• Anonym (Tess)

    Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)

    Jag är så vansinnigt avundsjuk på att min kille skaffade barn med en kvinna innan han träffade mig. Känner mig otillräcklig innan jag och han också kommer dit men eftersom vi är relativt nya kommer det ju inte ske på ett tag. Känner så här trots att han visar att han vill vara med mig. Han var den som gjorde slut med henne men ändå kan jag inte sluta tänka på att de älskade varandra i många år och gjorde det största man kan göra ihop. Han vet inte om att jag känner så här och det tänker jag inte berätta heller förstås.
     
    Känns som att hon är den speciella för alltid för att de delade så många år ihop och skaffade barn. Tänker jag fel? Vad ska jag göra för att må bättre? Att göra slut är INTE ett alternativ. 
  • Svar på tråden Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)
  • Anonym (Tess)
    Anonym (Du behöver vård) skrev 2024-12-11 16:29:53 följande:
    Du är besatt av hinom och hans barn, du hoppas att det sker en olycka. Du är inte kär, du är besatt och det är två olika saker. Du har startat flera trådar och du tar inte emot råden som du får.
    Du kommer att starta nya trådar och du kommer att hitta nya saker som du kommer att älta. Gör slut och blocka honom och börja gå i terapi.
    Om du nu älskar honom så låter du han och hans dotter vara ifred.
    En olycka är inte mer eller mindre sannolik oavsett vad jag hoppas eller inte. Du inser att han är precis lika delaktig i att slarva med skyddet, va?
  • Anonym (Tess)
    Anonym (Namn?) skrev 2024-12-11 16:09:58 följande:

    Med tanke på att vi börjat återuppta kontakten relativt nyligen efter halvåret från varandra (i slutet av september) och inte träffats lika frekvent som förr så har inte jag velat sätta igång med hormonella preventivmedel på nytt. Hade p-stav i ca 7 månader innan han och jag valde att avsluta men insåg att det inte var något för mig då jag blev ilsk, paranoid och bitter utav den sortens preventivmedel. Har testat p-piller också i början av vår relation men inga planer på att starta igen somsagt. Jag vill vara så ren som möjligt i min kropp och ha koll på cykler. Så just nu inget skydd men däremot kör vi på såkallade säkra dagar & det har funkat hittills. Det var väl vid ett tillfälle som inte var så säkert men då köpte jag ett akut p-piller. Men även om jag då och då känner sug efter bebis och skulle tycka att det var givande med ett avbrott eller något nytt i min vardag idag så hade jag känt mig dum om jag lurade in honom i att få barn när han själv sagt att han absolut är tveksam till den biten men å andra sidan vill jag helst inte göra en abort till. Jag är snart 30!
    Tiden får utvisa den biten....
    Han håller mig lite på avstånd fortfarande och går myrsteg fram så det är mer jag som vill återuppta allting fortare till det vi hade förr, så detta med att börja umgås ihop med hans barn osv vid frukostbordet om helger och vara på aktiviteter med dom är mer något jag visat intresse för vid detta laget än honom. Jag är väldigt otålig på den biten medan han vill se vart saker och ting först leder mellan oss. Men jag har ju inga barn själv så man kanske hade tänkt annorlunda som honom om man var i hans sits. Sen vet jag att han själv också innerst inne är livrädd för att bli sviken vilket gör att det absolut inte går fort. Just nu försöker jag vara tacksam för det lilla och man kan tycka att jag greppar efter halmstrån men jag kan heller inte se mig själv j ett liv utan honom. Så det är svårt. Det som jag tampas med just nu är att hans barn kommer och går som det vore öppet hus där hemma och därför blir jag mer gömd än om dom hade hållt sig till punkt och pricka med sina veckor, för då hade jag kunnat vara hos honom desto mer. Sen kan vi alltid vara hos mig men inte i närheten av den känsla man får i hans hus...

    Saknar honom så mycket när vi inte ses och man inte vet 100 när nästa gång blir...Samtidigt som telefonen påminner en om minnen man skapade ihop för tex 2 år sen.


    Å vad jag känner igen mig! Vi hade också ett halvårs uppehåll men återförenades i februari. Sågs i början kanske 1 ggr/v men det blev successivt oftare. Även jag känner det svårt att föreställa mig ett liv utan honom. Så skönt att veta att man inte är ensam i detta.

