Onanerar hellre till porr än har sex med frun

Då stämmer du INTE in på den, enligt mig, osannolika kombinationen "familjefokuserad kvinna som onanerar till porr två gånger per dag" (för det är ju just denna kombination av påståenden från "Gift kvinnas" håll som gör att jag anser att "Gift kvinna" inte är just en kvinna, utan en man).

Du låter snarare som en hyfsat normal ensamstående mamma på 45+ med barn som är stora.

Då har vi avhandlat det.

Grattis till ett rikt sexliv :)

Jag vet inte vad hon tror om detta.
Det mest sannolika är nog att hon väljer avstå från att fundera särskilt mycket på djupet om detta.
Det är ett mycket vanligt mänskligt beteende att undvika att aktivt ta reda på sanningar som man själv inte gillar eller om man själv har någon del i något negativt. Detta är naturligt.

Du hoppas på en annan människas olycka.
Du hoppas på olycka för en familj och andra närstående.
Din förhoppning om andras olycka får stå för dig.

Klarar du inte ta in att hon inte påverkas negativt på något enda sätt?
Sanningen är att hon och hennes liv snarare påverkas positivt.

Jag tycker inte att min sambo är värd att bli bedragen.
Under många år har jag gjort allt som står i min makt för att finna lösningar.
Men min sambo vill absolut inte medverka till att finna lösningar.
Och till slut har jag accepterat detta och jag har medvetet valt att vara konstruktiv och hittat en annan lösning.
Men jag väljer att göra det på ett sådant sätt så att det inte på något sätt drabbar min sambo som jag älskar.

I andra trådar, där det omvända råder, att det är kvinnan som är otrogen på grund av att hennes man bemöter henne på ett liknande sätt som jag har beskrivit att min sambo bemöter mig, så brukar många medlemmar (kvinnor) uttala sig så som att det är förståeligt att kvinnan är otrogen, under dessa förutsättningar. Många säger alltså i ett sådant sammanhang att mannen är värd att bli bedragen av den han älskar.
Var i ligger denna generella skillnad?

Jag förstår att du gjort allt men om det fortfarande inte blir som du vill anser jag att ärlighet är a och o. Kanske är det så att din fru hade accepterat ett öppet förhållande, kanske inte. Det är en fara med att träffa andra under tiden man är i ett förhållande, känslor kan uppstå och då blir det problem.

Jag tycker att otrohet är fel oavsett om det är en man eller kvinna som är otrogen.

Jag ser att tråden har sprungit iväg och verkar nu kretsa runt otrohet och åsikter runt det. Själv har jag ingen affär vid sidan om utan nöjer mig med onani.

Men till diskussionen om otrohet och åsikten och argumentationen runt att vara ärlig och inte bedra. Visst. Det är ju självklart att det måste vara utgångspunkten även om man är missnöjd. Att man är uppriktig och talar om. Att det ev kan ge öppning till ett öppet förhållande eller ngn annan form av arrangemang. Eller så gör det inte det och så får man ta beslut utifrån att man har uttömt den vägen.
Det här är ju ett nyktert och rationellt sätt att tänka. Och det är svårt att ifrågasätta det. Så då gör jag inte det. Men....
Verkligheten är sällan så rationell. I en relation så finns det alltid ett kaskad av nyanser som lägger sig i vägen. Som påverkar huruvida man upplever att man kan över huvudtaget ta en sådan diskussion. Och då tänkar säkert många här att man har allvarliga problem i relationen om man inte kan ta en sådan diskussion. Visst kan man se det så. Men här igen kommer denna kaskad av nyanser. Man kan faktiskt i stora delar ha en bra relation med en människa och samtidigt ha vissa dörrar som är, och bör förbli, stängda. Det kan to.m vara så att det är en av förutsättningarna till att relationen i stort är bra....att man låter en viss dörr förbli stängd. Och man rättar sitt liv därefter.

Jag bedrar inte min fru och är inte otrogen mot henne. Jag anser att man inte skall bedra någon eller svika ett förtroende. Samtidigt förstår jag också att livet inte är så svart och vitt. Vissa personer kan hamna i ett läge där man försöker välja en mellanväg som gör minst ont för båda.

Man skall inte kriga eller slåss heller. Men jag vet att det säkert kan uppstå ett läge där jag väljer att göra det. Jag hoppas att jag slipper....

"ärlighet är a och o"
I verkligheten är detta bara en floskel, som jag tror att också du egentligen känner
till.
För människan är ärlighet INTE a och o. Alla människor ljuger. Du ljuger, din partner ljuger för dig och jag ljuger.
Att ljuga och att svika sina löften är ett allmänmänskligt beteende.
Den som säger att ärlighet alltid skulle vara a och o, den väljer att ljuga medvetet.

