Varför tror ensamstående mammor att man vill ta hand om deras barn?

Ja, så skulle jag tänka. men alla ser det ju inte så. En del är kanske ute efter just det, stöd och hjälp i vardagen. 

Långt ifrån säkert att alla tänker så. Läs signalerna och lita på magkänslan bara och undvik de som vill gå fort fram så kommer du hitta rätt så småningom. 

Man kanske vill ha ett förhållande, där barnen inkluderas. Dvs att de får en god relation till den nya partnern. Någon med små barn kan nog inte bara ge sig hän lika obekymrat som någon som inte har och inte vill ha barn.

Att stressa in i det är ju däremot helt oklokt.

Det är jobbigt att vara ensamstående mamma, inte konstigt alls att de jagar en man för avlastning och stabilare ekonomi. Jag har lägre förståelse för vv-mammor, men det faktum att man är kvinna gör inte automatiskt att man är en bra eller dedikerad mamma. Om jag vore man skulle jag vara försiktig med en kvinna som snabbt vill flytta ihop eller skaffa gemensamt boende.

Fast ensamma män med barn vill väl också ha hjälp med vardagen?

För att svara på grundfrågan så tror jag det handlar om en norm där man som vuxen på något sätt har rätt att leva som en familj.
Kollar man här på familjelivs inlägg tycks de inte ens reflektera över alternativen. Sedan tycks det ganska ofta gå snett också.
Tror också det kan vara så att en del ser sig själva som misslyckade om de lever ensamma med barn.

Ja kvinnor som har förbråtom brukar ha de tajt med ekonomin , så de e deras viktigt avlastning !

Problemet med att dejta tjejer som har barn är ju att man få ju en relation med både henne och hennes barn. Det blir tufft om det tar slut. för man kommer ju sakna både henne och barnen. 

Men statistiskt är det ju svårt att träffa en vettig 30-40årig kvinna utan barn. En grupp kvinnor jag stött på utan barn är trygghetsnarkomaner som har väldigt inrutade liv och fasligt svårt att ta ett steg utanför sin comfortzone.

Vad ska man säga, man kan inte få allt😅

Det förutsätter väl att kvinnan har barnen på heltid och inte har någon infrastruktur runt sig.

Jag tyckte att min nya sambo tog av min och barnens tid när han flyttade in. Aktiviteter jag kunde göra som singel och under dejtingfasen, städa, tvätta, renovera och utföra nån hobby försvann när han kom in i bilden. Jag hade ju redan heltidsjobb och barn både på heltid och deltid. Så eftersom han ville han ha min tid tex framför tv:n på kvällen eller göra nån utflykt på helgen när vi började bo ihop, ja då fick han också helt enkelt börja ta ansvar för hemmet mm.  Jag kunde absolut inte hinna med både honom och allt annat. Och även då han nu gör det så kan det fortfarande vara svart för mig att prioritera in hobbys då livet som sambo är annorlunda. Man får andra prioriteringar när man planerar livet med nån annan än bara sig själv 😊