Anonym (min fru är bara mamma)

Wed 9 Oct 2024 13:14

112 svar

Få min fru att vara kvinna igen

Hjälp en ledsen och frustrarad man att väcka kvinnan i min fru igen. Och nej, detta är inte ytterligare ett inlägg om att jag som man önskar mer sex i min relation. Samlivet och finns där, tyvärr ofta kopplat tjat om fler barn, vi har 3 i nuläget.

Min fru har sedan vi fått barn tagit sig an mamma-rollen på heltid. Det gick bra när barnen var små och behövde oss mer, men nu är de i yngre skolåldern och hela hennes identitet är att vara mamma. Hennes fritidsintressen är barnen, barnen och du gissade rätt ... barnen. Hon arbetar bara 50% då hon vill vara hemma mer (jag sätter undan till hennes pension för att kompensera bortfallet).

Det har gått så långt att hon inte vill vara ifrån dem ens över en natt. Hon fick en spa-weekend av mig i födelsedagspresent och såg frågade ut "Då får du åka själv för jag är inte ifrån barnen över natt, det vet du!".

Vi har världens bästa föräldrar som också undrar över varför de inte får ha barnen mer än några timmar här och där. Senaste tiden har jag varit brutalt ärlig och sagt att det är pga min fru inte vill vara ifrån dem. Nu när de är äldre väntas skollov osv och det är inte alltid vi kan vara lediga. Men frugans lösning på det hela är fler barn så att hon kan vara föräldraledig igen eller att bli hemmafru. Vilket ekonomiskt skulle gå på min lön men jag tror inte på det konceptet,

Det hela tog musten ur mig igår kväll då frugan glatt ville ha kärlek. När hon fått mig som mest upprymd så viskar hon i mitt öra "Jag vill känna dig komma djupt i mig, låt mig ge dig en bebis till!". Jag slaknade direkt och vi hamnade i en livlig diskussion efter. Hon känner sig inte klar med barn och vill helst ha flera stycken till. Jag är nöjd med våra underbara tre och ser fram emot tiden då barnen börjar bli lite större och självständigare. Jag längtar efter middagar där man kan ha en vuxen konversation, att kunna åka till Ikea ensamma eller planera resor med vuxet innehåll.

Hjälp mig, hur hjälper jag min fru att hitta tillbaka till sig själv som kvinna och inte bara mamma, och hur ska jag bemöta hennes ständiga barnlängtan?

Tow2Mater

Thu 10 Oct 2024 17:58

#101

Anonym (min fru är bara mamma) skrev 2024-10-10 10:11:16 följande:

Tack för att du delar med dig och är konstruktiv.

Min fru är en bra mamma och ger barnen utrymme men har ett eget behov av att "hålla koll". När barnen är med mig är det inga problem, men när vi har barnvakt ett par timmar så blir hon rastlös och jag var tydlig med henne igår att jag kommer inte låta henne "störa" barnvakten. Det är för hennes egen skull, hon behöver hitta vem hon är utan barnen.

Jag sätter ner foten mer och mer och kommer verkligen att göra det nu.

Vi vill ju varandras bästa och har i övrigt en fin och välfungerande familj. Beslut fattar vi tillsammans och hittills har vi respekteras varandras önskningar. Hon är tydlig med att hon inte kommer lura till sig ett till barn och om jag väljer att sterilisera mig så respekterar hon det med skulle då bära en sorg över att inte få fler barn. Det kommer göra ont i hela mig att tvinga henne bära den sorgen.

Tror att familjerådgivning är rätt väg att gå nu. Min fru behöver mer vägledning än jag kan ge, angående att släppa kontrollen. Vi behöver någon som medlar mellan oss och som ställer dom där frågorna som vi själva duckar då vi aldrig vill såra varandra.

Den sorgen kommer ändå förr eller senare, då hon efter 11 barn hamnar i klimakteriet och inte kan få fler barn. Hon använder barn som en snuttefilt för något psykist inom sig, som hon ändå förr eller senare måste konfrontera.

