Det här är svårt. Med så här lite info är det omöjligt att säga hur det är för den här familjen. Så det jag skriver nu ät generellt.
Föräldrar till barn med npf anklagas ofta för brist på förmåga till gränssättning när det i själva verket handlar om att de gör anpassningar som behövs för att få en fungerande vardag och för att barnet ska må bra. Att ha samma kläder varje dag och liknande är typiska såna saker. Både skola och socialtjänst är kända för såna felaktiga anklagelser.
Man kan som förälder till barn med npf behöva göra på sätt som av föräldrar till neurotypiska barn anses lite konstiga för att undvika kollapser som kanske innebär att barnet inte kommer till skolan den dagen eller helt enkelt bara får barnet att må väldigt dåligt.
Tyvärr brister både lärare och socionomer ofta vad gäller kunskap om i synnerhet flickor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det är inget jag bara hittar på utan barnpsykologer har under många år larmat om detta. (Svenny Kopp, Maria Bühler mfl) Okunskapen leder till att de här familjerna felbehandlas och barnen utsätts för åtgärder som inte alls är bra för dem utan snarare tvärtom. Och den hjälp de faktiskt behöver och har rätt till uteblir.
Familjen behöver snabbt få kontakt med en psykolog som kan neuropsykiatriska problem hos flickor. Soc kan välja att inte bry sig om vad den psykologen säger, men har de några hjärnceller på rätt plats så lyssnar de.
I de flesta socionomutbildningar ingår inget om ADHD eller autism. Trots detta sitter socionomer varje dag och fattar livsavgörande beslut för barn och unga med npf. Det är åt helvete och jag blir väldigt orolig för de här barnen, i synnerhet eftersom deras egna föräldrar verkar ha bristande förmåga att förstå situationen och föra sin och barnens talan.
Familjen behöver kanske hjälp med barnen. Men då ska det vara rätt hjälp från personer som är utbildade för det. Socionomer är utbildade att se och identifiera sociala problem. Därför är det såna saker de upptäcker. En person med specialistkunskaper om flickor med npf skulle förmodligen se helt andra saker. Jämför med att en vanlig Svensson tittar på en fågeldamm. Han ser ankor. Fågelskådaren ser knipa, vigg och kanske en jätteovanlig mandarinand, som Svensson helt missar pga kunskapsbrist. Jag tänker att flickan du skriver om skulle kunna vara den mandarinanden som soc inte ser.
Be BUP påbörja ADHD-utredningen omedelbart. Ju snabbare en psykolog får grepp om flickans behov och kan föra hennes talan desto bättre. Har psykolog varit inkopplad i utredningen och är denna i så fall informerad om den planerade ADHD-utredningen?
Jag säger inte att föräldrarna är felfria, för det vet jag inget om. Men jag vet att socialtjänstens hantering av barn och unga med npf kan vara under all kritik. Skulle dessutom föräldrarna brista i omsorgsförmåga finns risk att den här flickan drabbas av vuxnas okunskap i skolan, hemma och hos socialtjänsten. I det läget är barnpsykiatrin och jourfamiljen hennes enda chans.
