna är krassa

Ja okej! 1-4 ggr / vecka är ju ändå en del, här är det typ 2 ggr varannan vecka. Just för att sitsen är som din, han vill inte skylta med att han träffar mig på nytt inför sina barn efter ett halvårs uppehåll då barnen fäste sig vid mig tiden förut och vi har väl inte riktigt kommit fram till hur framtiden ska se ut mellan oss. Båda har känslor och vi har väldigt trevligt, mysigt och roligt ihop. Men eftersom vi ganska nyligen tagit upp kontakten och träffarna igen så är det mer en sexuell relation för tillfället, blir väl kanske automatiskt så när vi inte ses som förr och firar helger & högtider osv med barn.

Att bli utan barn är också en dealbreaker för mig men ibland är det noll barnlängtan och ibland jätte stark så vi får se...
Jag har vart gravid tidigare med honom för ca 4 år sen som slutade i abort för jag var arbetslö, lite väl ung och vi kände inte varandra på samma plan som i dags läget. 
Då visade han sig ganska sårbar och var också ledsen över situationen där och då. 

Aja, vi får se...men allt blir verkligen mer komplicerat när man behöver rätta sig efter andras barn. I mitt fall kör dom varannan vecka med barnen med eftersom dom bor relativt nära så kommer och går barnen ändå som att det vore svängdörrar vilket blir knepigt när vi helst inte ska blanda in dom just nu som tillfället ser ut. 

Intressant! Tack för att du delar med dig. Hur skyddar ni er om man får fråga? Vi kör avbrutet samlag så brukar hoppas att det ska "misslyckas". Då lär allt lösa sig tänker jag då han slipper fatta beslutet om barn.

Känner lite samma att jag ibland inte har barnlängtan ALLS och då känns det så dumt att vår relarion står eller faller på det. Kanske KAN jag inte ens få barn, vem vet.

Tycker det är så sällan man stöter på frågan om ÅTERINTRODUKTION på nätet. Mycket om när barnen ska introduceras men inte så mycket info om när man återförenats. Har du själv tagit upp frågan om ev återintroduktion med honom eller är det han?

Med tanke på att vi börjat återuppta kontakten relativt nyligen efter halvåret från varandra (i slutet av september) och inte träffats lika frekvent som förr så har inte jag velat sätta igång med hormonella preventivmedel på nytt. Hade p-stav i ca 7 månader innan han och jag valde att avsluta men insåg att det inte var något för mig då jag blev ilsk, paranoid och bitter utav den sortens preventivmedel. Har testat p-piller också i början av vår relation men inga planer på att starta igen somsagt. Jag vill vara så ren som möjligt i min kropp och ha koll på cykler. Så just nu inget skydd men däremot kör vi på såkallade säkra dagar & det har funkat hittills. Det var väl vid ett tillfälle som inte var så säkert men då köpte jag ett akut p-piller. Men även om jag då och då känner sug efter bebis och skulle tycka att det var givande med ett avbrott eller något nytt i min vardag idag så hade jag känt mig dum om jag lurade in honom i att få barn när han själv sagt att han absolut är tveksam till den biten men å andra sidan vill jag helst inte göra en abort till. Jag är snart 30!
Tiden får utvisa den biten....
Han håller mig lite på avstånd fortfarande och går myrsteg fram så det är mer jag som vill återuppta allting fortare till det vi hade förr, så detta med att börja umgås ihop med hans barn osv vid frukostbordet om helger och vara på aktiviteter med dom är mer något jag visat intresse för vid detta laget än honom. Jag är väldigt otålig på den biten medan han vill se vart saker och ting först leder mellan oss. Men jag har ju inga barn själv så man kanske hade tänkt annorlunda som honom om man var i hans sits. Sen vet jag att han själv också innerst inne är livrädd för att bli sviken vilket gör att det absolut inte går fort. Just nu försöker jag vara tacksam för det lilla och man kan tycka att jag greppar efter halmstrån men jag kan heller inte se mig själv j ett liv utan honom. Så det är svårt. Det som jag tampas med just nu är att hans barn kommer och går som det vore öppet hus där hemma och därför blir jag mer gömd än om dom hade hållt sig till punkt och pricka med sina veckor, för då hade jag kunnat vara hos honom desto mer. Sen kan vi alltid vara hos mig men inte i närheten av den känsla man får i hans hus...

Saknar honom så mycket när vi inte ses och man inte vet 100 när nästa gång blir...Samtidigt som telefonen påminner en om minnen man skapade ihop för tex 2 år sen.

Du är besatt av hinom och hans barn, du hoppas att det sker en olycka. Du är inte kär, du är besatt och det är två olika saker. Du har startat flera trådar och du tar inte emot råden som du får.
Du kommer att starta nya trådar och du kommer att hitta nya saker som du kommer att älta. Gör slut och blocka honom och börja gå i terapi.
Om du nu älskar honom så låter du han och hans dotter vara ifred.