Anonym (Natalie)

Thu 10 Oct 2024 18:36

#102

AnAnonyyyyyyym skrev 2024-10-10 16:20:24 följande:

Hej.
tror det är otroligt vanligt att kvinnorna fastnar totalt i en mamma roll Och det vardagslivet. Glömmer att dra på sig klackarna nån gång ibland och kunna släppa på kontrollen.
men man får inte heller glömma att de oftast är biologiskt gjorda så. kvinnornas enda fokus när deras barn kommit till världen är just barnen, de finns inget annat.
Man får inte glömma hur stor och viktig roll biologin spelar i detta.
Det är ett stort ansvar med barn , många kvinnor känner att de både tappar och hittar sig själva i sin mammaroll.
en del trivs att endast vara mamma, medans andra kan axla rollen av att vara flera saker samtidigt.
Jag personligen (kvinna) kan tycka det blir för mycket när man ser mammor runtomkring en som inte kan släppa sina barn nästan. de fixar och donar till en punkt där de inte själva har en identitet.

svår fråga och svår lösning , kommunikationen är viktig i detta.
sätt henne ner och förklara att du känner att hon tappat bort sig lite grann och att du gärna skulle vilja fokusera på er, ert föråhllande, er kärlek. Inte bara barnen.

Men om vi pratar om biologi.. så är det meningen att mormor och farmor ska hjälpa till med barnen. Har läst att anledningen till att kvinnor lever så länge efter att vi inte kan få barn längre är för att hjälpa till med barnbarn och andra barn. Självklart menar jag inte att det är det enda syftet med kvinnors liv , absolut inte. Men jag menar om vi ska prata om typ hur det var för grottmänniskorna. Det finns inget onaturligt med att låta mormor eller farmor eller andra släktingar passa barnen ibland .. It takes a village.

Anonym (Natalie)

Thu 10 Oct 2024 18:42

#103

Tow2Mater skrev 2024-10-10 17:58:22 följande:

Den sorgen kommer ändå förr eller senare, då hon efter 11 barn hamnar i klimakteriet och inte kan få fler barn. Hon använder barn som en snuttefilt för något psykist inom sig, som hon ändå förr eller senare måste konfrontera.

Jo jag håller med. Jag är 36 och väntar mitt fjärde barn nu, jag tycker det känns lite sorgligt att det antagligen är sista gången jag är gravid och kommer ha en bebis. Men samtidigt vet jag att jag måste räcka till för barnen jag har (fast äldsta är snart vuxen) och att jag helt enkelt antagligen inte skulle orka med ett barn till sen och kroppen skulle nog inte orka ett till kejsarsnitt (det här blir tredje). Tror inte sambon vill ha fler heller.

Jag tror den känslan alltid kommer finnas där när man får sitt sista barn men det får man leva med. Någon gång är ju alltid sista gången, om inte annat så sätter åldern stopp till slut.

EpicF

Thu 10 Oct 2024 19:04

#104

Anonym (123) skrev 2024-10-10 16:31:09 följande:

Hennes beslut att sluta med preventivmedel utan att säga något, hennes beslut att säga att läkaren sagt att hon inte längre kan få barn fast hon visst kan det. Sedan barn nummer sex så gav pappan upp, ett till i läget gjorde liksom ingen skillnad. Men dock sterilisera efter det.

Och mannen var helt oförmögen att använda kondom? Man är två om att göra barn

Jemp

Thu 10 Oct 2024 19:33

#105

Anonym (min fru är bara mamma) skrev 2024-10-10 09:01:17 följande:

Tack så jätte mycket för alla era svar, ni gav mig pepp att ta upp detta med frun igår kväll. Vill förtydliga att våra barn inte är supersmå, 10, 8 och 6 år.