    Helt knäppt att jag i början OCKSÅ tog ett dagen efterpiller efter att kondomen gick sönder (jag insisterade på det i början). Vill såklart inte lura honom till barn men just nu känner jag att skydda sig-biten får ligga på honom då HAN är den som utryckligen tvekar. Tror det är en klok strategi att låta den tvekande parten ta de flesta initiativ till träffar och sådant även lm det kan vara SÅ SVÅRT när man så gärna vill ses.

    Känner igen mig i att sakna honom. Är ju enklare för den utan barn att sitta och känna sig ensam medan dagarna för dem nog förflyter på ett annat sätt när man är med sitt barn.

    Du har en poäng att man förmodligen hade tänkt annorlunda om man själv haft barn. Det finns ju en beskyddarinstinkt hos föräldrar som gör att många gärna avvaktar innan saker är stabila.

    Varför gjorde ni slut och hur återförenades ni om jag får fråga? Vi har tillsammans i 1.5 år innan vi bröt upp, första året var dessutom långdistans så saker gick nog VÄLDIGT fort skulle många tycka.
  • Anonym (Tess)
    Anonym (Du behöver vård) skrev 2024-12-11 16:29:53 följande:
    Du är besatt av hinom och hans barn, du hoppas att det sker en olycka. Du är inte kär, du är besatt och det är två olika saker. Du har startat flera trådar och du tar inte emot råden som du får.
    Du kommer att starta nya trådar och du kommer att hitta nya saker som du kommer att älta. Gör slut och blocka honom och börja gå i terapi.
    Om du nu älskar honom så låter du han och hans dotter vara ifred.
    Man får ju såklart sålla mellan råden men bland det märkligaste är alla som kommer med rådet att göra slut(iofs vanligt råd på nätet oavsett situation) när jag flera gånger påpekat att göra slut INTE är ett alternativ för mig. 

    Det är också märkligt att göra antaganden om hur jag beter mig IRL baserat på trådarna jag skriver.
    Folk som vet nåt om terapi vet dessutom att det är effektivast när man ÄR i en relation då det är då alla hjärnspöken och anknytningsproblem kommer fram. 
  • Anonym (Namn?)

    Komiskt och skönt på ett sätt som du säger att man kan känna igen sig! 


    Ja jag själv har en tendens att bli mer på mellan varven under dom perioderna vi inte har en träff inbokad. 
    Men har för länge sen kommit på att jag är otrygg ambivalent och han är otrygg undvikande....ingen lätt match men oftast är det värt det. Mitt sinne blir liksom lugnt utav att veta att vi har något trevligt inbokat han och jag och tvärtom blir känslan i kroppen inte alls lika rolig när det kanske gått någon dag sen vi hade kontakt. Sen när vi ses däremot så tillför han ju givetvis mer! Men ska försöka jobba på det att låta han ta mycket mer initiativ, för det kanske är först då som han tar tag i beslut och tankar och funderingar därtill. 


    Man vill ju inte göra det för bekvämt för dom sålänge dom inte har bestämt sig fullt ut om relationens framtid i längden liksom. Men jag märker  att han anstränger sig och vågar mer i nuläget om han själv kommit med förslaget och tagit för sig och styrt upp något självmant. 

    Vi har vart kollegor i 2 år först, sen vänner, sen älskare och sen ett par. Vi har gjort slut 2 gånger tidigare inom loppet av 7,5 år. Förra gången tog det slut för att vi tjafsade så fort vi sågs och jag kan i efterhand erkänna att det berodde på ganska mycket svartsjuka från mitt håll..
    Gången innan det så hade båda varsin livskris kan man säga och behövde prioritera annat ett bra tag. 


    Så att barnen känner till mig vid detta laget - absolut men blir samtidigt lite ledsen för det känns ibland som han medvetet väljer att fokusera på det som kan gå snett igen och vill skjuta på saker medan jag är mycket mer positiv i allmänhet och kan mer eller mindre kasta mig in i saker sålänge det känns rätt i stunden. Det känns som han och jag går miste om så mycket kul, fint och bra som kunde vart Nu om han bara vägde över att introducera mig mer i sitt familjeliv och sin vardag igen. 

