• Katt3rna

    Jag vill ha barn men han vill vänta

    Vet att det finns massor av såna här trådar och jag har nog läst allihop. Men jag behöver verkligen skriva av mig och få råd.

    Han har 2 barn sen innan och jag har inga. När vi började träffas ville han inte ha fler och det höll på att ta slut redan i starten av förhållandet. Men han sa att han kanske skulle ändra sig och vi bokade till hos parterapeut på hans bevåg.

    Tiden gick och vi har gått hos parterapeuten några gånger under 1 års tid. Han har gått från att inte vilja alls, till att vilja men inte veta när. Till att ge mig ett löfte om att vi ska börja försöka i november. Till att nu, inte längre vara säker på november och vilja skjuta på det nu.

    Jag harställt ultimatum nu, försöka i november eller göra slut. Han säger göra slut, för att han inte kan ge mig förhoppningar mer. Samtidigt har han bokat in tid själv hos terapeuten och säger att november inte är uteslutet.

    Vi mår båda såklart pissdåligt. Vi älskar varandra mycket och vill inte det här. Men han kan inte lova mig en dag då vi börjar försöka och jag fyller snart 31 år.
    Vad ska jag göra. Håller på att gå sönder.

  • Svar på tråden Jag vill ha barn men han vill vänta
  • Katt3rna
    Anonym (a) skrev 2024-10-22 16:47:19 följande:

    hur länge har ni varit ihop?


    Lite mer än 2 år
  • Katt3rna
    Tow2Mater skrev 2024-10-22 13:53:47 följande:

    Vänta till sista dagen i november.


    Funderar på det 
  • Katt3rna
    Anonym (silje) skrev 2024-10-22 13:57:06 följande:

    Jag skulle göra slut. Varför vänta till sista november? Han lär fortsätta att hålla dig på halster. Han kanske inte förstår det själv, men det är en härskarteknik som gynnar honom. 

    Det kommer göra ont hur det än tar slut och när det än sker. Flytta ut, ta en veckas semester och gråt ut. Du har gott om tid i livet att hitta en ny man som vill ha familj. 


    Har i princip gjort slut men vill ändå vänta tills han ska prata med terapeuten. Han fick tid imorgon och han hoppas på att bena ut vad som gör att han tvekar och att det ska blir bra. Förstår hur du tänker och jag blir arg emellanåt och säger att han slösat och slösar min tid. Han håller med om att det inte är rätt mot mig.

    Det är så svårt att gå, när han gång på gång säger att han är säker på att han vill och att det inte är viljan som är problemet. Han har öppnat upp om vissa rädslor och hinder som han ser... jag vet inte vad jag vill komma med detta. Har bara fortfarande hoppet uppe. Han har trots allt kommit en bra bit på vägen under detta är, från att inte vilja till att faktiskt vilja. Om det nu är sant. Men det känns som det, ibland.
  • Katt3rna
    Jårdi skrev 2024-10-22 19:48:37 följande:

    jag tänker att  ni har inte varit ihop så länge och det finns redan en stor press kring att skaffa barn, vilja ha löften, ställa ultimatum osv. Fattar att du vill veta, och fattar om du går vidare för att han Inte ger tydliga svar. Men ni har varit tillsammans ganska kort. Det låter när man läser som att han nog inte vill ha barn men vill ha kvar dig. 


    Möjligt. Jag förstår bara inte varför man vill ha kvar någon som man ändå inte har samma mål som och en framtid med. Det kommer ju ändå ta slut förr eller senare då. Och jag har vart extremt tydlig från första början. Varför plåga sig igenom 2 år? Varför säga att man vill ha barn om man inte vill det? Han hade ju kunnat satsa på någon utan barnlängtan och sluppit det dramat. Du kan ha helt rätt och det är det som är så svårt för mig att förstå i det här, varför han skulle göra så, vad han skulle vinna på det. 
  • Katt3rna
    Någon som har fler tankar? Ingen som tycker jag bör ge honom lite mer tid?

    Han säger fortfarande att han vill och att han vet att vi kommer komma dit inom mindre än ett år men att han behöver jobba på att komma över sina rädslor först. Rädslor relaterade till tidigare erfarenheter. Han har själv bokat in tid till terapi och hoppas att han ska ändra sig så att vi kan få en framtid ihop.

    Ska jag verkligen bara ge upp nu?
  • Katt3rna
    Anonym (Män och kvinnor är av motsatta kön) skrev 2024-10-23 08:39:30 följande:
    Du älskar tanken på att få barn.
    Älskar du den tanken mer än vad du älskar honom?

    Är du säker på att du har valt rätt man som pappa till ditt/dina barn?
    Är du säker på ditt livsavgörande val som kommer utgöra en stor del av resten av ditt liv?
    Har du verkligen gjort ett medvetet val när det gäller ditt val av man?

    Eller är det mest din omåttligt starka barnlängtan som gör att du vill ha barn med den här mannen?

    I nuläget är ni inte överens om hur ert liv tillsammans ska se ut. Ni har uppenbarligen helt olika prioriteringar.

    Om han befinner sig i denna situationen, där han behöver hjälp av terapeut, hur kommer framtiden se ut? Hans grundläggande personliga egenskaper kommer självfallet inte att genomgå någon betydande förändring. Han kommer sannolikt fortsätta vara samma man och samma person även i framtiden.

    Ett mycket vanligt och generellt misstag som kvinnor väldigt ofta gör är att tillåta sig själva inbilla sig att de förmår ändra på mannen.
    Detta är nästan alltid detsamma som att att välja att medvetet lura sig själv för att uppnå sina egna mål.
    Men rent generellt gäller att det kommer inte att bli bättre sen.