Jag tog en ny infallsvinkel i dialogen, ur barnens perspektiv. Att vi som föräldrar också har ett ansvar att hjälpa dem bli självständiga och få utveckla relationer utanför vår kärnfamilj. Jag sa att hon är en fantastisk mamma och att jag längtar efter att få tillbringa mer tid tillsammans med henne för att stärka vår relation till varandra i våra roller som man och hustru.

Hon blev först väldigt arg och ledsen, men vek sig och gick med på att låta barnen sova borta en natt då och då OM barnen själva vill.

Tyvärr kom hon med ett krav/motargument. Att hon nu kompromissar och att jag då bör göra detsamma, hon vill verkligen ha ännu ett barn tillsammans med mig. Hon säger att hela hennes kropp värker efter att få vara gravid och få ett barn till. En liten sladdis som hon kallar det. Hon vet att jag inte vill och hon vill absolut inte få ett barn till bara för att (läs med någon annan) utan hon vill att vi ska gå igenom det tillsammans en gång till. Hon sa att om jag gör detta för henne så stöttar hon mitt beslut angående sterilisering.

Jag lovade att tänka på saken och vi ska prata på lördag då vi har barnvakt några timmar mitt på dagen (mitt i en köksrenovering så vi ska måla matsalen).

Det blir ett bra samtal överlag, men jag är väldigt förvirrad just nu

Det låter som en bra samtal! Dock ett väldigt underligt motkrav jag inte tycker du ska gå med på.

Anonym (omega)

Thu 10 Oct 2024 20:44

#106

Stor risk att fruns kvinnlighet kommer att väckas till liv igen om några år när hon tycker att hon färdig med TS och har fått dom barn hon skall ha med honom. Men då blir någon annan som får njuta av detta uppvaknande. Då kommer det nog att låta som det brukar att hon 'blev sedd' av den nye kollegan, mens hennes man ju inte 'ser' henne.

Tycker annars att TS skall tuffa till sig lite grann och inte bara acceptera hennes 'du vet vad jag tycker' retorik. Denna enorma barnfixering är allt annat än sund. Måste hon fortsatt arbeta 50% på obestämd tid mens TS spär på hennes pension t.ex. Kanske dags att börja skissera ett slut på detta arrangemang, nästa gång hon börjar prata om fler barn.

Anonym (123)

Thu 10 Oct 2024 21:37

#107

Anonym (Signe) skrev 2024-10-10 16:36:11 följande:

Som sagt, om han ville ha fler borde han sagt stopp för efter nummer 4.

Ja jag instämmer. Jag delade historien som ett varnande exempel till ts för att jag kände igen ts resonemang från den mannen och att ts ska förstå att om han inte sterilisera sig så är det nog rätt troligt att frun blir gravid igen alldeles oavsett vad de "beslutar".

Anonym (S)

Sat 12 Oct 2024 05:57

#108

Anonym (min fru är bara mamma) skrev 2024-10-10 09:01:17 följande:

Tack så jätte mycket för alla era svar, ni gav mig pepp att ta upp detta med frun igår kväll. Vill förtydliga att våra barn inte är supersmå, 10, 8 och 6 år.

Jag tog en ny infallsvinkel i dialogen, ur barnens perspektiv. Att vi som föräldrar också har ett ansvar att hjälpa dem bli självständiga och få utveckla relationer utanför vår kärnfamilj. Jag sa att hon är en fantastisk mamma och att jag längtar efter att få tillbringa mer tid tillsammans med henne för att stärka vår relation till varandra i våra roller som man och hustru.

Hon blev först väldigt arg och ledsen, men vek sig och gick med på att låta barnen sova borta en natt då och då OM barnen själva vill.

Tyvärr kom hon med ett krav/motargument. Att hon nu kompromissar och att jag då bör göra detsamma, hon vill verkligen ha ännu ett barn tillsammans med mig. Hon säger att hela hennes kropp värker efter att få vara gravid och få ett barn till. En liten sladdis som hon kallar det. Hon vet att jag inte vill och hon vill absolut inte få ett barn till bara för att (läs med någon annan) utan hon vill att vi ska gå igenom det tillsammans en gång till. Hon sa att om jag gör detta för henne så stöttar hon mitt beslut angående sterilisering.

