• Anonym (Man)

    Onanerar hellre till porr än har sex med frun

    Det har ju varit ett antal trådar här där kvinnor skriver om män som hellre runkar till porr än har sex med dom. Jag är en av dessa män.

    Alla håller ju med om att onani är ok (även porr för vissa) så länge det inte går ut över det gemensamma sexlivet. Det är två helt separata saker. Så brukar det ungefär låta. För mig har det nog blivit "istället för". Och anledningen är rätt enkel. 

    Det är för mycket krångel med att försöka upprätta hålla ett gemensamt sexliv. Det är och har alltid varit på hennes villkor. Alla intitiavit har kommit från mig. Sex har också oftast blivit ett verktyg för henne som hon tar till när det passar och "behövs" enligt henne. Det har aldrig funnits något eggande eller lustbetonat runt sex utan en rätt teknisk och mekansik process. När hennes lust därtill också är som ett korthus. Den skall byggas upp av mig och det tar tid. En 100%- balans är ett absolutkrav. Den minsta skakning eller lutning får allt att rasa på en sekund. "Men onani går ju inte att jämföra att ha sex med en kvinna"...brukar det också heta. Jag vet inte det riktigt....i mitt fall så har sex med min fru aldrig varit någon höjdare. Det är torftigt, platt och rätt tråkigt. Onani slår det.

    Jag säger inte att andra män delar samma erfarenhet. Men här har ni i alla fall ett exempel

  • Svar på tråden Onanerar hellre till porr än har sex med frun
  • Anonym (En tjej)
    Anonym (Alla?) skrev 2024-07-02 21:39:29 följande:

    Ja, jag gör det ibland och periodvis gör jag det ofta.

    Gör inte alla det??? Åtminstone de allra flesta män som lever i mogna förhållanden?

    Periodvis föredrar jag att tillfredsställa mig själv, eftersom min sambo under perioder är och bemöter mig på ungefär samma sätt som TS beskriver gällande hans fru.
    Då saknar jag närhet så otroligt mycket och då saknar jag också lust och motivation tillräckligt för att förmå och orka se till att hon är i den balans som krävs för att hon ska ha lust till närhet och sex. Jag orkar inte alltid hålla på i en vecka eller mera för att skapa den grund jag måste skapa för att hon ska komma i rätt sinnesstämning. Särskilt inte när det räcker om ett enda kort trillar så måste jag börja om igen från ruta ett.
    Medan hon från sin sida aldrig ens börjar, men är mycket noga och mycket upptagen med att hålla koll på om ett enda kort kanske trillar.

    Men periodvis är hon mera positivt, känner sig mera nöjd med livet i allmänhet, nöjd med sig själv i synnerhet och kanske också åtminstone något lite nöjd med mig.
    Då står hennes korthus mycket stadigare, hon känner tillgivenhet och uppskattning till mig, hon blir öppen för närhet, söker  t o m närhet med mig ibland på eget initiativ (sällan), och då tänds bådas vår sexlust.
    Detta kan i bästa fall hålla i sig en vecka eller två. Men ofta håller det i sig enbart en timma på söndag förmiddag... Ganska ofta håller det i sig i ett dygn eller möjligen två.

    Så, när jag inte orkar och inte har förmåga tillräckligt för att jag ensam ska ta ansvar för att vi båda ska komma i rätt sinnesstämning, för att vi båda ska bli öppna för närhet och sex, ja då föredrar jag att tillfredsställa mig själv.

    (Ett helt annat kapitel är dock att jag för några år sedan tröttnade på att alltid ensam behöva ta fullt ansvar för att vi skulle få till någon närhet och sex, så sedan dess har jag haft älskarinna. Jag håller med om att onani är ett komplement, men det kan aldrig ersätta den unika närheten ja gupplever med en kvinna. 
    Men detta kapitel hör väl kanske inte hemma i tråden?)


