Varför tror ensamstående mammor att man vill ta hand om deras barn?
Jag har själv barn och vill leva ett liv där jag träffar en vettig person som jag kan ha en relation med. För mig innebär det att man gör saker ihop, men även att man har ett annat liv med sitt egna barn, träning, kompisar etc.
Det känns som att många med barn vill slå ihop allt och att man ska bli någon ny slags storfamilj. Dessutom tycker jag att det ska gå långsamt framåt i en sådan relation, men har upplevt att kvinnor jag träffat i denna sits vill skynda på och inkludera allt och alla.
Varför har många så bråttom? Det gynnar ju knappast barnen.