• Katt3rna

    Jag vill ha barn men han vill vänta

    Vet att det finns massor av såna här trådar och jag har nog läst allihop. Men jag behöver verkligen skriva av mig och få råd.

    Han har 2 barn sen innan och jag har inga. När vi började träffas ville han inte ha fler och det höll på att ta slut redan i starten av förhållandet. Men han sa att han kanske skulle ändra sig och vi bokade till hos parterapeut på hans bevåg.

    Tiden gick och vi har gått hos parterapeuten några gånger under 1 års tid. Han har gått från att inte vilja alls, till att vilja men inte veta när. Till att ge mig ett löfte om att vi ska börja försöka i november. Till att nu, inte längre vara säker på november och vilja skjuta på det nu.

    Jag harställt ultimatum nu, försöka i november eller göra slut. Han säger göra slut, för att han inte kan ge mig förhoppningar mer. Samtidigt har han bokat in tid själv hos terapeuten och säger att november inte är uteslutet.

    Vi mår båda såklart pissdåligt. Vi älskar varandra mycket och vill inte det här. Men han kan inte lova mig en dag då vi börjar försöka och jag fyller snart 31 år.
    Vad ska jag göra. Håller på att gå sönder.

  • Svar på tråden Jag vill ha barn men han vill vänta
  • Anonym (F)

    Jag tycker ni varit tillsammans alldeles för kort tid för att redan skaffa barn. Detta mest med tanke på att han har 2 barn. Hur länge har ni bott tillsammans även med barnen? Hur fungerar era relationer? Hur länge sedan är det han separerade från sina barns mamma? Hur fungerar samarbetet med henne? 
    Det tar lång tid för att "landa" i en bonusfamilj, 5 år tror jag forskningen säger.
    Han och även du behöver tänka på de barnen som redan finns. Skaffar man fler barn alltför snabbt i en bonusfamilj är risken stor att det blir ytterligare en separation vilket verkligen är olyckligt för alla och i synnerhet för de "första" barnen som redan varit med om en separation innan.

  • Katt3rna
    Anonym (F) skrev 2024-10-23 20:32:58 följande:

    Jag tycker ni varit tillsammans alldeles för kort tid för att redan skaffa barn. Detta mest med tanke på att han har 2 barn. Hur länge har ni bott tillsammans även med barnen? Hur fungerar era relationer? Hur länge sedan är det han separerade från sina barns mamma? Hur fungerar samarbetet med henne? 
    Det tar lång tid för att "landa" i en bonusfamilj, 5 år tror jag forskningen säger.
    Han och även du behöver tänka på de barnen som redan finns. Skaffar man fler barn alltför snabbt i en bonusfamilj är risken stor att det blir ytterligare en separation vilket verkligen är olyckligt för alla och i synnerhet för de "första" barnen som redan varit med om en separation innan.


    Tack för svar. Hans oro handlar om barnen och att det inte ska hålla mellan oss. Jag har egentligen inte behov av att skaffa barn nu nu nu, utan mer att veta att det kommer bli av om en inte alltför lång framtid. Och eftersom det inte varit självklart från hans håll från början har jag nog pushat för att jag ska få det svart på vitt att han verkligen kommer vilja det och genomföra det med mig.
  • Katt3rna
    Katt3rna skrev 2024-10-23 21:12:56 följande:
    Tack för svar. Hans oro handlar om barnen och att det inte ska hålla mellan oss. Jag har egentligen inte behov av att skaffa barn nu nu nu, utan mer att veta att det kommer bli av om en inte alltför lång framtid. Och eftersom det inte varit självklart från hans håll från början har jag nog pushat för att jag ska få det svart på vitt att han verkligen kommer vilja det och genomföra det med mig.
    Vi har bott ihop 1.5 år. Funkar väldigt bra med barnen, de gillade mig från första stund. Samarbetet med mamman är bra.
    Anonym (F) skrev 2024-10-23 20:32:58 följande:

    Jag tycker ni varit tillsammans alldeles för kort tid för att redan skaffa barn. Detta mest med tanke på att han har 2 barn. Hur länge har ni bott tillsammans även med barnen? Hur fungerar era relationer? Hur länge sedan är det han separerade från sina barns mamma? Hur fungerar samarbetet med henne? 
    Det tar lång tid för att "landa" i en bonusfamilj, 5 år tror jag forskningen säger.
    Han och även du behöver tänka på de barnen som redan finns. Skaffar man fler barn alltför snabbt i en bonusfamilj är risken stor att det blir ytterligare en separation vilket verkligen är olyckligt för alla och i synnerhet för de "första" barnen som redan varit med om en separation innan.


    med mig.
    Vi har bott ihop 1.5 år. Funkar väldigt bra med barnen, de gillade mig från första stund. Samarbetet med mamman är mycket bra. Tror det är 6 år sen eller något de separerade. Hon har ny man och egen bonusfamilj.
  • Katt3rna
    Anonym (Far till tre) skrev 2024-10-23 14:12:55 följande:

    Jag och min sambo hade liknande situation 

    Jag hade redan två barn , minsta fyra år när vi träffades och hon hade inga. Jag ville inte ha fler barn om jag fritt fick bestämma, men fatta att jag inte kan gislanhålla en annan människa pga det så att säga. 