    Du tar ensamt ansvar för att ni båda ska komma i rätt sinnesstämning och är otrogen. Hm...
  • Anonym (Alla?)
    Anonym (En tjej) skrev 2024-07-03 05:44:20 följande:
    Du tar ensamt ansvar för att ni båda ska komma i rätt sinnesstämning och är otrogen. Hm...
    Ja. 
    När jag till slut, efter många år, inte längre orkade fortsätta motivera mig själv att ensam bära ansvaret för att få också henne i rätt sinnesstämning, t ex var det mitt ansvar få henne att älska sig själv, utanpå mitt eget normala ansvar att fixa detta för mig själv.
    Till slut, när hon fortsätter vägra att ens försöka vara intresserad att ömsesidigt dela detta ansvar gemensamt med mig,
    att hon ens skulle se att hon har ett eget ansvar för sin egen lust finn sinte ens på kartan,
    till slut har jag gjort det medvetna valet att ha en älskarinna.

    Jag har under flera år gjort allt jag förmår, men till slut får jag ge upp.
    Jag har verkligen varit konstruktiv och jag har också provat ganska okonventionella saker för att förmå min sambo att förstå och bli öppen och intresserad, för att hon ska få en vilja att vi tillsammans och ömsesidigt ska göra något åt saken.
    Men jag och vi har aldrig nått någon större framgång och jag har egentligen inte nått fram, åtminstone inte till något långsiktigt och bestående resultat.
    Till slut blir motståndet övermäktigt och till slut måste jag erkänna och komma till insikt att jag inte förmår nå framgång och jag kommer till den punkten när det blir nödvändigt att ta ett eget konstruktivt beslut, att själv ta ansvar för min egen del.

    Tilläggas kan att jag skulle acceptera, uppskatta och uppmuntra, om hon på motsvarande sätt skulle ha lust att ha en egen älskare, om detta skulle medföra något positivt för henne gällande närhet och sex och att det skulle leda till en förbättring i vår egen relation avseende närhet och sex.
    Om hon skulle ha en älskare så skulle jag önska att hon sköter det på så sätt att jag inte behöver få veta något om det.

    Vad menar du med ditt inlägg?
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Alla?) skrev 2024-07-02 21:39:29 följande:

    (Ett helt annat kapitel är dock att jag för några år sedan tröttnade på att alltid ensam behöva ta fullt ansvar för att vi skulle få till någon närhet och sex, så sedan dess har jag haft älskarinna. Jag håller med om att onani är ett komplement, men det kan aldrig ersätta den unika närheten ja gupplever med en kvinna. 


    Förståeligt, och OK också tänker jag i och med att din fru måste fatta att du går med din lust någon annanstans, när hon så sällan vill och är så jobbig på det området.

    Men jag hoppas att du inte lurar älskarinnan, att du ska lämna din fru "sedan"... medan hennes (älskarinnans) fruktsamma år går förbi..? Och sedan när du blir gammal, och inte behöver sex mer eller det inte känns så viktigt, så blir det du och frun ändå som har de gyllene åren tillsammans som pensionärer, och äskarinnan kastas bort. Kanske efter att hon fått en dyr present, och då ska det vara bra så - hon fick ingen familj i detta livet, men hon fick i alla fall ett pärlhalsband... Så många kvinnor som har varit älskarinnor har berättat den tråkiga historien.
  • En glad tjej
    Anonym (Alla?) skrev 2024-07-03 08:55:47 följande:
    Ja. 
    När jag till slut, efter många år, inte längre orkade fortsätta motivera mig själv att ensam bära ansvaret för att få också henne i rätt sinnesstämning, t ex var det mitt ansvar få henne att älska sig själv, utanpå mitt eget normala ansvar att fixa detta för mig själv.
    Till slut, när hon fortsätter vägra att ens försöka vara intresserad att ömsesidigt dela detta ansvar gemensamt med mig,
    att hon ens skulle se att hon har ett eget ansvar för sin egen lust finn sinte ens på kartan,
    till slut har jag gjort det medvetna valet att ha en älskarinna.

