Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-10-23 13:22:04 följande:
Könen är olika, men inte så olika som du påstår. Delvis olika prioriteringar ja, men bara delvis.
Fler kvinnor än män verkar ha stark barnlängtan. Men många män vill bevisligen ha barn, och alla kvinnor har inte barnlängtan.
Könsskillnader finns absolut, men de individuella variationerna är stora. Vi styrs nämligen inte bara av biologi. Då skulle vi fortfarande leva i grottor eller på savannen.
Om du menar att TS prioriteringar inte är viktigare än mannens, har du helt rätt. Men du antyder att TS inte älskar sin man tillräckligt om hon inte nöjer sig med ett barnlöst liv. Det är lite fult att skriva så, men det var kanske inte så du menade?
Vem som behöver steppa upp beror ju på vad det gäller. I det här fallet har TS varit öppen och ärlig med vad hon vill, medan mannen inte verkar ha varit lika ärlig. Han får bestämma sig. TS å sin sida måste sluta pressa honom samt sluta leva på hoppet.
Jag tycker att du och jag är överens i det mesta.
Men det är också uppenbart för mig, förhoppningsvis lika uppenbart för dig, att vi utgår från två väsentligt olika utgångspunkter.
Du utgår från din utgångspunkt, som grundar sig i ditt kvinnliga sätt att se på saken och i dina kvinnliga erfarenheter.
Medan jag utgår från min utgångspunkt, mitt manliga sätt och erfarenheter.
Min åsikt är både stark och väl grundad, det finns avgörande skillnader mellan könen och de två olika könen ser väsentligt olika på vad som är viktigast att prioritera i livet.
Detta har sina fullt naturliga förklaringar.
T ex att det ena könet har både förmåga och en medfödd drivkraft att ta hand om avkomman medan det andra könet saknar denna förmåga, och generellt saknar lika stark drivkraft för att ta hand om avkomman, detta är en så väsentlig skillnad så den går inte att förneka och den går inte att förminska.
Denna skillnad är bara att konstatera och att förhålla sig till.
Därmed har jag inte sagt något om någon värdering, inget om bra eller dåligt, inget om att det ena skulle vara mer rätt, mer eller mindre viktigt, än det andra.
Jag konstaterar bara rent faktabaserat att denna skillnad är betydande, den har betydelse, och den är viktig att acceptera att den faktiskt finns och är verklig.
För mänsklighetens fortlevnad är det självfallet extremt viktigt att ha förmåga att få avkomman att överleva, alltså att amma och ta hand om avkomman.
Vilket tyvärr i det moderna samhället inte alls framhålls som lika viktigt, inte belönas tillräckligt bra, så som det uppenbarligen har varit tidigare i evolutionen.
Men om det för mänskligheten är viktigt att ta få avkomman att överleva så är det självfallet en förutsättning att man först parar sig så att det blir någon avkomma...
Där finns ett annat problem i vårt moderna samhälle.
När kvinnan av naturliga skäl, t ex att redan hon är gravid, eller att hon är fullt upptagen med att få redan befintlig avkomma att överleva, så försvinner ofta och rent generellt kvinnlig lust att para sig med mannen, vilket ställer till ett onaturligt förhållande, en tydlig obalans, när samhället i dag av främst religiösa skäl, med giftermål etc (och en del andra moderna påfund...) har skapat att man och kvinna ska leva i tvåsamhet och vara varandra trogna.
Mannens lust är mycket stark, inte att vara otrogen, utan att para sig. Detta är ett naturligt och mänskligt behov.
När kvinnan inte längre har lust till detta så uppstår ofta allvarliga slitningar i de flesta äktenskap, som alltså har fullt naturliga förklaringar, som hänger samman med de mycket avgörande skillnaderna, nedärvda och djupt liggande, i manliga respektive kvinnliga prioriteringar.
Som kvinna kanske det är lätt att konstatera att det viktigaste är att föda barn och ta hand om avkomman. Detta är det viktigaste och rätt prioritering.
Detta är självfallet av största vikt för mänsklighetens överlevnad.
Men som man är det också lätt konstatera att om det ska bli någon avkomma att ta hand om så behöver man para sig. Detta är också en förutsättning för mänsklighetens överlevnad, och därför är denna lust, drift och behov så starkt. Därför är just detta, att para sig, det viktigaste och rätt prioritering för att mänskligheten ska kunna överleva.
Det skiljer generellt högst väsentligt mellan kvinnliga respektive manliga prioriteringar i livet. Inte bara lite och delvis, utan av naturliga orsaker finns väsentliga skillnader.
Nej, jag tycker inte att det finns bevis för att många män generellt vill ha barn. Jag tycker bevisen mer pekar på att många män får barn tillsammans med kvinnan för att mannen vill vara älskad, och för att han vill para sig (i dagens samhälle säger religion och annat att den mänskliga hannen enbart ska para sig med en kvinna). För att få vara älskad av den enda kvinnan, och få ligga, så måste mannen gå med på hennes ultimativa krav, att få barn tillsammans.
Ja, de individuella skillnaderna är stora. Inte enbart det biologiska styr.
Men min åsikt är att evolutionen och biologin har större betydelse än vad som ofta anses vara pk att erkänna i det moderna samhället, större betydelse än vad religionen vill erkänna. Och större betydelse än vad många av dagens kvinnor verkar vilja tro.
Jag vill inte påskina att ts inte tillräckligt mycket älskar sin man. Jag noterar bara att hon själv skriver att kärleken till barnlängtan är större än kärleken till mannen. Jag anser detta konstaterande kan komma ha betydelse i deras framtida gemensamma liv. Delar du inte den åsikten?
Om du tycker detta konstaterande är fult så får det stå för dig. Jag tycker att det mer handlar om omtanke.
Ts har steppat upp mer, prioriterat, gällande att vara tydlig.
Mannen har steppat upp mer, prioriterat, sin kärlek till henne.
Vilket sätt att steppa upp är rätt?
Vilken av dessa två olika prioriteringar är rätt och viktigast?
Min erfarenhet är att kvinnor ofta och generellt brukar prata om att kärleken är viktigast...
Men som sagt,
Jag tycker att du och jag är överens i det mesta.