    Det gick 7år innan vi till slut skaffa barn , då var jag 42 år idag är jag 46 och sonen vi fick är idag 4,5år. Det framgår inte hur gammal din man är och varför han inte vill ha fler barn, jobbar du skift eller saknar du körkort som gör att han redan vet nu att mycket slitgöra landar på honom och har man redan varit ensamstående med barn är man riktigt utsliten på den biten, eller så var det för mig i alla fall. 

    I mitt fall var det enkelt, jag ställde krav, du får ta körkort och byta jobb om jag skall orkar en gång till, om inte får du leta upp en annann man att skaffa barn med. Det låter kanske hårt men jag var ärlig mot oss båda.

    Hon tog körkort, jobbet blev dock inte som vi tänkt, pga pandemin och inflationen var det inte läge att sätta sig i skolbänken och familjens ekonomi fick gå före min bekvämlighet. 

    Det är skillnad på första barnet och om man gått ignom det två gånger innan det måste man förstå, inte för alla men för mig var det så.
    Samtidigt är det det roligaste jag varit med om, man njuter mycket mer när man är lite äldre eller kanske pga av att man vet hur snabbt de blir stora, jag njuter och tar tillvara på tiden med min sladdis för man vet att hux flux är de "för stora" 


    Han får nog lägga korten på bordet för det han gör nu är inte shyyst mot någon av er. Livet är "on hold  när en sådan sak ligger och gnagar i bakgrunden.

    Lycka till


    Hur känns det att du tog beslutet att skaffa barn trots att du egentligen inte ville ha fler barn? Hur kom det sig att du tog det beslutet? 

    Jag har utbildning, fast jobb och körkort. Det har varit lite struligt tiden efter examen med jobb och framför allt mitt mående då som inte var på topp. Så från början handlade det från hans sida om att jag skulle vara mer trygg och må bättre. Nu säger han att det handlar om de befintliga barnen, att han vill vara säker på att han gör det bästa för dem samt oro för att vi ska separera efter att barnen fötts.

    Han säger fortfarande att han vill. Även om vi gör slut och jag flyttar så säger han fortfarande att han vill och att han vet att vi kommer komma dit. Att han har en känsla av det och att hans känsla är att det hade varit så fint att bli pappa på nytt. Men han behöver först komma över sina rädslor.

    Jag förstår alla som säger att jag borde lämna och som inte tror på honom. Men jag tror på honom. Det är det som gör det så svårt. Han har många gånger och senast igår sett mig rakt i ögonen med tårar i ögonen och sagt att han vill ha barn med mig och aldrig skulle föra mig bakom ljuset.

    Men han kan inte lova NÄR. Men han säger att han vill inom ett år för att han inte heller vill bli för gammal. Samtidigt säger han att han inte vill hålla mig mer och är införstådd med och tycker det är vettigt att vi gör slut, även fast det, som han sa "är det jobbigaste jag varit med om sen pappa dog"

    Men fattar ni hur svårt det är att ta beslutet att lämna honom när han säger allt detta?

    Jag älskar honom så mycket så det är inte sant och han älskar mig lika mycket. Jag vill inte tvinga honom till något och jag vill verkligen verkligen leva mitt liv med honom.

    Jag vet fan inte vad jag ska göra.
  • Anonym (Män och kvinnor är av motsatta kön)
    Katt3rna skrev 2024-10-24 18:49:34 följande:
    Det har varit lite struligt ... framför allt mitt mående

    ...från början handlade det från hans sida om att jag skulle vara mer trygg och må bättre. 

    Jag älskar honom så mycket så det är inte sant och han älskar mig lika mycket
    Detta inlägg ger mig en annan syn och jag har försökt sortera ut det som framförallt ger mig en annan bild av din och er problematik. 

    För mig är det uppenbart eller åtminstone mycket möjligt att han vill vänta med ett barn för din skull, och kanske allra mest för det ofödda barnets skull.

    Jag tycker absolut att det finns tecken som tyder på att du bör vänta med att skaffa barn.

    Det verkar ju vara uppenbart att du och ni båda har en del problematik.
    Så som du beskriver saker i dina inlägg finns det problematik och dåligt mående både hos dig själv, hos honom och därmed också i er relation.

    Om detta stämmer så bör ni ju inte sätta ett barn till världen i den här situationen. Om det stämmer så finns det ju risk för att barnet inte kommer till en miljö och en familj som är bra för det barnet. 