Jag känner min fru på djupet och jag känner henne mycket väl. Under vår tid tillsammans har vi flera gånger diskuterat sådana saker som öppna förhållanden och liknande. Och jag vet att hon inte skulle föredra ett öppet förhållande. 
Detsamma gäller för mig själv. Om hon var otrogen så skulle jag inte vilja veta. Och jag skulle inte föredra det som i allmänhet menas med att ha ett öppet förhållande.

Det finns faror i att träffa andra. Jag anser mig vara kapabel att hantera dessa faror på ett genomtänkt och klokt sätt. Bl a på ett sådant sätt att det inte drabbar andra.
Självfallet kan känslor uppstå. Det har redan uppstått. Min älskarinna och jag har ganska starka känslor för varandra. Vi hanterar dessa känslor.
F ö är jag helt säker på att man kan älska fler än en.
T ex så älskar jag inte mitt första barn mindre för att jag också älskar mitt andra barn. Jag älskar inte mina föräldrar mindre bara för att jag älskar min sambo.
Det uppstår massor av känslor i olika sammanhang när man går genom livet. Jag hanterar dessa känslor. Liksom de flesta hanterar alla dessa olika känslor (även om inte alla klarar att hantera dem lika bra).

Om du läser mina inlägg med öppet sinne så ser du att jag delar din uppfattning, jag är överens med dig att otrohet generellt inte är bra och det bör undvikas, åtminstone i möjligaste mån.
Men om det händer, om otrohet förekommer, så måste det absolut inte innebära några som helst följder för någon om man ser till att sköta det på ett klokt och bra sätt.

Om det skulle bli känt så måste det ändå inte medföra någon större kris, om alla inblandade väljer att hantera det på ett så klokt och bra sätt som möjligt. 

De flesta otroheter som blir kända leder inte till skilsmässa.

Ingen av alla de otroheter som förblir okända leder till skilsmässa.

Om du bara öppnar ditt sinne så ser du att de uppfattningar och dina känslor som du låter styra dig inte har särskilt mycket saklig grund.

Mycket bra skrivet. 
Du har förmåga öppna ditt sinne och inse att det finns kaskader av nyanser.

Vissa andra verkar inte ha möjlighet vare sig se öppet eller nyanserat på hur verkligheten ofta ser ut.

Jag ber om ursäkt för min del i ansvaret för att tråden har sprungit iväg.
Min förklaring är att jag har tyckt det varit nödvändigt att svara på de frågor och påståenden jag mötts av.

Men jag vidhåller det jag skrev i mitt första inlägg och som håller sig till ämnet.

Ja, vi kan säkert älska fler än en men då bör alla parter veta om det. Hur ofta hinner du träffa din älskarinna? Misstänker inte din fru nåt om du är borta ofta? 

Nu handlar ju denna tråd om att välja onani i stället för sex. Du väljer att kommentera att "man inte ska dra för stora växlar på att sexlivet haltar"
Om jag levde i en relation där en av oss, eller båda, väljer onani i stället för sex skulle vår relation vara död. Men för dig och andra kanske inte sex är så viktigt. 

Att använda sex som manipulation är också exempel på en dysfunktionell relation, i mina ögon. 

Du skriver mycket som säger emot dig själv.
Du skriver ju att din fru inte vill vill ha en öppen relation. Du skriver att du inte heller vill ha det, och att du inte skulle vilja veta om hon var otrogen. 
Ändå försöker du jämföra det med att älska båda föräldrarna, eller flera barn. Du har just bevisat att det INTE funkar så. Inte alls. 
Du skriver mycket om att vara otrogen på ett "klokt sätt"
Jag kan bara läsa det som att du menar att du smygit och ljugit bra, samt spelat bra. Jag skulle inte kalla det "klokt", bara falskt. Rätt var det är kanske något oväntat händer som blottar dig. Ingen, absolut ingen kommer att hurra åt ditt "kloka beteende"
Många som är otrogna påstår att de tycker sex är viktigt i en relation. Ändå visar ni att det inte är det. Ni lever kvar i en sexlös/sexfattig relation.
Jag, personligen, tycker sex är jätteviktigt. Den person jag sover med, äter middag med, planerat och åker på semester med vill ha ha sex med. 
Jag vet att det är jättejobbigt att skiljas och att många stannar mycket pga bekvämlighet och rädsla. Rädsla att visa vad man egentligen känner. Rädsla för att stå för sina val, och väljer i stället en teater. Ja, visst kan man tycka synd om den man lämnar, det är inte kul, men om du vågar se sanningen och tänka dig att din fru fick se allt du gjorde, dina lögner osv, skulle det vara än grymmare.
Dessutom kan okända otroheter visst leda till skilsmässa. Bla eftersom att tankarna går åt annat håll. Man kan så klart glida i sär pga otroheten. 

Ja, du är bra på att ljuga även för dej själv. Du skriver att frun inte vill ha en öppen relation och ändå har du öppnat er relation och har sex med en annan kvinna. Problemet med dej är i första hand inte att du ljuger. Det verkliga problemet är att du skiter i dem du säger dej älska.