Anonym (Män och kvinnor är av motsatta kön) skrev 2024-10-24 19:36:48 följande:
Detta inlägg ger mig en annan syn och jag har försökt sortera ut det som framförallt ger mig en annan bild av din och er problematik.
För mig är det uppenbart eller åtminstone mycket möjligt att han vill vänta med ett barn för din skull, och kanske allra mest för det ofödda barnets skull.
Jag tycker absolut att det finns tecken som tyder på att du bör vänta med att skaffa barn.
Det verkar ju vara uppenbart att du och ni båda har en del problematik.
Så som du beskriver saker i dina inlägg finns det problematik och dåligt mående både hos dig själv, hos honom och därmed också i er relation.
Om detta stämmer så bör ni ju inte sätta ett barn till världen i den här situationen. Om det stämmer så finns det ju risk för att barnet inte kommer till en miljö och en familj som är bra för det barnet.
Om er situation är sådan så tycker jag att det är mycket klokt av din man att han vill vänta. Jag tycker att du borde tänka över allt detta noga, och respektera att han vill vänta.
Om inte annat så borde du tänka igenom allt för att säkerställa att barnet faktiskt ska få komma till en värld där allt är så bra som möjligt för barnet.
För detta krävs åtminstone och självfallet den grundförutsättningen att mamman inte har dåligt mående.
Om du älskar honom så mycket så borde du respektera hans vilja.
Om han älskar dig så mycket så finns det säkert kärlek bakom hans vilja att vänta med barn.
Ni bör vänta. Eller att helt avstå om ni båda har problematik och/eller om någon av er, eller båda, har dåligt mående.
Du bör i första hand tänka på barnets bästa.
Barnets bästa är självfallet mycket viktigare än din egen starka barnlängtan.
Förstår hur du tänker. Jag står verkligen och velar nu och funderar över hur jag och vi ska göra. Jag har mått dåligt men mår mycket bättre nu och det är därför jag inte ser några hinder. Men det har ju inte gått så lång tid och jag kan förstå rent logiskt att han vill vänta lite för att se att vi klarar av det och är helt redo.
Jag lutar mer nu åt att jag kan tänka mig att vänta. Men problemet är att han nu inte vill ge en tidsram, vilket jag förstår. Också att jag inte vet om jag helt kan lita på att han kommer komma till skott så att det verkligen sker? Hade jag känt mig helt säker hade jag kunnat vänta in honom. Han är för viktig och det är egentligen bara han som jag vill ha som pappa till mitt barn ju.
Jag tror eller snarare vet att min längtan och drift är så stark nu att det bara är så svårt mentalt och även kroppsligt på nåt sätt, att vänta. Hade jag kunnat pausa den biologiska driften ett tag hade jag gjort det. Barnets och de befintliga barnens bästa är såklart viktigast.