    Om er situation är sådan så tycker jag att det är mycket klokt av din man att han vill vänta. Jag tycker att du borde tänka över allt detta noga, och respektera att han vill vänta.
    Om inte annat så borde du tänka igenom allt för att säkerställa att barnet faktiskt ska få komma till en värld där allt är så bra som möjligt för barnet.
    För detta krävs åtminstone och självfallet den grundförutsättningen att mamman inte har dåligt mående.

    Om du älskar honom så mycket så borde du respektera hans vilja.
    Om han älskar dig så mycket så finns det säkert kärlek bakom hans vilja att vänta med barn.

    Ni bör vänta. Eller att helt avstå om ni båda har problematik och/eller om någon av er, eller båda, har dåligt mående.

    Du bör i första hand tänka på barnets bästa. 
    Barnets bästa är självfallet mycket viktigare än din egen starka barnlängtan.
  • Anonym (J)
    Katt3rna skrev 2024-10-22 17:02:48 följande:
    Lite mer än 2 år
    Det är ju inte ens länge, kan förstå honom 
  • Katt3rna
    Katt3rna skrev 2024-10-22 08:55:39 följande:
    Jag vill ha barn men han vill vänta

    Vet att det finns massor av såna här trådar och jag har nog läst allihop. Men jag behöver verkligen skriva av mig och få råd.

    Han har 2 barn sen innan och jag har inga. När vi började träffas ville han inte ha fler och det höll på att ta slut redan i starten av förhållandet. Men han sa att han kanske skulle ändra sig och vi bokade till hos parterapeut på hans bevåg.

    Tiden gick och vi har gått hos parterapeuten några gånger under 1 års tid. Han har gått från att inte vilja alls, till att vilja men inte veta när. Till att ge mig ett löfte om att vi ska börja försöka i november. Till att nu, inte längre vara säker på november och vilja skjuta på det nu.

    Jag harställt ultimatum nu, försöka i november eller göra slut. Han säger göra slut, för att han inte kan ge mig förhoppningar mer. Samtidigt har han bokat in tid själv hos terapeuten och säger att november inte är uteslutet.

    Vi mår båda såklart pissdåligt. Vi älskar varandra mycket och vill inte det här. Men han kan inte lova mig en dag då vi börjar försöka och jag fyller snart 31 år.
    Vad ska jag göra. Håller på att gå sönder.


    Anonym (J) skrev 2024-10-24 19:44:29 följande:
    Det är ju inte ens länge, kan förstå honom 
    Nej det är inte länge. Det som är problemet är att han inte ville ha fler barn när vi träffades och därför har vi behövt fundera mycket på om det funkar. Man måste ju ändå vilja samma om en så stor sak så tycker det är rimligt att prata om det tidigt. Sen kanske det inte är rimligt att skaffa barn så tidigt, vad vet jag. Men vi är ändå 30 och 45 år gamla så vi har inte all tid i världen. Och som jag nämnt tidigare, så handlar det mest om att jag behöver veta att han verkligen vill.
  • Anonym (Män och kvinnor är av motsatta kön)
    Katt3rna skrev 2024-10-24 20:02:25 följande:
    Anonym (J) skrev 2024-10-24 19:44:29 följande:
    Det är ju inte ens länge, kan förstå honom 
    Nej det är inte länge. Det som är problemet är att han inte ville ha fler barn när vi träffades och därför har vi behövt fundera mycket på om det funkar. Man måste ju ändå vilja samma om en så stor sak så tycker det är rimligt att prata om det tidigt. Sen kanske det inte är rimligt att skaffa barn så tidigt, vad vet jag. Men vi är ändå 30 och 45 år gamla så vi har inte all tid i världen. Och som jag nämnt tidigare, så handlar det mest om att jag behöver veta att han verkligen vill.
    Ni bör vänta.
    Eller att helt avstå om ni båda har problematik och/eller om någon av er, eller båda, har dåligt mående.


    Du bör i första hand tänka på barnets bästa. 
    Barnets bästa är självfallet mycket viktigare än din egen starka barnlängtan.
  • Anonym (J)
    Katt3rna skrev 2024-10-24 20:02:25 följande:
    Anonym (J) skrev 2024-10-24 19:44:29 följande:
    Det är ju inte ens länge, kan förstå honom 
    Nej det är inte länge. Det som är problemet är att han inte ville ha fler barn när vi träffades och därför har vi behövt fundera mycket på om det funkar. Man måste ju ändå vilja samma om en så stor sak så tycker det är rimligt att prata om det tidigt. Sen kanske det inte är rimligt att skaffa barn så tidigt, vad vet jag. Men vi är ändå 30 och 45 år gamla så vi har inte all tid i världen. Och som jag nämnt tidigare, så handlar det mest om att jag behöver veta att han verkligen vill.
    Aha. Men om han inte ville från början känns det som att det kanske kan vara att han tvekar /inte vill fortfarande? 
  • Anonym (J)

    Menar om du har vetat att han inte vill så kanske du tyvärr behöver hitta någon annan 

Svar på tråden Jag vill ha barn men han vill vänta