Onanerar hellre till porr än har sex med frun

Om man tänder på sin partner har man sex. Lever man i ett bra förhållande där båda mår bra och tillfreds behöver inte den ene parten hålla på i veckor för att den andre ska bli sugen. Jag vill bara ha sex med den jag älskar och att ha en älskare hade inte gett mig samma tillfredsställelse som att ha sex med min partner. 

Samma för min del. Jag får ut mer av att tillfredsställa mig själv än att vara sexuellt med min man. Sexet har blivit mekaniskt och han har blivit oattraktiv 

Är det sambons fel att han är för feg? Nej, det kan det aldrig vara. Fegisar är också otroligt avtändande, så det är mest hans fel att hon inte vill.

Men vadå "feg"? Det är väl av uppenbara skäl man inte berättar för sin fru/man att man har en älskare/älskarinna? Och gör man det så tar kanske frun/mannen initiativ till en skilsmässa, fast man försökte hålla ihop familjen för barnens skull, och just detta var orsaken till att man löste sexbiten med hjälp av en älskare/älskarinna. För att stå ut tills barnen blir stora och ändå ska flytta hemifrån.

Ja, det är fegt. Dessutom lär man barnen att det är okej att gå bakom ryggen på folk. Snyggt jobbat. - Nej, inte alls. Jag tror inte heler barnen vill att deras mamma ska va ihop med en ynkrygg som mest tänker på sej själv och sina behov.

Jag hade varit helnöjd med detta.  Det är det totala ointresset som är påfrestande. Inte att man kanske är utan sex i perioder av olika skäl utan mer att det helt saknas en vilja att få det till att funka.  Du verkar ju inte alls ha det problemet. 

Fast med lite tur behöver barnen aldrig få veta något, och inte frun heller. Och i alla fall en son skulle förstå det...

Visst, inte helt schysst. Särskilt inte om man väljer se på det bara ur ett perspektiv.

Mitt väl genomtänkta val är att inte berätta och att sköta det på så sätt att hon slipper få reda på det.
Det är en självklarhet för mig som känner henne mycket väl att göra detta medvetna val och dessutom gör jag det på samma sätt och mot bakgrund att jag själv skulle önska att hon fattar samma beslut om situationen var den motsatta.

Dessutom grundar jag mitt medvetna val på att min sambo och jag älskar varandra och vi har ett bra liv i allt i övrigt.
Jag känner henne mycket väl och jag känner vår familjesituation och vår livssituation, med barnen och med allt, och jag vet att inget skulle bli bättre, vare sig för henne eller för någon annan eller något annat, om jag berättade.

Vi har på djupet pratat med varandra om vi eventuellt skulle vilja avsluta vår relation för att gå vidare i livet. Men vi har på ett mycket tydligt sätt kommit fram till att vi båda, var och en, att vi älskar varandra och ingen av oss önskar något annat än att fortsätta vara tillsammans.
Så detta är utrett för vår del.

Det skulle skada henne och det skulle skada vår familj om jag berättade. Jag väljer medvetet att låta henne vara ovetande så hon slipper bekymra sig över detta och hon slipper påverkas av det. Förutom att det medför vissa klara och tydliga fördelar också för henne.

Om du har ett behov av att kalla mig feg så ligger det hos dig. Det är inget som rör mig.

Skulle sonen ha förståelse för att pappan är feg? - Skulle inte tro det.. Jag lever själv i ett öppet förhållande, så jag har förståelse för olika behov samtidigt som jag är rak nog att framföra mina önskemål. Då behövs inget smyga bakom ryggen. Men det förutsätter förstås att man inte är en fegis..

Nej, du har inbillat dig själv dessa förutsättningar. Det stämmer inte.

Jag upplever sexet som bra med henne. framförallt har vi haft en fin närhet, vilket i sin tur ofta har givit lust och lett fram till bra sex.
Från början, ändå fram tills barnen kom, så hade vi både mycket närhet och ett jättebra sexliv. Hon gillade det och hon tog ganska ofta initiativ.

En stor del i allt detta är att hon tillfredsställer sitt behov av närhet genom närhet till barnen. Medan mitt behov av närhet med henne inte har minskat trots min fina närhet till barnen.

Min motivation för att uppvakta henne, och anstränga mig för att få henne i rätt sinnesstämning, var hög när det lönade sig och ledde fram till närhet och i nästa steg lust och sex.
I början av relationen tog hon också ett eget ansvar för sin egen sinnesstämning och egen lust. Ibland t o m hände det att hon uppvaktade mig och påverkade mig positivt för att vi båda skulle komma i rätt stämning.
Allt detta klingade av långsamt, och i perioder alltmera, efter att barnen kommit.

Båda visade vi från början vilka vi var. Stor öppenhet rådde mellan oss och vi hade mycket bra kommunikation.
Men detta har alltså ändrats med tiden och med ändrade förutsättningar.

Vi gör inte varandra besvikna, vi är inte besvikna på varandra och vi är inte besvikna på livet i allmänhet,
förutom gällande enbart den delen som jag tidigare berättat om.
Men jag gillar inte att vara en person som präglas av besvikelse, gillar inte vara en besviken och tråkig person mot mina kära och min omgivning, och därför har jag tagit eget ansvar och på ett konstruktivt sätt löst problemet.

Du får självfallet göra ditt val att se på detta och på mig som person precis hur du vill.