Få min fru att vara kvinna igen

Tack så jätte mycket för alla era svar, ni gav mig pepp att ta upp detta med frun igår kväll. Vill förtydliga att våra barn inte är supersmå, 10, 8 och 6 år. 

Jag tog en ny infallsvinkel i dialogen, ur barnens perspektiv. Att vi som föräldrar också har ett ansvar att hjälpa dem bli självständiga och få utveckla relationer utanför vår kärnfamilj. Jag sa att hon är en fantastisk mamma och att jag längtar efter att få tillbringa mer tid tillsammans med henne för att stärka vår relation till varandra i våra roller som man och hustru. 

Hon blev först väldigt arg och ledsen, men vek sig och gick med på att låta barnen sova borta en natt då och då OM barnen själva vill.

Tyvärr kom hon med ett krav/motargument. Att hon nu kompromissar och att jag då bör göra detsamma, hon vill verkligen ha ännu ett barn tillsammans med mig. Hon säger att hela hennes kropp värker efter att få vara gravid och få ett barn till. En liten sladdis som hon kallar det. Hon vet att jag inte vill och hon vill absolut inte få ett barn till bara för att (läs med någon annan) utan hon vill att vi ska gå igenom det tillsammans en gång till. Hon sa att om jag gör detta för henne så stöttar hon mitt beslut angående sterilisering. 

Jag lovade att tänka på saken och vi ska prata på lördag då vi har barnvakt några timmar mitt på dagen (mitt i en köksrenovering så vi ska måla matsalen).

Det blir ett bra samtal överlag, men jag är väldigt förvirrad just nu 

Tack så jätte mycket för alla era svar, ni gav mig pepp att ta upp detta med frun igår kväll. Vill förtydliga att våra barn inte är supersmå, 10, 8 och 6 år. 

Jag tog en ny infallsvinkel i dialogen, ur barnens perspektiv. Att vi som föräldrar också har ett ansvar att hjälpa dem bli självständiga och få utveckla relationer utanför vår kärnfamilj. Jag sa att hon är en fantastisk mamma och att jag längtar efter att få tillbringa mer tid tillsammans med henne för att stärka vår relation till varandra i våra roller som man och hustru. 

Hon blev först väldigt arg och ledsen, men vek sig och gick med på att låta barnen sova borta en natt då och då OM barnen själva vill.

Tyvärr kom hon med ett krav/motargument. Att hon nu kompromissar och att jag då bör göra detsamma, hon vill verkligen ha ännu ett barn tillsammans med mig. Hon säger att hela hennes kropp värker efter att få vara gravid och få ett barn till. En liten sladdis som hon kallar det. Hon vet att jag inte vill och hon vill absolut inte få ett barn till bara för att (läs med någon annan) utan hon vill att vi ska gå igenom det tillsammans en gång till. Hon sa att om jag gör detta för henne så stöttar hon mitt beslut angående sterilisering. 

Jag lovade att tänka på saken och vi ska prata på lördag då vi har barnvakt några timmar mitt på dagen (mitt i en köksrenovering så vi ska måla matsalen).

Det blir ett bra samtal överlag, men jag är väldigt förvirrad just nu 

Tack så jätte mycket för alla era svar, ni gav mig pepp att ta upp detta med frun igår kväll. Vill förtydliga att våra barn inte är supersmå, 10, 8 och 6 år. 

Jag tog en ny infallsvinkel i dialogen, ur barnens perspektiv. Att vi som föräldrar också har ett ansvar att hjälpa dem bli självständiga och få utveckla relationer utanför vår kärnfamilj. Jag sa att hon är en fantastisk mamma och att jag längtar efter att få tillbringa mer tid tillsammans med henne för att stärka vår relation till varandra i våra roller som man och hustru. 

Hon blev först väldigt arg och ledsen, men vek sig och gick med på att låta barnen sova borta en natt då och då OM barnen själva vill.

Tyvärr kom hon med ett krav/motargument. Att hon nu kompromissar och att jag då bör göra detsamma, hon vill verkligen ha ännu ett barn tillsammans med mig. Hon säger att hela hennes kropp värker efter att få vara gravid och få ett barn till. En liten sladdis som hon kallar det. Hon vet att jag inte vill och hon vill absolut inte få ett barn till bara för att (läs med någon annan) utan hon vill att vi ska gå igenom det tillsammans en gång till. Hon sa att om jag gör detta för henne så stöttar hon mitt beslut angående sterilisering. 

Jag lovade att tänka på saken och vi ska prata på lördag då vi har barnvakt några timmar mitt på dagen (mitt i en köksrenovering så vi ska måla matsalen).

Det blir ett bra samtal överlag, men jag är väldigt förvirrad just nu 

Tack för att du delar med dig och är konstruktiv. 

Min fru är en bra mamma och ger barnen utrymme men har ett eget behov av att "hålla koll". När barnen är med mig är det inga problem, men när vi har barnvakt ett par timmar så blir hon rastlös och jag var tydlig med henne igår att jag kommer inte låta henne "störa" barnvakten. Det är för hennes egen skull, hon behöver hitta vem hon är utan barnen. 

Jag sätter ner foten mer och mer och kommer verkligen att göra det nu. 

Vi vill ju varandras bästa och har i övrigt en fin och välfungerande familj. Beslut fattar vi tillsammans och hittills har vi respekteras varandras önskningar. Hon är tydlig med att hon inte kommer lura till sig ett till barn och om jag väljer att sterilisera mig så respekterar hon det med skulle då bära en sorg över att inte få fler barn. Det kommer göra ont i hela mig att tvinga henne bära den sorgen. 

Tror att familjerådgivning är rätt väg att gå nu. Min fru behöver mer vägledning än jag kan ge, angående att släppa kontrollen. Vi behöver någon som medlar mellan oss och som ställer dom där frågorna som vi själva duckar då vi aldrig vill såra varandra. 

Tack för att du delar med dig och är konstruktiv. 

Det kommer göra ont i hela mig att tvinga henne bära den sorgen. 

Tack för ditt svar, uppskattar det. 

Hon säger att hon är lycklig och är bra på att visa det också. Men hon vill inte lämna barnen, det är som att hon har kontrollbehov eller att hon är beroende av dom. Som du säger, hon är sååå inställd på att vara den perfekta mamman. Och dessutom den här besattheten av att hon vill ha fler barn. 

Helt ärligt så är jag rädd att hon ska "lura" till sig en graviditet. Hon har spiral nu, men den kan man väl ta ut och jag skulle aldrig veta. Har sagt till henne att jag vill sterilisera mig, men då fick hon panik så har inte vågat ta upp det igen. Men som det är nu så vågar jag knappt ha sex med henne. 

Ja hon vet det, jag har varit tydlig. Och i ett sådant samtal kom skilsmässa upp, med motargumentet att hon älskar mig OCH vill inte leva utan barnen varannan vecka. Hon vill inte ens vara ifrån barnen en natt  

Vi har åkt iväg ett par timmar här och där. Men hon kollar telefonen hela tiden, ringer barnvakten, pratar bara om barnen osv. Hon släpper inte mamma-rollen en sekund. 

Jag hoppas du inser att ännu ett barn leder raka vägen till skilsmässa?