Anonym (Bebbe) skrev 2024-11-25 20:53:20 följande:
Jag håller inte med, jag ser det sippra ut i det öppna rummet men ffa på nätet. Incel subkulturen (med misogyni) existerade inte ens när jag var ung. Det borde vara ett ganska talande tecken på en samhällsändring.
I hemmafrusamhället så drog mannen sitt strå till stacken på ett annat sätt. Men jag vet inte om det är jämförbart. Det här klagandet på kvinnor för att någon vill ha en partner fanns inte ens då. Du udda var även utan partner ändå, internet har blivit deras forum där de har möjlighet att påverka andra män genom propaganda. En viss hållning gentemot kvinnor har blivit en ny standard och det gör mig orolig. Logiken har försvunnit och ersatts med förakt.
Din generation har uppfostrats till att bli omhändertagna. (Och nu pratar jag i generella termer) hela incelkulturen bygger på en entitlement t ex. Jag har tagit upp en del exempel på omhändertagande, att det är kvinnors uppgift att se till att familjen har det bra, firar julafton eller ordnar födelsedagar, en viss attityd från män handlar mer om att det är hennes eget fel att hon stressar, dvs han är en passagerare i deras liv. Hon kan ha tjatsex utan orgasm och ursäkta det med att det är väl mysigt i alla fall, allt för att hitta förklaringar till den här konstellationen. Om hon är föräldraledig så är det inte säkert att de delar på den ekonomiska bördan för att han förväntar sig bli omhändertagen, finns hur många exempel som helst. Av förklarliga skäl så fungerar inte det här upplägget.
Kvinnan och barnen förvandlas då till en enhet och mannen en annan. Kände en man som skilde sig från frun, de hade två barn. Han ville ha ett av barnen varannan helg, dvs se barnet en helg i månaden med förklaringen att exet inte skulle få ledigt. Att han själv gick miste om tid med sina barn verkade inte vara en faktor ens. När de var tillsammans så kunde han köpa mat bara till sig själv (något lyxigt) men totalt ignorera frun. Nu är det här ett extremt exempel men också talande då en del konstellationer har drag av detta.
Vi tycks leva i helt olika världar. Incelkulturen är så liten att den inte ens kan kallas kultur och existerar i princip bara på nätet. De är så asociala att de inte tål att träffas irl. Jag ser inte att de kan ändra samhället. Enstaka farliga galningar har alltid funnits.
Förr kunde ingen klaga, det fanns ingen chans att vara anonym. Och att erkänna att man inte dög till att få en kvinna ville ingen. Så de som blev över låtsades att det var självvalt. Det var INTE bättre än idag och de mådde mycket dåligt.
Vad är min generation, vilken ålder tänker du på? Vi fostrades till att bli omhändertagna och att omhänderta. Kvinnan skulle vara projektledare i hemmet men mannen skulle ta hand om henne och barnen. Inte bara försörja utan stötta och hedra henne, skilsmässa med barn inblandade var inte okej. Man skulle vara en bra man helt enkelt - men en man. Att slå sin kvinna eller andra svagare var inte okej, då var man misslyckad. Men visst fanns det mycket skit då också, alla levde inte efter normen.
Nu talar jag om 70-talet då allt började ändra sig. Vi var uppfostrade med våra föräldrars normer som uppstod i ett annat samhälle. Sen började det svänga, först ekonomiskt och yrkesmässigt då kvinnor kom ut i arbetslivet i stor skala. Men de gamla idealen med att omhänderta och ta om hand levde kvar längre. Men våra barn lever i en mer jämställd tillvaro och jag ser hur de delar på allt och mina söner gör mer hemma än deras fruar. Deras generation har inte uppfostrats till att bli omhändertagna, jag ser inte det i omgivningen heller.
Så du kan skylla mig för det men inte dagens män. Vi måste leva i olika världar du och jag. Jag på landet och du i storstan? Skilsmässofrekvensen här är ca 10% mot 50+ i genomsnitt i landet.
Kul att diskutera med dig, du är seriös även om du har fel i en del