Jag lovade att tänka på saken och vi ska prata på lördag då vi har barnvakt några timmar mitt på dagen (mitt i en köksrenovering så vi ska måla matsalen).

Det blir ett bra samtal överlag, men jag är väldigt förvirrad just nu

Jättebra att ni pratade. Fast nej! Hon kan inte kräva att du ska kompromissa och skaffa ett till barn fast du inte vill. Barn skaffar man bara om båda vill. Du har ju ändå vart väldigt tydlig från början att bara ha två barn och du gick med på en kompromiss om att skaffa ett tredje. Så vill du inte ha fler barn så kan du ju bara svara att du gjorde den kompromissen för 7 år sedan varför ska du göra det igen?

Sen är risken stor nu att hon i sin desperation lovar att vara mer ifrån barnen för att ni ska få mer tid ihop. Men tro mig det kommer ändå spricka när en liten 4:a kommer och du steriliserar dig och hon ska njuta fullt ut av att vara mamma åt en bebis för allra sista gången. Hur mycket tid tror du hon kommer lägga på ensamtid då i ärlighetens namn.

onelifetolive

Sat 12 Oct 2024 08:35

#109

Anonym (min fru är bara mamma) skrev 2024-10-09 14:54:12 följande:

Tror det mest handlar om kontroll. Vi har pratat om det och hennes argument är:

"Barnen är bara små en gång i livet. Jag skaffade inte barn för att lämna bort dom. Ingen känner våra barn så bra som jag gör. Barnen ska veta att de alltid är prioriterade framför allting annat!"

Samtidigt har vi båda föräldrar som längtar efter att få bygga relationer med våra barn, och barn som gärna vill sova över hos sina mor- och farföräldrar, men frugan säger nej. Det blir svårare och svårare för henne då barnen är äldre.

Kan ni fatta att hon och jag inte tillbringat EN ENDA natt tillsammans utan att barnen varit i samma hus!? Hon väljer att stanna hemma om aktiviteten innebär att barn inte kan delta (tex bröllop). Vid ett bröllop hade vi min mamma med, men frugan gick till hotellet titt som tätt för att kolla till dom och gick hem klockan 21 för att natta och själv sova.

Hon är en fantastisk mamma. Bara önskar att få se en glimt av den kvinna hon en gång var.

Har inte läst längre än hit ännu, så det är möjligt att jag missat något, men alltså... Du måste ju sätta ner foten.
Barnen vill åka till sina mor- och farföräldrar där dom troligtvis blir överrösta med kärlek, trygghet och äventyr.
Era föräldrar vill det också.
Det är bara barnens otroligt egoistiska mamma som hindrar alla. Hon gör det inte för någon annans skull än sin egen.
Vadå "ingen känner barnen som hon gör"? Klart ingen gör det, eftersom mamman tar ifrån alla den möjligheten.

Du behöver sätta ner foten och ryta ifrån.
Ni är en familj. Inte en mamma med hangarounds! Varför låter ni henne ensam diktera villkoren?

Om du själv innerst inne är säker på att du inte vill ha fler barn ska du givetvis sterilisera dig. Helst utan att säga något innan, för troligtvis kommer hon lyckas övertala dig annars, eftersom du verkar ha lite svårt att sätta gränser.

Du skriver att hon nämner att hon anser att en sterilisering är ett gemensamt beslut.
Men tycker du inte att det känns... ja hur tycker du att det känns att beslutet kring ett till barn inte verkar vara ett gemensamt beslut, utan enbart hennes?
Hon vet att du inte vill men tjatar ändå. Bli inte förvånad om hon låter ta ut spiralen utan att säga något "innan det är för sent".
Hur snygg hon än är, så låter det som en tjej som har sitt liv i sina händer och borde hållas på en armlängds avstånd.

