Tecum skrev 2024-11-25 21:40:25 följande:
Vi tycks leva i helt olika världar. Incelkulturen är så liten att den inte ens kan kallas kultur och existerar i princip bara på nätet. De är så asociala att de inte tål att träffas irl. Jag ser inte att de kan ändra samhället. Enstaka farliga galningar har alltid funnits.
Förr kunde ingen klaga, det fanns ingen chans att vara anonym. Och att erkänna att man inte dög till att få en kvinna ville ingen. Så de som blev över låtsades att det var självvalt. Det var INTE bättre än idag och de mådde mycket dåligt.
Vad är min generation, vilken ålder tänker du på? Vi fostrades till att bli omhändertagna och att omhänderta. Kvinnan skulle vara projektledare i hemmet men mannen skulle ta hand om henne och barnen. Inte bara försörja utan stötta och hedra henne, skilsmässa med barn inblandade var inte okej. Man skulle vara en bra man helt enkelt - men en man. Att slå sin kvinna eller andra svagare var inte okej, då var man misslyckad. Men visst fanns det mycket skit då också, alla levde inte efter normen.
Nu talar jag om 70-talet då allt började ändra sig. Vi var uppfostrade med våra föräldrars normer som uppstod i ett annat samhälle. Sen började det svänga, först ekonomiskt och yrkesmässigt då kvinnor kom ut i arbetslivet i stor skala. Men de gamla idealen med att omhänderta och ta om hand levde kvar längre. Men våra barn lever i en mer jämställd tillvaro och jag ser hur de delar på allt och mina söner gör mer hemma än deras fruar. Deras generation har inte uppfostrats till att bli omhändertagna, jag ser inte det i omgivningen heller.
Så du kan skylla mig för det men inte dagens män. Vi måste leva i olika världar du och jag. Jag på landet och du i storstan? Skilsmässofrekvensen här är ca 10% mot 50+ i genomsnitt i landet.
Kul att diskutera med dig, du är seriös även om du har fel i en del
Incelkulturen är ett hot. Så pass att den t om sipprar ut över sidor som familjeliv. Det borde du ha observerat, vissa som inte ens kallar sig för incels sympatiserar med den t o m. Ett exempel på detta kan vi ta över någon filur som ville införa viktkontroll över kvinnor, det kryllar av liknande trådar men även kommentarer i vanliga trådar. Även kommentarer där män försöker förneka det är en form av sympatier för incelkulturen. Det är så söndrande, man kan tycka att dessa borde fatta det själv.
Det var bättre att männen höll det för sig själva i jämförelse med det vi kan läsa nu, när kvinnor på något sätt ska hållas ansvariga. Tänk på det jag nämnde om att kvinnor förväntas vara omhändertagande. Det blir som en vinkelvolt av självömkan och ångesten förstärks.
Det absolut bästa scenariot är naturligtvis att männen som mår dåligt tar ansvar och själva uppsöker hjälp. Men det lirar inte med det här ta hand om mig tänket, han är en passagerare.
på 70-talet så började allt fler kvinnor dubbelarbeta, många som fick "ångest" kallades det för då, utbrändhet idag, och hela upplägget ligger till grund för det vi ser idag. En hel generation av män (ja, jag generaliserar) som förväntar sig att bli omhändertagen, en hel generation av kvinnor som har sett sina mödrar bli utbrända av omhändertagandet, men båda faller in i ett mönster. Det krävs en hel del engagemang och ansvarstänk för en man att kunna bryta det och faktiskt ta hand om sin partner i stället för att vara en passagerare som han blivit uppvuxen som.
Därför förespråkar jag också en relativt strikt uppfostran med regler (utan dominant auktoritä)i stället för den uppfostran den nya generationen kör med där konflikter ska undvikas till varje pris.
