Jag vill ha barn men han vill vänta

Han har inte sagt att han inte kunde bli pappa till mitt barn. Tvärtom. Han har sagt att han kan det och vill det 

Jag som man, med min erfarenhet, det jag har sett så många gånger i min omgivning och mot bakgrund att jag under så många år har haft så många samtal med manliga vänner, så är jag övertygad att han har sagt dessa saker till dig för att han älskar dig, för att han önskar få vara vara älskad av dig, och för att han vill ligga.

Du ställer som krav (medvetet eller undermedvetet) att han ska säga sådana saker för att han ska få sina önskemål uppfyllda.
Du älskar främst tanken på att få barn.
Medan han älskar dig, vill vara älskad av dig, och han vill ligga med dig. I den situationen är han, liksom de flesta av oss män, beredd säga nästan vad som helst som du behöver höra, för att möta hans önskemål.

Troligen önskar han inget annat än att få vara älskad av dig.
Men du älskar allra mest tanken på att få barn.

Han vill inte har fler barn.

Ni två är av motsatta kön.
Har du förstått detta faktum? Har du ens intresserat dig för och på djupet satt dig in i något om vad denna motsats generellt innebär?
Ni två har helt olika, nästan motsatta, prioriteringar i livet.

Jag framför min åsikt till dig och berättar om min bedömning och om vad jag tror, baserad bl a på erfarenhet.
Detta är inte alls menat vara negativt.
Tvärtom vill jag hjälpa dig se sanningen och hur verkligheten ser ut.
Och i positiv anda vill jag hjälpa dig och er att undvika sätta mannen, ännu en av många män, i en omöjlig situation.

Se till att ni tillsammans, eller din man, tar upp dessa tankar som jag ger exempel på med terapeuten.
En erfaren och skicklig terapeut kan alltid hjälpa er reda ut dessa tankar och hjälpa er undvika livsavgörande felbeslut.
Att reda ut detta i förväg skulle självfallet vara mycket positivt för er, och för det ofödda barnet.

Tack för svar. Jag är alltså helt hundra på att han är mannen i mitt liv. Det är inte där problemet är. Jag vill inte förändra honom, jag älskar honom djupt för den han är. Han går inte i terapi för att förändra sig som person utan det handlar om barnfrågan och hans rädslor. Om han bara hade kunnat komma över det finns det i nuläget inga större problem. Men, kärleken och längtan till ett framtida barn är trots min kärlek till honom än större.

Män kan ha lika stark barnlängtan som kvinnor.
Nej detta stämmer generellt inte. Inte alls lika stark och framförallt inte barnlängtan på motsvarande sätt, generellt inte barnlängtan av samma orsaker som kvinnor.
Detta är både genetiskt och biologiskt betingat.
Generellt och lite förenklat så vill män ligga, vill para sig, men har inte samma vilja och framförallt inte samma förmåga att ta hand om avkomman.
Det enklaste och allra tydligaste exemplet på denna uppenbara sanning är att män (fortfarande...) saknar förmåga att få sin avkomma att överleva,
män saknar förmåga att amma sin avkomma.

I de flesta fall som män säger att de har en barnlängtan, och i flera fall faktiskt lyckas övertyga både sig själva och sin omgivning om att de har en barnlängtan, så handlar det oftast om männens starka vilja och behov av att få känna sig älskade av kvinnan (och detta mycket för att få chansen att ligga, att para sig).

För att få vara älskad av sin kvinna så är det ett villkor, mannen måste, skaffa sig en vilja att få barn med henne, eller tom att skaffa sig själv en barnlängtan.

Men rent generellt och allra oftast är den bakomliggande drivkraften till detta alltså att mannen vill få känna sig älskad av kvinnan (och han vill para sig).

TS älskar säkert mannen, men vill också ha barn. Det ena utesluter inte det andra.
Där är vi överens.
Men hon har också skrivit att hon älskar tanken att få barn mer än hon älskar mannen.
Om du reflekterar lite över detta så tror jag att du också anser att hennes prioritering, att hon faktiskt älskar sin man mindre, kan få stor betydelse i framtiden, om de skulle ha en lång relation?

