Akutmottagning skickade hem oss pga platsbrist

Men snälla människa, dom fick inte provsvaren före dom bad honom åka hem, så dina argument här är värdelösa. Jag är själv undersköterska med fina betyg inom just sjukvård, där vi pratat mycket om skillnader på akutfall och vcfall, och vet precis när det är läge att åka in eller inte. och för din information- om någon vrider sig av smärta, svettas, kräks, näst intill svimmar av emellanåt och är okontaktbar så är det faktiskt god tid för att ta saker på allvar.

Att det blev bättre med tiden gör inte problemet mindre? Det satt en dam i samma väntrum där dom misstänkte att hennes blindtarm var i fara, vet du hur länge hon hade fått vänta? 6 timmar. Och jo, det har faktiskt hänt flertal gånger att sjukvården skickat hem folk som senare dött av samma orsak. Jag vet till och med om barn som inte fått hjälpen dom skulle fått, som idag inte finns längre just av den anledningen. 

Jag anser faktiskt att du är en riktigt vidrig människa som tar förgivet att hans besvär inte var allvarliga nog. Vad vet du om det? Du var inte på plats, du kände ingenting, du läser bara en snabbskriven text. Tjejen vi pratade med på 112 beskrev hans besvär som akuta och bad oss åka in av en anledning. Att du inte gör det skiter jag fullständigt i. Men förminska aldrig någon annan på det sättet igen, det är bara äckligt gjort. 

Trodde alla någorlunda pålästa människor var medvetna om att man inte sätter en infart i en tatuering!?

Vi hann inte få svaren på proverna ens? 

Känslokalla attityd? Jag är bara realistisk. Sen är min erfarenhet av akuten en helt annan än TS och många andras här verkar det som. .
Jag tycker akutläkare, sjuksköterskor, osv alltid gjort så gott dom kan på akuten gällande mig och gällande andra patienter jag pratat med under tiden jag var inlagd.Och det var ju i ngr månader....Iaf så funkar akuten där jag bor..Här får folk som behöver det hjälp snabbt.

Sen så tycker jag inte det är något fel att åka in till akuten om man mår skit..Klart man kan söka akut om man mår så dåligt..Det jag menar var fel var att skylla på läkaren för att han hade sagt att TS man kunde åka hem när han väl mådde bättre..

Jag tycker TS klagar lite väl mycket på själva läkarna och sjuksköterskorna som bara gör sitt jobb..Som är väldigt stressigt på en akut..
Vad ska läkarna göra åt att det finns för få läkare..Det är väl inget konstigt att man får vänta på en akut om man inte kommer in och är dödssjuk..Då hamnar du först i kön..
Men ni skulle vilja ha det som så att den som kommer in först ska få hjälp först.. även om det är mindre farligt så ska dom ta patienter i tur och ordning efter dom har kommit in och inte efter hur sjuka dom är eller?

Jag tycker det är känslokallt att låta folk dö bara för att man ska gå i turordning., men ni kanske ni skulle tycka annorlunda om ni kom in med ett barn som höll på att dö..men hen fick vänta sist i kön..För att andra mindre sjuka hade kommit in tidigare och då ska dom självklart enligt er få gå före..för dom hade ju väntat i flera timmar..
Fast då skulle ni ju bli förbannade på att läkaren lät erat barn dö för att han behandlade en patient som TS man med magknip först. Eller ni kanske inte skulle bry er om såna petitesser som att förlora ett barn..

Sjukvården kanske kan verka kass för en person som inte är riktigt sjuk och som har "klippkort" på akuten..
Hypokondriker brukar dom alltid skicka hem....Vilket inte är mer än rätt.. 

Nu kan ju inte TS man ha varit så jäkla sjuk..after all..Alltså en hypokondriker.. inte undra på att inte TS har skrivit vad som hände med han...För som sagt OM han hade varit det så skulle inte läkaren ens föreslå att han kunde åka hem..
Dessutom det största beviset på att det inte var så farligt trots allt visar ju TS man själv genom att gå med på att åka hem.

Han är INTE en hypokondriker, under våra år tillsammans har jag bara sett honom ha riktigt ont en gång tidigare Och då hade han tarmvred och var riktigt nära på att dö faktiskt, vilket läkarna själva då bekräftade. 

han sökte sig till vc som gång på gång hänvisat honom till andra avdelningar. Att han åkte hem var för att läkaren själv sa att det inte finns tid, och förtydligade att det skulle ta LÅÅÅÅNG tid innan hjälpen ens fanns tillgänglig. 

Han är INTE en hypokondriker, under våra år tillsammans har jag bara sett honom ha riktigt ont en gång tidigare Och då hade han tarmvred och var riktigt nära på att dö faktiskt, vilket läkarna själva då bekräftade. 

han sökte sig till vc som gång på gång hänvisat honom till andra avdelningar. Att han åkte hem var för att läkaren själv sa att det inte finns tid, och förtydligade att det skulle ta LÅÅÅÅNG tid innan hjälpen ens fanns tillgänglig. 

