Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)

Hur lång tid ett svar dröjer tycker inte jag är så viktigt. Det viktigaste är hur engagerat svaret är! Kan själv dröja flera timmar med svar om jag håller på med annat så jag verkligen kan sätta mig tillrätta och skriva något vettigt.

Att ni har sex nästan varje gång ni ses är inte samma sak som att relationen bara är sexuell ju? En sexuell relation för mig är när man inte gör saker som inte involverar sex. Men att hålla tillbaka med sexet kan nog göra det bra också så den andre får längta lite mer. (Otroligt svårt!)

Jag är bara glad att du delar med dig, det känns skönt att hlra att man inte är ensam. Har letat mycket men inte stött på så många liknande situationer. Känns som att det borde vara rätt vanligt men kanske är de inte aå bra på att skriva på nätet bara? Haha

Min kille har förut haft någon middag här och där med exet, ofta vid överlämning. Kanske ses de ett par rimmar och leker med sonen på hlgtider men de ses väldigt lite och har alltid uppfattat deras relation som "business-orienterad". Hur är det med din kille och hans ex?

Hur känner du inför det faktum att han har barn ihop med någon, dvs upplevt detta stora? Jag är liksom inte svartsjuk på exet i NUET och aldrig varit. Alltid varit helt likgiltig till deras små middagar och julfiranden men när jag tänker på det de gick igenom med graviditer, ultraljud etx kokar jag inombords.

Okej, då är det ungefär samma relation dom har till sina ex / barnens mammor. Han jag träffar kan också fira någon högtid eller födelsedag ihop för barnens skull men även gå ut och käka en söndagsmiddag ihop. Det var länge infekterat efter deras seperation, dom hade bittra känslor mot varandra, pratade typ inte alls ett tag (hon blev lämnad av honom.) 
Men typ 3 år in i hans och min relation för typ 2 år sen så började dom få mer och mer kontakt och idag har dom väl mer en mogen inställning till hur dom samarbetar och sammanstrålar med sina barn vid olika tillfällen. 
Jag är från början ganska svartsjukt lagd näst när dom började få en såkallad vettig och normal kontakt/relation igen så satte det griller i huvudet på mig. 
Men har fått bevisat nu efter att det gått några år att dom inte har något kärleks-attraktions-sexuellt på g Som jag där ett tag trodde och tänkte det värsta om. Inte heller konstigt i min sits. 
Men detta med ultraljud, förlossningar, resor dom haft ihop med barnen som små, minnen triggar som mest i dom stunder då jag kanske mår lite sämre i mig själv eller har typ oms haha. Då kan jag inombords känna hat känslor som pyr undermedvetet för att det ska vara så förbannat svårt att flytta ihop, skaffa barn och göra par-relaterade framtidsplaner med mig men med henne gick det fort som bara tusan och ungarna flög ut en efter en. Han har aldrig haft en dröm om barn i sitt liv, även sitter han här med det i dagsläget då alla graviditeter med henne var oplanerade och kom hux-flux på köpet med henne vid sin sida. Medans med mig så är det avtal om abort som gäller för att inte hamna i den situationen.
Det är så provocerande! Och så fort vi har pratat om framtida barn förr i tiden, eller om graviditeter överlag så har han ibland refererat samtalsämnet om hur det var när han och exet fick bebis och vad hon gjorde/mådde/inte gjorde och jada jada men dom gångerna har jag skarpt sagt ifrån att jag inte vill veta så vida jag inte själv genuint undrar om något. 

Skäms för mig själv ibland att känna och tänka att vi hade kunnat ha både villa, Volvo, vovve och Bebisar nu för länge sen vid detta laget om bara han inte hade träffat henne och haft det bagaget och förflutna från deras tid ihop. 

Ts, jag tror tyvärr inte att er relation kommer bli så som du vill någonsin. Var det inte i somras, slutet av sommaren och typ 1a december som han/du/ni sagt som datum att du ska få träffa sonen igen?

Ingenting går det minsta framåt för er och jag är tämligen övertygad om att han känner av din frustration och dina desperata tankegångar. Du träffar inte barnet för att han inte VILL att du ska träffa hans barn igen. Det är vad det handlar om, inget annat. Barnet är viktigast i hans liv och trots att det gått rätt lång tid nu verkar han inte lita på dig eller snarare på er relation för att riskera något som kan bli riktigt illa för hans barn.

Man får verkligen hoppas att ni inte "råkar" bli gravida för då kommer det med största sannolikhet gå åt h-vete per omgående. OM detta tragiskt nog skulle ske får du nog förbereda att både gå igenom graviditeten och även barnets liv på egen hand. Inte rätt mot det barnet, barnet han har eller övriga familjen. 

Någon i tråden beskrev dig som besatt, inget kärleksfullt eller sunt och jag håller faktiskt med om det. 

