Få min fru att vara kvinna igen

Det handlar inte så mycket om att hon ska hitta kvinnan i sig själv som att hon måste hitta igen sig själv i sig själv. Vad hon vill själv som inte är upphängt på barnen.

Men det är ju strunt samma hur man benämner det.

Vad är det hon flyr ifrån? Det är den frågan jag skulle ställa mig. Vill hon ens åka iväg med dig och göra saker? Trivs hon i erat äktenskap? Och då menar jag inte som mamma och pappa utan som par. För om man man inte trivs där man är så är det jätteeffektivt att sysselsätta sig med att gå all in i barnen. Man både flyr sin verklighet och man vinner bästa-mamman-i-världen-poäng. Man kan liksom inte kritiseras.

Det är en sak att få en familj att funka om man har så många små barn att allt sköts på autopilot och måsten. En helt annan sak när man ska börja fundera på vad man egentligen vill.

Ask me how I know...

Och jag har rannsakat mig själv, undrat om jag har ett beteende som gör att hon tvingas vara i mamma-rollen 24/7. Men jag tror inte det. 

Jag är hemma mycket och umgås då mycket med barnen. Barnen och jag har egna aktiviteter som är "våra". Tex så är jag och äldsta motorintresserade och jag är tränare för hans crosslag. Mellersta dottern älskar lego och vi bygger massor ihop (vilket inte mamman gör, hon är inte så lek-ig med barnen). Den yngsta dottern och jag delar bokintresse och läser mycket tillsammans, både högläsning för varandra men ibland sitter vi tillsammans och läser varsin bok. 

Jag hjälper till väldigt mycket i hemmet, trots att min fru bara arbetar halvtid så delar vi 50/50 på hushållssysslorna. 

Har inget eget fritidsintresse som tar tid utanför hemmet. Älskar matlagning så det är ju en hemma aktivitet och motorintresset får jag min kvot av iom grabbens cross intresse. 

Äh fan, jag vet inte. Bara önskar att hon kunde slappna av och inte bara vara mamma. 

Tack för ditt svar, uppskattar det. 

Hon säger att hon är lycklig och är bra på att visa det också. Men hon vill inte lämna barnen, det är som att hon har kontrollbehov eller att hon är beroende av dom. Som du säger, hon är sååå inställd på att vara den perfekta mamman. Och dessutom den här besattheten av att hon vill ha fler barn. 

Helt ärligt så är jag rädd att hon ska "lura" till sig en graviditet. Hon har spiral nu, men den kan man väl ta ut och jag skulle aldrig veta. Har sagt till henne att jag vill sterilisera mig, men då fick hon panik så har inte vågat ta upp det igen. Men som det är nu så vågar jag knappt ha sex med henne. 

Alltså det första ni behöver ensa er om är ju om ni ska ha fler barn eller inte, det känns som ni är på ganska olika platser i den frågan. 

Kanske gå till en familjerådgivare för att prata specifikt om detta? 

Tack för din kommentar!

Jag har föreslagit detta men frugan menar att det inte ändrar på någonting, hon vill ha fler barn. Men hon är ju också den som hittills "vikit sig" i den frågan då jag faktiskt inte vill. Vår trea var en kompromiss, jag var nöjd med två men hon ville så gärna ha en till så det blev en till. Och den goaste lilla flickan kom till oss, grädden på moset som många säger om trean. 

Jag önskar att hon kan känna sig nöjd med det vi har, och inse att vi nu befinner oss i en ny tid med lite större barn. 

Har du funderat på att sterilisera dig?

Det kan ju vara ett sätt att sätta ner foten och visa att nej, det blir i alla fall inte fler barn. 

Det finns människor som blir beroende av att ha en bebis hela tiden, eller om de önskar vara gravida konstant. Det är förstås en sorg för dem att bearbeta när de inser realiteten att de inte kommer bli gravida igen. Det är nog den insikten din fru måste få. Först då kommer hon att börja titta utåt i samband med att barnen blir stora och inte behöver henne i samma utsträckning.

Det är däremot inte säkert att hon vill vara kvinna på det sättet som du drömmer om. Hon kanske inte ens vet vem hon är nu efter alla barnen. 

Har du verkligen talat om att du inte vill ha fler barn och har hon verkligen förstått det ? Låter ju som hon tror att du ska ändra dig eftersom hon pratar om fler barn, får panik när du pratar om att sterilisera dig. Kan hon inte acceptera det och vill ha fler är det ju tyvärr dax att gå skilda vägar då ni inte har samma mål i livet längre.

Jag vill gärna sterilisera mig, främst för att säkerställa att det inte blir fler barn, men också så att hon ska slippa hormoner av preventivmedel osv. 

Tog upp det vid ett tillfälle och då bröt hon ihop fullständigt. Hon tycker att det är för definitivt och framförallt ett gemensamt beslut. Jag hamnade i en position där jag tyckte synd om henne då hon blev så ledsen, tröstade henne och vi hade ett bra samtal efter det. Vi har inte pratat om det sedan dess, cirka 2 år sedan. 

Hon har spiral sedan yngsta var liten, så det är snart 5 år. Vet inte hur länge en spiral kan sitta men hade för mig att det var typ 5 år eller nåt sånt. Det är därför jag nojjar nu. 

Har du nån idé om hur jag hjälper henne att hitta sig själv? Hon är så galet snygg och fantastisk, men hon är bara identitet mamma. Trött på stepford-wife livet, önskar att hon kunde släppa lite på kontrollen.

Ja hon vet det, jag har varit tydlig. Och i ett sådant samtal kom skilsmässa upp, med motargumentet att hon älskar mig OCH vill inte leva utan barnen varannan vecka. Hon vill inte ens vara ifrån barnen en natt  

Vi har åkt iväg ett par timmar här och där. Men hon kollar telefonen hela tiden, ringer barnvakten, pratar bara om barnen osv. Hon släpper inte mamma-rollen en sekund. 

Det är väl enbart positivt att hon är en så engagerad förälder!

Och om hon mår bra av att spendera tid med barnen istället för att åka på spa så förstår jag inte hur du kan se det som ett problem?

Det finns många föräldrar som inte bryr sig om sina barn och ska hitta sig själva och anlitar barnvakt så ofta som möjligt, så varför klaga på en mamma som älskar och vill vara med sina barn? Du borde vara nöjd och tacksam istället.

Man skaffar väl barn för att vara med dem? Inte för att anlita barnvakt.