I spåkulan ser jag att du om 5 år skriver en ny tråd, där du förklarar att din fru "lurade dig" till att göra henne gravid igen.
Men då har du inte blivit lurad. Hon är extremt tydlig med vad hon vill och vad som är viktigt för henne.

Det är upp till dig att styra din egen skuta.
Antingen accepterar du att hon vill ha fler barn och ger henne det, eller så förklarar du att DET BLIR INGA FLER BARN!! och steriliserar dig.
Du kan inte ändra på en annan människa.

Ska läsa vidare nu. Återkommer.

Anonym (M)

Sat 12 Oct 2024 09:04

#110

Vad är hemligheten?? Vi har motsatta problemet. Jag önskar inget hellre än att få göra roliga grejer ibland men min man vägrar. Får liksom ljuga för att ens kunna ta en drink med en väninna eller gå på en yogaklass. Har också tre barn sedan unga år. Är din fru introvert?

onelifetolive

Sat 12 Oct 2024 09:31

#111

Anonym (min fru är bara mamma) skrev 2024-10-10 10:11:16 följande:

Tack för att du delar med dig och är konstruktiv.

Min fru är en bra mamma och ger barnen utrymme men har ett eget behov av att "hålla koll". När barnen är med mig är det inga problem, men när vi har barnvakt ett par timmar så blir hon rastlös och jag var tydlig med henne igår att jag kommer inte låta henne "störa" barnvakten. Det är för hennes egen skull, hon behöver hitta vem hon är utan barnen.

Jag sätter ner foten mer och mer och kommer verkligen att göra det nu.

Vi vill ju varandras bästa och har i övrigt en fin och välfungerande familj. Beslut fattar vi tillsammans och hittills har vi respekteras varandras önskningar. Hon är tydlig med att hon inte kommer lura till sig ett till barn och om jag väljer att sterilisera mig så respekterar hon det med skulle då bära en sorg över att inte få fler barn. Det kommer göra ont i hela mig att tvinga henne bära den sorgen.

Tror att familjerådgivning är rätt väg att gå nu. Min fru behöver mer vägledning än jag kan ge, angående att släppa kontrollen. Vi behöver någon som medlar mellan oss och som ställer dom där frågorna som vi själva duckar då vi aldrig vill såra varandra.

Men herregud!! Hur jävla vek är du egentligen?
Alltså du får ursäkta mitt språk men... vad är det med dig?
Du kan lika gärna gå med på en tre-fyra barn till, eftersom inte bara hon utan även du själv verkar anse att dina känslor inte är värda något.
Det är bara hon hon hon... helt otroligt!

Varför skriver du ens tråden?
Vill du ens ändra på något eller att alla vi bara ska tycka synd om dig?

För fan... Man up och sätt ner foten!
Du ska säga:
- Jag älskar dig. Du är en fantastisk mamma (om det är så du känner) och jag vill leva resten av mitt liv med dig, men JAG VILL INTE HA FLER BARN!! Du ska acceptera det och vara tacksam för det vi har. Är du missnöjd över att det inte blir fler kan du ta det med din psykolog. Den dagen du försöker få mig att få dåligt samvete för att jag har satt ner foten (en enda gång) så är dörren där! Är det uppfattat??!!

onelifetolive

Sat 12 Oct 2024 09:39

#112

Tukt skrev 2024-10-10 13:08:37 följande:

Vänker också, vad händer om några år när barnen blir större? Kanske hon då bestämmer sig för att vara mer "kvinna" då. Men vad är det som säger att det är TS som får njuta av det då?

Mycket bra input.
Tänkte inte på det först (och det har inte TS heller gjort) men det ligger mycket i det du skriver.

Kan tänka mig att TS fru inte är jätteattraherad av honom med tanke på hur mjäkig han verkar vara.
Jag kan tänka mig att man som kvinna tappar respekten för en sån man, och flertalet trådar här på familjeliv vittnar om vad kvinnor tenderar göra när det uppstår...

Få min fru att vara kvinna igen

INNEHÅLL