    Jag har under flera år gjort allt jag förmår, men till slut får jag ge upp.
    Jag har verkligen varit konstruktiv och jag har också provat ganska okonventionella saker för att förmå min sambo att förstå och bli öppen och intresserad, för att hon ska få en vilja att vi tillsammans och ömsesidigt ska göra något åt saken.
    Men jag och vi har aldrig nått någon större framgång och jag har egentligen inte nått fram, åtminstone inte till något långsiktigt och bestående resultat.
    Till slut blir motståndet övermäktigt och till slut måste jag erkänna och komma till insikt att jag inte förmår nå framgång och jag kommer till den punkten när det blir nödvändigt att ta ett eget konstruktivt beslut, att själv ta ansvar för min egen del.

    Tilläggas kan att jag skulle acceptera, uppskatta och uppmuntra, om hon på motsvarande sätt skulle ha lust att ha en egen älskare, om detta skulle medföra något positivt för henne gällande närhet och sex och att det skulle leda till en förbättring i vår egen relation avseende närhet och sex.
    Om hon skulle ha en älskare så skulle jag önska att hon sköter det på så sätt att jag inte behöver få veta något om det.

    Vad menar du med ditt inlägg?
    Du vill ändå fortsätta vara gift med en kvinna som inte tänder på dig? Märkligt, i mina ögon.
  • Anonym (En tjej)
    Anonym (Alla?) skrev 2024-07-03 08:55:47 följande:
    Ja. 
    När jag till slut, efter många år, inte längre orkade fortsätta motivera mig själv att ensam bära ansvaret för att få också henne i rätt sinnesstämning, t ex var det mitt ansvar få henne att älska sig själv, utanpå mitt eget normala ansvar att fixa detta för mig själv.
    Till slut, när hon fortsätter vägra att ens försöka vara intresserad att ömsesidigt dela detta ansvar gemensamt med mig,
    att hon ens skulle se att hon har ett eget ansvar för sin egen lust finn sinte ens på kartan,
    till slut har jag gjort det medvetna valet att ha en älskarinna.

    Jag har under flera år gjort allt jag förmår, men till slut får jag ge upp.
    Jag har verkligen varit konstruktiv och jag har också provat ganska okonventionella saker för att förmå min sambo att förstå och bli öppen och intresserad, för att hon ska få en vilja att vi tillsammans och ömsesidigt ska göra något åt saken.
    Men jag och vi har aldrig nått någon större framgång och jag har egentligen inte nått fram, åtminstone inte till något långsiktigt och bestående resultat.
    Till slut blir motståndet övermäktigt och till slut måste jag erkänna och komma till insikt att jag inte förmår nå framgång och jag kommer till den punkten när det blir nödvändigt att ta ett eget konstruktivt beslut, att själv ta ansvar för min egen del.

    Tilläggas kan att jag skulle acceptera, uppskatta och uppmuntra, om hon på motsvarande sätt skulle ha lust att ha en egen älskare, om detta skulle medföra något positivt för henne gällande närhet och sex och att det skulle leda till en förbättring i vår egen relation avseende närhet och sex.
    Om hon skulle ha en älskare så skulle jag önska att hon sköter det på så sätt att jag inte behöver få veta något om det.

    Vad menar du med ditt inlägg?
    Du har kört över din sambo och varit otrogen. Inte schysst. Du borde berätta att du varit otrogen, så att sambon får välja om hon vill fortsätta vara sambo med dej eller inte. Men det är du väl för feg för att göra.
  • Anonym (Alla?)
    Anonym (Anonym) skrev 2024-07-03 09:04:07 följande:
    Förståeligt, och OK också tänker jag i och med att din fru måste fatta att du går med din lust någon annanstans, när hon så sällan vill och är så jobbig på det området.