    Du behöver vara fullkomligt säker, din kärlek måste vara gränslöst stark och djup till denna mannen, och du måste rent av vara fruktansvärt motiverad och säker på dina egna känslor för att dela resten av ditt liv med denna mannen.

    Tänkt på att det är många kvinnor som går i sin egen fälla.
    Kvinnor kärlek till tanken på att skaffa barn, er barnlängan, är så stor så ni glömmer vilket livsavgörande beslut ni fattar när ni väljer vilken man som ska vara pappa till era barn.
    Hos många kvinnor är kärleken till tanken på barn mycket starkare än kärleken till mannen. Detta kan nog ofta vara omedvetet och bara undermedvetet.
    Vilket leder fram till att valet av man inte alltid blir helt lyckat vilket i sin tur, förr eller senare, leder till någon typ av livskris, ofta skilsmässa.

    Du ansvarar helt och hållet för ditt eget val av man.
    Och det är du som för all framtid får ta ansvar för konsekvenserna av ditt beslut.
    Tack för svar. Jag är alltså helt hundra på att han är mannen i mitt liv. Det är inte där problemet är. Jag vill inte förändra honom, jag älskar honom djupt för den han är. Han går inte i terapi för att förändra sig som person utan det handlar om barnfrågan och hans rädslor. Om han bara hade kunnat komma över det finns det i nuläget inga större problem. Men, kärleken och längtan till ett framtida barn är trots min kärlek till honom än större.
  • Katt3rna
    Anonym (Lämna) skrev 2024-10-23 08:55:29 följande:

    Du har alltså levt i två år med en man som du önskar ska bli någon han från början sa att han inte kunde bli. Förstår att du tycker det är svårt att lämna efter att ha hoppats och investerat så mycket av dig i honom. Men kanske det är dags att ta en paus och investera i dig och dina drömmar? Detta för bådas skull, det är inte så kärleksfullt att kräva saker i ett förhållande. Har man en gräns så håller man fast vid den och försöker inte ändra den andra. Finns ju en stor risk att det inte kommer funka även sedan när du får din vilja igenom. Lämna och skaffa familj med en man som vill det lika mycket som du, annars kommer du känna dig ensam under dit föräldraskap. ❤️ 


    Han har inte sagt att han inte kunde bli pappa till mitt barn. Tvärtom. Han har sagt att han kan det och vill det men att han behövt tid. Tack för ditt svar oavsett och jag hoppas ju hela tiden på att han kommer att motbevisa de negativa svaren i denna tråd. Är säkert naiv. Kan bara inte sluta hoppas just nu. Idag ska han prata med terapeuten och efter det kanske jag kan sluta hoppas.
  • Katt3rna
    Katt3rna skrev 2024-10-22 08:55:39 följande:
    Jag vill ha barn men han vill vänta

    Vet att det finns massor av såna här trådar och jag har nog läst allihop. Men jag behöver verkligen skriva av mig och få råd.

    Han har 2 barn sen innan och jag har inga. När vi började träffas ville han inte ha fler och det höll på att ta slut redan i starten av förhållandet. Men han sa att han kanske skulle ändra sig och vi bokade till hos parterapeut på hans bevåg.

    Tiden gick och vi har gått hos parterapeuten några gånger under 1 års tid. Han har gått från att inte vilja alls, till att vilja men inte veta när. Till att ge mig ett löfte om att vi ska börja försöka i november. Till att nu, inte längre vara säker på november och vilja skjuta på det nu.

    Jag harställt ultimatum nu, försöka i november eller göra slut. Han säger göra slut, för att han inte kan ge mig förhoppningar mer. Samtidigt har han bokat in tid själv hos terapeuten och säger att november inte är uteslutet.

    Vi mår båda såklart pissdåligt. Vi älskar varandra mycket och vill inte det här. Men han kan inte lova mig en dag då vi börjar försöka och jag fyller snart 31 år.
    Vad ska jag göra. Håller på att gå sönder.


    Det här är hemskt. Nyss satt vi och drömde oss bort till större boenden ihop för att vi skulle bli fler. Nu sitter jag själv och kollar lägenheter för att flytta iväg. Gråter oavbrutet. Han står fast vid att han menat varje ord om att han vill ha barn med mig i framtiden men ändå så går det inte. 
  • Katt3rna
    Anonym (F) skrev 2024-10-23 20:32:58 följande:

    Jag tycker ni varit tillsammans alldeles för kort tid för att redan skaffa barn. Detta mest med tanke på att han har 2 barn. Hur länge har ni bott tillsammans även med barnen? Hur fungerar era relationer? Hur länge sedan är det han separerade från sina barns mamma? Hur fungerar samarbetet med henne? 
    Det tar lång tid för att "landa" i en bonusfamilj, 5 år tror jag forskningen säger.
    Han och även du behöver tänka på de barnen som redan finns. Skaffar man fler barn alltför snabbt i en bonusfamilj är risken stor att det blir ytterligare en separation vilket verkligen är olyckligt för alla och i synnerhet för de "första" barnen som redan varit med om en separation innan.


    Tack för svar. Hans oro handlar om barnen och att det inte ska hålla mellan oss. Jag har egentligen inte behov av att skaffa barn nu nu nu, utan mer att veta att det kommer bli av om en inte alltför lång framtid. Och eftersom det inte varit självklart från hans håll från början har jag nog pushat för att jag ska få det svart på vitt att han verkligen kommer vilja det och genomföra det med mig.
Svar på tråden Jag vill ha barn men han vill vänta