Träffa någon annan som du kan göra allt det första med, planera barn, gå på ultraljud, shoppa bebissaker m.m. Denna man är INTE rätt för dig, aldrig varit och kommer aldrig bli.

Till dig Anonym (NAMN)

Mannen du träffar verkar inte riktigt frisk. Men helt klart är - han kommer ALDRIG vilja ha barn med dig, verkar måttligt intresserad öht av dig annat än lite tillgängligt sex ibland. 

TS, det är precis såhär sånna som vi blir behandlade på FL. Man får alltid till sig att man ska dumpa, gå vidare, få höra att man är besatt och att man blir utnyttjad. Patetiska människor som är missnöjda med sina egna liv generellt och tror sig veta att dom VET EXAKT vad ens partner vill och tänker nu och framåt. Det enda dom är ute efter på sättet dom skriver är att få oss osäkra och ännu mer ängsliga. Dom är inga flugor på väggarna som är med och hör på samtal och kan lägga sina spådomar vitt och brett om vad dom ser i relationens framtid. 
Men så fort det dyker upp en solskenshistoria om någon hoppfull tjej/kille i liknande sits som oss där allt faktiskt slutade lyckligt efter en tid så är dom snabbare än blixten bort från tråden just för att dom hade fel! 

STORT LYCKA TILL TILL OSS TS! JAG HOPPAS ATT VÅRT 2025 BLIR TILL DET ALLRA BÄSTA FÖR OSS! 

Ja, du verkar ju ha fått tag på en bra man eller hur? Men visst, det är vi andra som är patetiska och är missnöjda, inte ni två som skriver spaltmeter om era icke-fungerande relationer.

Han däremot har själv tagit upp det och vill att jag skriver på ett avtal för en viss tidsperiod att om jag skulle bli gravid så lovar jag abort.

Är det inte lite det detta forumet går ut på? 

Att skriva av sig tankar och funderingar? 

Det är nog inte bara TS och jag som
råkar förmedla något på denna sida där allt inte är en dans på rosor? 

Och tycker överlag att så fort man läser en tråd av någon som beskriver antingen en svartsjuka, eller tankar om familjekonstellationer och partners ex så är det smäll på fingrarna direkt och ofta ser man att trådstartaren får mothugg och ej har rätt till sina åsikter, alternativt är mannen en ful fisk som bara luras. Det finns SÄLLAN något mellanting här och empati. 

Ni som blir nitiska och rent av elaka här - Berätta gärna om era erfarenheter kring svartsjuka, konstellationer och ex om ni har vart med om liknande? 

Kom inte och döm andra förens du själv vart i samma skor.
Jag checkar ut härifrån nu!

Stämmer ju  inte alls att det inte går framåt. Vi har börjat träffa varandras vänner och familj (förutom sonen) Jag känner ju min partner och vet att han inte är intresserad av en kortvarig och oseriös relation och känner av stämningen mellan oss. 

Att jag inte fått träffa hans barn efter 9 månader är enligt många kort tid speciellt med tanke på att det gick snett sist. Absolut vill jag att det ska ske fortare men förstår även hans sida. Jag tog upp dey en gpng efter sommaren men då hade vi varit officiella i någon ynka månad sä det var på tok för tidigt. 

Jag tror han upplever relationen som mer harmonisk än första gången och det faktum att han är mer oförsiktig med skydd är bara ett symptom på det. Hade han varit livrädd för att jag ska bli gravid hade han agerat därefter och inte slarvat.  

Minns att du skrev att det förnuftiga vore att vänta minst 1.5 år innan man involverar barnet? I sådana fall, hur kan du BÅDE tycka det och tro att han inte litar på mig bara för att det ännu inte skett efter 9 månader? 

Jag vet att det EGENTLIGEN inte spelar någon roll att han gjort saker med någon annan innan han träffade mig. Det var trots allt en fruktansvärs upplevelse för honom att skaffa barn med exet så även om känslorna ibland säger annat vet jag med förnuftet att det inte är mycket att avundas där.

Men om det var tvärtom, att du hade ett barn med ditt ex, skulle du då acceptera och förstå att han var lika svartsjuk som du nu är? Hur hade du velat att han skulle hantera situationen?

Lite svårt att tänka sig exakt hur det skulle vara. Mig hjälpte det lite att tala med en äldre vän som har barn. Hon ser inte sina barns pappa som sin största kärlek utan sin nuvarande.

Jag hade velat att min kille hanterade känslorna utan att bli toxisk, det visar styrka. Sedan har jag förstått att denna typen av svartsjuks är väldigt vanlig. Min kille berättade fsktiskt för längesen att hans pappa var svartsjuk på hans halvsysters pappa innan han och hans mamma gick gemensamma barn.

Att ventilera aspekter av relationen handlar mycket om hur analytisk man är som person och ens tendens att grubbla och oroa sig.  Det är inte automatiskt likhetstecken mef en dysfunktionell relation. Det finns otroligt många bra aspekter  men det är ju inte det forumet är till för.