    Men jag hoppas att du inte lurar älskarinnan, att du ska lämna din fru "sedan"... medan hennes (älskarinnans) fruktsamma år går förbi..? Och sedan när du blir gammal, och inte behöver sex mer eller det inte känns så viktigt, så blir det du och frun ändå som har de gyllene åren tillsammans som pensionärer, och äskarinnan kastas bort. Kanske efter att hon fått en dyr present, och då ska det vara bra så - hon fick ingen familj i detta livet, men hon fick i alla fall ett pärlhalsband... Så många kvinnor som har varit älskarinnor har berättat den tråkiga historien.
    Jag är fullt öppen och ärlig med min älskarinna. Vi har underbar närhet och ett fantastiskt sexliv, men också en nära relation som är förtrolig och med mycket respekt för varandra.

    Dessutom är hon en vuxen människa som är fri att fatta sina egna beslut och hon har ett eget ansvar för de val hon gör.
    Hon tycker att den relation vi har med varandra passar bra för henne just nu i livet.

    Gällande de dåliga exempel du beskriver så utgörs detta ofta av nidhistorier påhittade av sådana människor som har ett behov av att diskutera och ofta hitta på sådana historier.
    De flesta av de älskarinnor som i efterskott berättar sådana historier söker ofta bortförklaringar, söker någon annan att skylla på, för sina egna dåliga beslut.

    Alla går vi genom livet med den ständiga risken att alltid bli lurad till än det ena än det andra.
    Alla har vi ett eget ansvar för våra egna beslut, och vi har t ex ett eget ansvar hur naiva och lättlurade vi tillåter oss själva att vara.
  • Anonym (Alla?)
    En glad tjej skrev 2024-07-03 09:18:12 följande:
    Du vill ändå fortsätta vara gift med en kvinna som inte tänder på dig? Märkligt, i mina ögon.
    Varför inbillar du dig att hon inte skulle tända på mig?

    Hon tänder på mig, hon gillar mig och hon älskar mig.
    Annars skulle jag givetvis inte fortsätta vara gift med henne.

    Problemet är det som jag har beskrivit.
    (Inte det som du inbillar dig.)
  • Anonym (Meh)

    Men varför är ni tillsammans om du varken upplever sex med henne som bra och dessutom verkar tycka det är jobbigt och ansträngande att få till det? låter lite som du fejkat vem du var i början av relationen för att lyckas ligga med henne, men efter ett tag så orkar du inte längre hålla upp den fasaden. Bättre o visa vem man är från början så byggs inte dessa spel upp och ni riskerar atg höra varandra brsvikna.

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (En tjej) skrev 2024-07-03 09:26:02 följande:
    Du har kört över din sambo och varit otrogen. Inte schysst. Du borde berätta att du varit otrogen, så att sambon får välja om hon vill fortsätta vara sambo med dej eller inte. Men det är du väl för feg för att göra.
    Fast i detta fall är det väl mest sambons fel? Hon kan ju inte förvänta sig att en man ska leva utan sex hur många år som helst, eller bara få det mycket sällan och efter en massa ansträngning från hans sida. Då måste ju en vuxen kvinna fatta, att slutar han plötsligt tjata så beror det på att han har skaffat älskarinna eller KK. 
  • Anonym (Avvisad)

    Det är hemskt att säga det, men ibland är det så lång resa att få en kvinna intresserad av sex. Så då är onani en quick fix om man vill ha en orgasm. Men det uppskattas inte alltid. Onanerade i duschen en morgon. Min ex-fru som hade ett överutvecklat luktsinne eller möjligen hade hört några ljud blev skitsur.

    Senare i äktenskapet så övergick hon till att knuffa undan mig varje gång jag försökte närma mig. Vi skiljde oss inte av just den anledningen, det var hennes återkommande vredesutbrott som jag till slut inte stod ut med plus att hon under ett av dessa kastade ut mig och då kom jag inte tillbaka.

    Men under flera år var det smygrunkande i badrummet som gällde.

    Det där med osynk är inte så lätt att hantera. Försökte kommunicera, men hon tvärvägrade att ens diskutera.

    I en normal relation så är lite vanlig ömsesidig ömsinthet och lust mer än tillräckligt för mig. 

Svar på tråden Onanerar hellre till porr än har sex med frun