Om män säger nästan vad som helst till kvinnor för att behålla dem och få ligga, får de stå sitt kast.
Du har självfallet rätt. Männen får väl alltid stå sitt kast?
Men menar du då att kvinnan, som faktiskt älskar mannen mindre, inte har något ansvar för sina egna livsavgörande beslut?
Nu känner ju både hon och du till att män generellt är beredda uppfylla de villkor ni ställer upp för att få vara älskade, har inte hon och du, liksom alla kvinnor, då ett ansvar med denna kunskap som bakgrund?

Men denne man har inte det, antagligen för att han redan har två barn.
Både TS och mannen måste steppa upp och börja vara ärliga mot sig själva och varandra. De bör inte skaffa barn tillsammans, eftersom mannen inte vill. Detta kommer antagligen leda till att de går skilda vägar. Men det är ibland ett pris man får betala. Kärleken kan vara stark, men barnlängtan kan vara ännu starkare. 
Om allt detta är du och jag helt överens.

Detta gäller dessutom allra oftast alla män,
och det gäller både män och kvinnor rent generellt.

Kvinnor tycks ofta och generellt ha åsikten att män behöver steppa upp och skärpa sig, åtminstone i vissa frågor.
Men i verkligheten finns självfallet inget som helst belägg för att detta skulle kunna gälla bara det ena könet och inte det andra.
Om man bara är beredd ha sitt eget sinne åtminstone lite öppet så gäller det självfallet lika för båda könen.
Det finns generellt lika stora orsaker och anledningar, behovet är precis lika stort, för att kvinnor behöver steppa upp och skärpa sig, åtminstone i vissa frågor.
Den olika synen på detta ligger självfallet i hur inskränkt man är när man bara ser saken ur sin egen synvinkel, detta oavsett om man är kvinna eller man.

Han har inte sagt att han inte kunde bli pappa till mitt barn. Tvärtom. Han har sagt att han kan det och vill det men att han behövt tid. Tack för ditt svar oavsett och jag hoppas ju hela tiden på att han kommer att motbevisa de negativa svaren i denna tråd. Är säkert naiv. Kan bara inte sluta hoppas just nu. Idag ska han prata med terapeuten och efter det kanske jag kan sluta hoppas.

Jag vill ha barn men han vill vänta

Vet att det finns massor av såna här trådar och jag har nog läst allihop. Men jag behöver verkligen skriva av mig och få råd.

Han har 2 barn sen innan och jag har inga. När vi började träffas ville han inte ha fler och det höll på att ta slut redan i starten av förhållandet. Men han sa att han kanske skulle ändra sig och vi bokade till hos parterapeut på hans bevåg.

Tiden gick och vi har gått hos parterapeuten några gånger under 1 års tid. Han har gått från att inte vilja alls, till att vilja men inte veta när. Till att ge mig ett löfte om att vi ska börja försöka i november. Till att nu, inte längre vara säker på november och vilja skjuta på det nu.

Jag harställt ultimatum nu, försöka i november eller göra slut. Han säger göra slut, för att han inte kan ge mig förhoppningar mer. Samtidigt har han bokat in tid själv hos terapeuten och säger att november inte är uteslutet.

Vi mår båda såklart pissdåligt. Vi älskar varandra mycket och vill inte det här. Men han kan inte lova mig en dag då vi börjar försöka och jag fyller snart 31 år.
Vad ska jag göra. Håller på att gå sönder.

Är själv man och har varit i din sambos situtation. Jag hade 2 barn och hon inga. Jag var ett svin och gjorde allt för att förhala det hela. "Till våren"; "till hösten", "när huset är klart" etc etc etc. Det tog flera år men sedan tog det slut. Tyvärr var hon då för gammal för att få barn med någon annan. Skäms när jag tänker på det. Jag ville ha allt som det var, jag ville ha henne men inga fler barn. Kan sätta 1000 spänn på att din sambo tänker likadant.