  • Hermis123
    Anonym (Namn?) skrev 2024-12-11 16:09:58 följande:

    Med tanke på att vi börjat återuppta kontakten relativt nyligen efter halvåret från varandra (i slutet av september) och inte träffats lika frekvent som förr så har inte jag velat sätta igång med hormonella preventivmedel på nytt. Hade p-stav i ca 7 månader innan han och jag valde att avsluta men insåg att det inte var något för mig då jag blev ilsk, paranoid och bitter utav den sortens preventivmedel. Har testat p-piller också i början av vår relation men inga planer på att starta igen somsagt. Jag vill vara så ren som möjligt i min kropp och ha koll på cykler. Så just nu inget skydd men däremot kör vi på såkallade säkra dagar & det har funkat hittills. Det var väl vid ett tillfälle som inte var så säkert men då köpte jag ett akut p-piller. Men även om jag då och då känner sug efter bebis och skulle tycka att det var givande med ett avbrott eller något nytt i min vardag idag så hade jag känt mig dum om jag lurade in honom i att få barn när han själv sagt att han absolut är tveksam till den biten men å andra sidan vill jag helst inte göra en abort till. Jag är snart 30!
    Tiden får utvisa den biten....
    Han håller mig lite på avstånd fortfarande och går myrsteg fram så det är mer jag som vill återuppta allting fortare till det vi hade förr, så detta med att börja umgås ihop med hans barn osv vid frukostbordet om helger och vara på aktiviteter med dom är mer något jag visat intresse för vid detta laget än honom. Jag är väldigt otålig på den biten medan han vill se vart saker och ting först leder mellan oss. Men jag har ju inga barn själv så man kanske hade tänkt annorlunda som honom om man var i hans sits. Sen vet jag att han själv också innerst inne är livrädd för att bli sviken vilket gör att det absolut inte går fort. Just nu försöker jag vara tacksam för det lilla och man kan tycka att jag greppar efter halmstrån men jag kan heller inte se mig själv j ett liv utan honom. Så det är svårt. Det som jag tampas med just nu är att hans barn kommer och går som det vore öppet hus där hemma och därför blir jag mer gömd än om dom hade hållt sig till punkt och pricka med sina veckor, för då hade jag kunnat vara hos honom desto mer. Sen kan vi alltid vara hos mig men inte i närheten av den känsla man får i hans hus...

    Saknar honom så mycket när vi inte ses och man inte vet 100 när nästa gång blir...Samtidigt som telefonen påminner en om minnen man skapade ihop för tex 2 år sen.


    Jag hoppas verkligen att din pojkvän verkligen ALDRIG släpper in dig i hans liv.
    Han gör HELT RÄTT!
    Seriöst vem fan tror du att du är som ens har rätt att irritera dig på att hans barn är hemma hos sig själva? DU ÄR EN GÄST i det huset och det är deras hem!
    Förmodligen vet han vilken sort du tillhör och därför har dig på avstånd!
    Är han en riktig man kommer han visa dig att hans barn är absolut nummer 1 och sätter dig på plats!

  • Anonym (Namn?)

    Varför så arg och aggressiv? 
    Så har inte jag rätt att tycka att det KÄNNS lite surt när jag ALLTID har vart välkommen innan till hans/deras hem oavsett om han haft barnvecka eller inte? Medans nu syftar han på att jag bara är välkommen när han INTE har barnen den veckan men förekommer om att barnen kan dyka upp plötsligt utan förvarning när som helst ändå och att han därför KNAPPT vågar ses hemma hos honom så vitt hans barn inte är typ utomlands med sin mamma och då vet om att det är omöjligt för dom att dyka upp när jag är där....
    Det är en kontrast från att somsagt alltid varit där oavsett vecka och ha det som ett andra hem till att inget barn ska få syn på min existens i hans närvaro?? Klart att det kan kännas konstigt då man inte är van vid det? 


    Det betyder inte att jag är en fruktansvärd människa som du verkar få mig att framstå som inte är värd att få introduceras på nytt?

  • Anonym (Du behöver vård)
    Anonym (Tess) skrev 2024-12-11 17:01:50 följande:
    En olycka är inte mer eller mindre sannolik oavsett vad jag hoppas eller inte. Du inser att han är precis lika delaktig i att slarva med skyddet, va?
    Ja det krävs två för att ett barn ska bli till. Men att hoppas att du blir gravid är inte ett sunt tänkande. Du vill inte göra slut för DU mår dåligt om det inte är NI.
    Du vill träffa hans barn och vill göra det nu. DU är svartsjuk på exet. DU mår dåligt  nu och vill inte gå i terapi för det hjälper inte eftersom ni inte är ett par. Du behöver hjälp för att förstå varför DU har ett behov att vara med honom och varför DU mår dåligt och vill nästan dö om ni gör slut.
    Det är inte kärlek, det är som sagt en besatthet.

