Jag vill ha barn men han vill vänta

Ja men med tanke på alla trådar som beskriver hur hemskt styv familjelivet är så är det nog sant.  

Statistiken visar ju också att dessa familjer har extremt lite chans att hålla ihop. Så för de flesta så blir det till och med omöjligt svårt

Han har två barn sedan innan. Han vill inte ha fler barn.
Men sannolikt älskar han dig och han vill vara älskad av dig. Och han vill ligga med dig.

Han vill inte ha fler barn. Han är klar med det där med barn.

Förmodligen var det lika, eller något liknande, också i hans förra relation.
Det var hans ex som ställde som ultimativt krav att de skulle ha barn tillsammans. Han kanske inte ville det alls lika mycket, men han ville vara älskad av henne, och han vill ligga.
Så de skaffade barn tillsammans, han gick med på det, för detta var hennes ultimativa krav.

Han vill inte ha fler barn. Men han älskar dig och vill vara tillsammans med dig.
Men han sliter hårt med konflikten med dig och med sig själv. 
Du ställer som ultimatum (uttalat eller icke uttalat, medvetet eller undermedvetet, ställer du ditt ultimatum) att om han vill att du ska älska honom, och om han vill ligga, så kräver du att ni ska skaffa barn tillsammans.
Detta trots att han inte vill skaffa fler barn.

Han älskar dig, han vill vara tillsammans med dig, han vill vara älskad av dig, och han vill ligga med dig.
Men han vill inte ha fler barn.

Han är man, du är kvinna.
Ni är av motsatta kön.
Motsatta kön ha allra oftast helt olika prioriteringar i livet.

Någon som har fler tankar? Ingen som tycker jag bör ge honom lite mer tid?

Han säger fortfarande att han vill och att han vet att vi kommer komma dit inom mindre än ett år men att han behöver jobba på att komma över sina rädslor först. Rädslor relaterade till tidigare erfarenheter. Han har själv bokat in tid till terapi och hoppas att han ska ändra sig så att vi kan få en framtid ihop.

Ska jag verkligen bara ge upp nu?

Du älskar tanken på att få barn.
Älskar du den tanken mer än vad du älskar honom?

Är du säker på att du har valt rätt man som pappa till ditt/dina barn?
Är du säker på ditt livsavgörande val som kommer utgöra en stor del av resten av ditt liv?
Har du verkligen gjort ett medvetet val när det gäller ditt val av man?

Eller är det mest din omåttligt starka barnlängtan som gör att du vill ha barn med den här mannen?

I nuläget är ni inte överens om hur ert liv tillsammans ska se ut. Ni har uppenbarligen helt olika prioriteringar.

Om han befinner sig i denna situationen, där han behöver hjälp av terapeut, hur kommer framtiden se ut? Hans grundläggande personliga egenskaper kommer självfallet inte att genomgå någon betydande förändring. Han kommer sannolikt fortsätta vara samma man och samma person även i framtiden.

Ett mycket vanligt och generellt misstag som kvinnor väldigt ofta gör är att tillåta sig själva inbilla sig att de förmår ändra på mannen.
Detta är nästan alltid detsamma som att att välja att medvetet lura sig själv för att uppnå sina egna mål.
Men rent generellt gäller att det kommer inte att bli bättre sen.

Du behöver vara fullkomligt säker, din kärlek måste vara gränslöst stark och djup till denna mannen, och du måste rent av vara fruktansvärt motiverad och säker på dina egna känslor för att dela resten av ditt liv med denna mannen.

Tänkt på att det är många kvinnor som går i sin egen fälla.
Kvinnor kärlek till tanken på att skaffa barn, er barnlängan, är så stor så ni glömmer vilket livsavgörande beslut ni fattar när ni väljer vilken man som ska vara pappa till era barn.
Hos många kvinnor är kärleken till tanken på barn mycket starkare än kärleken till mannen. Detta kan nog ofta vara omedvetet och bara undermedvetet.
Vilket leder fram till att valet av man inte alltid blir helt lyckat vilket i sin tur, förr eller senare, leder till någon typ av livskris, ofta skilsmässa.

Du ansvarar helt och hållet för ditt eget val av man.
Och det är du som för all framtid får ta ansvar för konsekvenserna av ditt beslut.

Han vill inte alls ha barn. han bara säger det för att få dig att stanna och hoppas att du ska glömma bort eller bli för gammal för barn så att han slipper.

