Få min fru att vara kvinna igen

Tack så jätte mycket för alla era svar, ni gav mig pepp att ta upp detta med frun igår kväll. Vill förtydliga att våra barn inte är supersmå, 10, 8 och 6 år. 

Jag tog en ny infallsvinkel i dialogen, ur barnens perspektiv. Att vi som föräldrar också har ett ansvar att hjälpa dem bli självständiga och få utveckla relationer utanför vår kärnfamilj. Jag sa att hon är en fantastisk mamma och att jag längtar efter att få tillbringa mer tid tillsammans med henne för att stärka vår relation till varandra i våra roller som man och hustru. 

Hon blev först väldigt arg och ledsen, men vek sig och gick med på att låta barnen sova borta en natt då och då OM barnen själva vill.

Tyvärr kom hon med ett krav/motargument. Att hon nu kompromissar och att jag då bör göra detsamma, hon vill verkligen ha ännu ett barn tillsammans med mig. Hon säger att hela hennes kropp värker efter att få vara gravid och få ett barn till. En liten sladdis som hon kallar det. Hon vet att jag inte vill och hon vill absolut inte få ett barn till bara för att (läs med någon annan) utan hon vill att vi ska gå igenom det tillsammans en gång till. Hon sa att om jag gör detta för henne så stöttar hon mitt beslut angående sterilisering. 

Jag lovade att tänka på saken och vi ska prata på lördag då vi har barnvakt några timmar mitt på dagen (mitt i en köksrenovering så vi ska måla matsalen).

Det blir ett bra samtal överlag, men jag är väldigt förvirrad just nu 

När väl barn nummer 4 kommer, börjar argumenten om att 4an behöver ett jämnårigt syskon. Så kommer barn 5. Osv.

Om hon alltid vill prioritera barnen och vill deras bästa måste hon se saker från ett barnperspektiv. Det är roligt, spännande och utvecklande för barnen att sova över hos släktingar och kompisar, utan att mamma ringer och stör hela tiden. 

Det är väl också dags snart för en veckas sportläger, ett par dagars skolresa osv, hur ska hon klara det? 

Och hur ska hon klara av tonåringar som har hemligheter om det mesta och hellre vill hänga med kompisar än att umgås med föräldrarna? 

Varför låter du henne bestämma allt om barnen? Varför ser inte du till deras bästa och fixar så de får normala erfarenheter av övernattningar och lotsas att bli mer självständiga? Pinsamt för dem när de upptäcker att de är den enda i klassen som aldrig sovit borta. 

Detta var alltså bara beträffande barnen, sen är det ju så att även du ska räknas med i familjen och ha det bra. Barnen blir kontrollerade, osjälvständiga och bortskämda och du vantrivs. Lose-lose scenario. Bara mamman är nöjd. Otroligt egoistiskt! 

Hej.
tror det är otroligt vanligt att kvinnorna fastnar totalt i en mamma roll Och det vardagslivet. Glömmer att dra på sig klackarna nån gång ibland och kunna släppa på kontrollen.
men man får inte heller glömma att de oftast är biologiskt gjorda så. kvinnornas enda fokus när deras barn kommit till världen är just barnen, de finns inget annat.
Man får inte glömma hur stor och viktig roll biologin spelar i detta.
Det är ett stort ansvar med barn , många kvinnor känner att de både tappar och hittar sig själva i sin mammaroll.
en del trivs att endast vara mamma, medans andra kan axla rollen av att vara flera saker samtidigt.
Jag personligen (kvinna) kan tycka det blir för mycket när man ser mammor runtomkring en som inte kan släppa sina barn nästan. de fixar och donar till en punkt där de inte själva har en identitet. 

svår fråga och svår lösning , kommunikationen är viktig i detta.
sätt henne ner och förklara att du känner att hon tappat bort sig lite grann och att du gärna skulle vilja fokusera på er, ert föråhllande, er kärlek. Inte bara barnen.