Han är INTE en hypokondriker, under våra år tillsammans har jag bara sett honom ha riktigt ont en gång tidigare Och då hade han tarmvred och var riktigt nära på att dö faktiskt, vilket läkarna själva då bekräftade. 

han sökte sig till vc som gång på gång hänvisat honom till andra avdelningar. Att han åkte hem var för att läkaren själv sa att det inte finns tid, och förtydligade att det skulle ta LÅÅÅÅNG tid innan hjälpen ens fanns tillgänglig. 

Det spelar väl ingen roll hur jäkla lååååång tid läkaren sa att det skulle ta innan han fick hjälp. OM han hade mått dåligt på riktigt så hade han inte ens KUNNAT åka hem!

Nu valde din man helt frivilligt att åka hem trots att han "höll på att dö" en 2a gång. Var han tvungen att få ambulans hem eller klarade han t.o,m att själv gå ut till bilen?
Om man klarar av att gå - trots "allvarliga" magsmärtor- så kan man inte ha allvarliga magsmärtor! 

Jag har själv legat på sjukhus pga allvarliga magsmärtor, med den stora skillnaden att jag inte var kontaktbar och inte kunde gå själv..
Och jag blev inte hemskickad, hmm konstigt..Eller kan det bero på hur sjuk man var kanske..

Att skylla på läkarna bara för att han inte orkade vänta kvar är ju väldigt konstigt från din mans sida..När han väl var på akuten så skulle han ju ha stannat där om han mådde så dåligt att det var akut...

Nej ok han kanske inte är en hypokondriker.. Han kanske bara ville att du skulle tycka synd om honom av någon anledning..För akut sjuk var han ju absolut inte.
Men vill du hellre tro på att han mådde så dåligt att han höll på att dö fast han valde att ändå åka hem helt frivilligt  så får du ju göra det..

 

Sloopa attityden och inse att du inte var där, du vet inte ett skit, vilket dina svar gång på gång bevisar. Har du några funderingar så är det vettigare att fråga istället för att ta saker förgivet, men snäll som jag är ska jag besvara det ändå! 

Hade du kunnat läsa rent så hade du sett att jag skrev att smärtan avtog med tiden, vilket såklart är bra- men det ä ju fortfarande något som inte står rätt till i kroppen, och med så starka smärtor så vill man såklart veta vad som hände, speciellt med tanke på att han hade en liknande fast mycket mildare inicident där en akutmottag INTE behövde uppsökas för inte alls längesen. Varför uppsökte han det inte redan då undrar du säkerligen då, för att han inte är så som du beskriver. När smärtorna däremot återkommer och blir värre och värre, tillslut outhärdliga, ja då åker man in. Det råder ingen tvekan om den saken, oavsett vad du tror, tycker eller vet. 

Han skyller inte på någon. Det är jag som tycker att buksmärtor bör tas på allvar, vilket det också SKA. Som jag skrivit tidigare har jag själv pluggat och är utbildad, har dessutom fina betyg inom akutsjukvård och har praktiserat på en akutmottagning- så jag vet precis när det är dags att åka och inte. Du kan sluta ifrågasätta saker nu. Han behövde en ambulans, och tjejen jag pratade med på 1177 beskrev hans symtom som akuta, vilket den ena läkaren han träffade på plats också gjorde. Att dom skickade hem honom var för att (precis som vi själva såg) det rullade in mer och mer folk hela tiden. Detta var en lördagsnatt, så som du kanske kan föreställa dig är det fartfyllt på en akutmottagning då. Som jag också skrev fanns inga ambulanser tillgängliga, vilket vi såg själva väl där. Men det såg väll du också? Eftersom du återigen verkar varit på plats. Eller vänta, just det.. du var ju inte det. Komiskt att du tar saker förgivet. Vi var två vuxna personer som fick hjälpas åt att få honom till bilen, så nej. Han kunde faktiskt inte ta sig dit själv. 

Om du hade så ont att du inte var kontaktbar så förstår jag inte hur du har hjärta att trampa ner någon annan som upplevt likvärdig smärta och därför valt att åka in. Fast, du kanske bara överdriver, eller är hypokondriker, vad vet jag? Jag har tidigare arbetat på ett vanligt sjukhus och vet precis vad som sägs i fikarummet, så vad du vill välja att tro kring dagens sjukvård är ditt val. You do you darling! 

Förlåt, fast nej, förlåt dig* men att du gång på gång sitter och förminskar någon annans smärta, upplevelser och känslor är INTE okej, det är vidrigt. Du känner varken honom eller mig, ändå känner du ett behov av att vara tyken och förminskande. Oj, vilken tragisk människa du måste vara.. Har du inget vettigare för dig? Gå en charmkurs, skriv en bok om hur man beter sig som en röv, det verkar du kunna, eller kanske gå till en psykolog och få ur dig lite skit? 

Can?t argue with stupid :?)

Så varför åkte ni hem om du anser att buksmärtor ska tas på allvar? 

Och ja, dem ska det.