Så om barn är viktigt för dig så får du söka vidare och hitta någon som vill detsamma. Annars kan ni leva ett gott liv utan gemensamma barn.

Men han vill inte ha barn. Ville han det skulle ni redan ha barn eller barn på väg. 

Tack för svar. Jag är alltså helt hundra på att han är mannen i mitt liv. Det är inte där problemet är. Jag vill inte förändra honom, jag älskar honom djupt för den han är. Han går inte i terapi för att förändra sig som person utan det handlar om barnfrågan och hans rädslor. Om han bara hade kunnat komma över det finns det i nuläget inga större problem. Men, kärleken och längtan till ett framtida barn är trots min kärlek till honom än större.

Du har alltså levt i två år med en man som du önskar ska bli någon han från början sa att han inte kunde bli. Förstår att du tycker det är svårt att lämna efter att ha hoppats och investerat så mycket av dig i honom. Men kanske det är dags att ta en paus och investera i dig och dina drömmar? Detta för bådas skull, det är inte så kärleksfullt att kräva saker i ett förhållande. Har man en gräns så håller man fast vid den och försöker inte ändra den andra. Finns ju en stor risk att det inte kommer funka även sedan när du får din vilja igenom. Lämna och skaffa familj med en man som vill det lika mycket som du, annars kommer du känna dig ensam under dit föräldraskap. ❤️ 

Jag tycker att du bekräftar mina farhågor.

"kärleken och längtan till ett framtida barn är trots min kärlek till honom än större"

Din kärlek till tanken att få barn är än större än kärleken till mannen.

Detta uppfattar jag som att du inte älskar mannen, inte i den omfattning som krävs för att dela framtiden tillsammans.
Din största kärlek är kärleken till att få barn, denna din kärlek är än större än kärleken till mannen.

Om du verkligen älskade den här mannen så skulle du självfallet respektera att han inte vill ha fler barn. Din äkta kärlek skulle i så fall övertrumfa din barnlängtan.
Han har redan två barn. Om din kärlek till mannen skulle vara stark så skulle du respektera att han är färdig med barn.

Jag tror att han kommer bli olycklig om han går med på att skaffa barn för din skull.
Självfallet leder hans olycka då fram till att er relation kommer att bli olycklig, när förälskelsen har lagt sig och när det blir uppenbart för er båda att kärleken till mannen kommer avta eller upphöra helt när du fått ditt älskade barn.
När din verkliga kärlek har blivit uppfylld, din längtan att få barn har blivit uppfylld, så kommer din man att bli fruktansvärt olycklig när han inte längre känner att du älskar honom och att du inte längre vill ligga.
Din kärlek kommer avta och din sexuella lust kommer förmodligen försvinna sedan du har fått din äkta längtan uppfylld. Så som för så många kvinnor.

(Sedan att så många kvinnor rent generellt kan skylla allt detta på mannen, det är en helt annan historia...).

Han har inte sagt att han inte kunde bli pappa till mitt barn. Tvärtom. Han har sagt att han kan det och vill det men att han behövt tid. Tack för ditt svar oavsett och jag hoppas ju hela tiden på att han kommer att motbevisa de negativa svaren i denna tråd. Är säkert naiv. Kan bara inte sluta hoppas just nu. Idag ska han prata med terapeuten och efter det kanske jag kan sluta hoppas.

Din man vill egentligen inte ha fler barn. Han är nöjd med två.

Samtidigt vill han inte förlora dig. Därav hela karusellen med att han ska ändra sig och bara känner rädsla.

Jag förstår att detta inte är vad du vill läsa, men för en utomstående är det tydligt. Först sade han till dig att han inte ville ha fler barn. När du var på väg bort, sade han plötsligt att han kanske kunde ändra sig. Sen dess har han krånglat och förhalat. Detta är inte för att han är osäker, utan för att han egentligen inte vill. Annars hade han velat vänta ett tag, tills ni var mer säkra på varandra, och sen kört på. Inte hållit på och velat som nu. 

Är barn viktigare för dig än denne man, slösar du din tid. Visst kan du göra dig gravid med honom, han skulle förhoppningsvis ta sitt ansvar. Men du skulle förmodligen vara ensam om babylyckan. Du skulle bli besviken över att han inte var så engagerad. Och skulle det vara rätt mot barnet?