Anonym (Frustrerad) skrev 2024-10-17 12:59:26 följande:
Vi sviker våra barn redan i förskolan.
Hela samhället är upp och ner.
Vi släcker bränder istället för att se till att det inte blir några.
Redan I förskolan kan man se vilka barn som behöver mer insatser för att det ska gå bra för dem. Men ekonomin gör att vi drar ner på personal, gör större grupper, inkluderar mera.
I skolan är det stora klasser och många barn kommer ikläm, de uppnår inte målen, de får inte sina behov tillgodosedda. Lärare går på knäna för att kanske lyckas lära ut till någon som har resursen till att ta till sig kunskapen och inte bara överleva.
Många barn blir hemmasittare för att vi har ett skolsystem som svajar, skulden är såklart föräldrarnas. (Ironi) eller den stackars läraren som har 30 elever varav 12 har handlingsplan , 3 har åtgärdsprogram och 7 säger ingenting.
Men blir vi förvånade när ungdomarna hamnar snett, inte ens då får de hjälp förrän det börjat brinna.
När ska vi vakna och satsa på våra förskolebarn, bygga trygga glada elever som har möjlighet att växa, trygga ungdomar med framtidstro?
Vi sitter allihopa och tittar på. , skyller på föräldrar, lärare, pedagoger osv.
Gör något istället.
Håller helt och hållet med dig i allt du skriver. Frågan är bara hur man kommer åt det så länge politiker och kommuner inte ser detta och agerar utifrån detta i sina budgetplaneringar.
Även själva skolplanen och betygssystemet är helt åt fanders, och skapar stora svårigheter för många barn att lyckas med skolarbetet. Min dotter går i nian i en helt vanlig skola i ett välmående medelklassområde. Och i hennes klass är det ca en tredjedel av eleverna som har behov av extra stöd! Och de barnen har inte varit i behov av det från start, utan främst från och med högstadiet.
I samma kommun så tog politikerna beslut att alla elever från mellanstadiet skulle ha en egen Ipad. För att kunna finansiera detta så drog man istället in de flesta av skolans kringfunktioner som specialpedagoger, kuratorer, elevassistenter osv. Och förvånande nog så har det inte blivit särskilt bra för eleverna.
Så det verkar inte som att problemen är hos barnen som typ diagnos, låg begåvning, utan i hur skolarbetet läggs upp. Jag får själv härdsmälta i hjärnan när jag ser min dotters skoluppgifter, hur de läggs upp, hur det är organiserat. Och jag har ändå lyckats med en 5-åring universitetsutbildning, så jag är inte helt obildbar själv.
Har du några förslag på vad man skulle kunna göra? Upplever att de som bestämmer inte ser problemen, och de som ser problemen är för trötta och överarbetade för att orka agera, eller befinner sig på en nivå där de inte har någon makt i det stora hela.