    Ja vi utgår från  dina trådar och dina svar. Du vill inte inse eller förstå att han behöver tid. Ni har gjort slut en gång och det är DITT behov av att träffa barnet. DU har behov men hans behov då? Har du visat honom dina trådar?

    Det är INTE hans uppgift att få dig att må bra.
  • Jemp
    Anonym (Tess) skrev 2024-12-11 07:11:34 följande:
    Jag har ingen svartsjuka mot mamman i nuet, när vi var ihop första omgången pch hon kom på tal t.ex när sonen nämnde hene kände jag ingenting. Jag tror definitivt min svarstjuka skulle försvina om vi fick ett gemensamt barn för jag är övertygad om att det skulle vara en bättre upplevelse för honom om han bara vågade. 
    En av anledningarna till att han är tveksam är att det var en mardröm att skaffa barn med exet. De separerade innan barnet ens var fött pga hennes grava psykiska problem. Hon var en olämplig förälder och han fick ta större delen av lasset. Det blev ett trauma. När jag började tjata om barn efter mindre än 1 år ihop (trots att han varit tydlig med att han voll ha det framöver med mig och att det vore minst lika speciellt för att det är med MIG) agerade jag toxiskt och ville att vi skulle försöka NU. Han fick flashbacks till konflikterna med exet. DET gjorde att han gjorde slut, inte att han i grunden var emot att ha barn med mig. 
    Jag bryr mig inte alls om kärnfamilj eller inte, finns gott om olyckliga kärnfamiljer som håller ihop för barnens skull. Jag vill bara ha barn med den här mannen och vår relation är så pass unik för mig att jag vet att den känslan att cilja ha barn inte skulle infinna sig med nån annan.
    Du agerar fortfarande lika toxiskt. Har något i din inställning ändrats sen han gjorde slut?
  • Anonym (Jj)
    Anonym (L) skrev 2024-12-10 11:27:04 följande:

    Ja, du tänker fel. Antingen får du acceptera att det är så här eller så får du skaffa en kille som inte har några ex eller barn, förmodligen får du leta rätt långt ner i åldrarna eller på ett incelforum. 


    Min kille har både varit gift och har barn, som många i vår ålder. Det betyder inte att han älskar mig mindre bara för det. Nu ska vi inte ha några barn ihop, men gifta oss har vi tänkt göra. 

    Din kille har valt att vara med dig. Du får se det som en bekräftelse på att han INTE älskar sitt ex eller vill vara med henne längre.


    Att inte ha ett ex är en sak och säkert väldigt ovanligt men att träffa nån som inte har barn är verkligen inte omöjligt. Om man inte bor i nån liten håla där alla skaffar barn när de är typ 20? 

    Jag är 36 och känner många i min ålder som inte har barn , både män och kvinnor. Min sambo skulle precis fylla 30 när vi träffades , han hade flera ex men inga barn och han är verkligen ingen incel haha. Nu väntar vi vårt andra gemensamma. 

    Annars håller jag med om att TS tänker fel, han har valt att vara med henne. Jag älskar inte min sambo mindre för att jag har barn med en annan sen innan. Min sambo hade som sagt inga barn när vi träffades men han försökte skaffa barn med ett ex utan att det blev något.. om jag verkligen tänkte på det eller andra saker han har gjort med sina ex och försökte se det framför mig skulle nog jag bli svartsjuk också men man behöver inte plåga sig själv och verkligen tänka på saker som ens partner har gjort med sina ex.


    Tror TS kanske skulle må bra av att prata med någon för att släppa de här tankarna. Eller träffa någon utan barn men då kanske det blir andra saker som han har gjort med sina ex som hon tänker på istället. 

  • Anonym (Tess)
    Jemp skrev 2024-12-11 21:58:19 följande:
    Du agerar fortfarande lika toxiskt. Har något i din inställning ändrats sen han gjorde slut?
    Får man fråga, hur vet du hur jag AGERAR utifrån det jag tänker?

    En väsenlig skillnad är att jag är betydligt bättre på att hantera känslorna och gör de inte till hand problem. Hade jag agerat så här första omgången hade vi aldrig gjort slut.  Jag märker att han märker av det också då han uppvaktar mig på ett annat sätt, tar mer initativ till att ses och småsaker.Blir aldrig skav mellan oss eller tjafs vilket inte kan sägas om första omgången. Dessutom är dessa negativa känslor INTE lika intensiva och gnager men äter inte upp mig och gör inte att jag förlorar kontrollen. Så ja. Stor skillnad.
Svar på tråden Avundsjuk på hans ex (retrospektiv svartsjuka)