Varför tror ensamstående mammor att man vill ta hand om deras barn?

 

Är det bittert och föraktfullt att uttrycka preferenser och önskemål för en ny partner när man redan har barn sedan tidigare och är nöjd med det?

Men du har barn själv. Så vill du träffa någon utan barn, men dom ska vara villiga att bli nummer 2, 3 eller 4?

Nej, men gnäll då inte när du inte träffar någon. De flesta kvinnor vill ha egna barn, inte nöja sig med att ta hand om dina. Och de vill också ha en barnfri man som pappa. 

Fast det stämmer inte in på alla män, för min sambo hade inga barn och det var han som önskade barn när vi började dejta och frågade mig rätt så tidigt om jag kunde tänka mig det. 

Men hur gammal är du själv? Det finns flera kvinnor som är över 40 som antingen har lite större barn som sköter sig mycket själva eller som inte har egna barn och aldrig kommer få det heller. Jg tror ditt problem är att du söker yngre kvinnor och de har ju yngre barn eller så vill de skaffa barn. 

Det ger ju mig lite hopp om jag skulle råka stöta på någon man igen utan barn,
även om de har barn sedan innan eller ej kvittar för mig. Nu blev jag så skadad sist över en person som slösade min tid ett par månader där det kröp fram att han inte ville skaffa barn med en kvinna som hade barn sedan innan samt att det blir uppdelat med ditt barn och våra barn.  Snacka om att de här personerna med dessa synsätten gör saker komplicerat för sig - nej pass på den.  Tänker också att om man har barn sedan innan vore det ju tryggt att skaffa barn med en sådan person för de vet vad de ger sig in på, men nej 😃. 

Och du tror att dessa kvinnor vill träffa en man med små barn? Jag skulle inte göra det. 

Var står det att TS har mindre barn? Jag tolkar det som att hans egna barn är lite större och gissar att han själv är över 40. Därav min fråga. Jag tror att hans problem egentligen grundar sig i att han inte söker en likvärdig partner 

Hur menar du när du säger "likvärdig partner"? 

Det låter för mig som att han vill träffa någon att ha en kärleksrelation med, för relationens egen skull, utan att ha något annat syfte annat än kärlek, men i övrigt behålla sitt och barnens nuvarande liv, dvs han är inte intresserad av stora förändringar för barnen eller att skapa en ny familj i brådrasket. 
Tycker han resonerar sunt. 

Ja det är ju många saker som ska klaffa i en relation. Jag är 40 och det var ju några år sedan jag började dejta. Men jag var öppen både för att träffa man med eller utan barn. Jag var också öppen både för att bli sambo eller särbo. Jag behöver nämligen ingen man som försörjer mig 😊 Det viktiga för mig var att träffa rätt person som kunde älska mig och även mina barn mina föräldrar osv och som jag kände bidrog med energi och inte tvärt om. Nu ska vi faktiskt få barn tillsammans och vi bor tillsammans. Han och barnen har en bra relation, han är dock ingen bonuspappa utan en bonus vuxen. Han är inte involverad i tex i barnen mer än att han tex påminner om att de ska sätta in i diskmaskinen osv. Aldrig att jag skulle be honom gå på föräldramöten eller liknande 😂